Hur man downsize:ar utan att flytta

Min downsizing-dröm? Att rita och bygga ett eget litet hus, nära vatten.

Minimalism som livsstil och rörelse är större än någonsin och allt fler längtar efter att förenkla livet. Ibland pratas det om ”downshifting” – att minska sin arbetstid, sina åtaganden och sin konsumtion för att få mer tid till annat. Och så pratas det om ”downsizing” – att byta till ett mindre boende för att få lägre utgifter och mindre att sköta om. Det sistnämnda lockar mig mycket. Vi köpte vår villa innan Minimalistiskt Uppvaknande. Den är på 120 kvm + källare, och är (skulle jag gissa) ett normalstort boende, med mer än tillräckligt utrymme för hela familjen. Hade vi letat hus idag hade vi dock kikat efter något mindre, för numera vet vi att vi inte behöver bo så himla stort.

Så varför flyttar vi inte? Jo, därför att vi köpte huset till ett väldigt bra pris, och därför har vi en relativt låg belåning (notera relativt låg). Och eftersom min man är hantverkare har vi haft möjlighet att renovera huset till ett relativt lågt pris (återigen, relativt). Under de snart sex åren vi varit husägare har bostadspriserna i landet ökat i allmänhet, och i vårat område i synnerhet. Så även om vi skulle flytta till ett mindre hus skulle vi bli tvungna att betala betydligt mycket mer (eftersom vi inte vill flytta från stan). Därför kommer vi inte byta till ett mindre boende, åtminstone inte inom den närmsta tiden. Fördelen med ett mindre boende att sköta om uppvägs helt enkelt inte av nackdelen med en betydligt mycket högre månadskostnad. Så vi stannar i vårat stora hus och downsize:ar där vi står! Är du i en liknande situation? Här är några tankar om hur du kan downsize:a utan att flytta.

Att du har gott om yta betyder inte att den måste användas. Det går faktiskt hur bra som helst att ”stänga ner” rum eller delar av hemmet som du inte använder. Töm rummet på grejer, städa ur ordentligt, stäng dörren och lås. Klart! Allt vi förvarar i hemmet upptar vår energi på ett eller annat sätt, men genom att tömma och stänga ner vissa delar kan vi lägga den energin på annat. Ett tomt rum har kanske ett visst behov av tillsyn då och då, men knappast några städbehov eller annat fokus. Visst är det bra?

Du behöver inte utnyttja alla dina förvaringsmöjligheter. På samma sätt som du kan stänga ner ett rum, så kan du också stänga ner onödiga förvaringsytor. Vi har till exempel en helt tom vind, ett par tomma inbyggda garderober och några tomma skåp. De är där de är, men jag funderar aldrig på dem. För eftersom det inte finns något i dem så existerar inte tankar som ”borde jag rensa där en gång till?”, ”borde jag organisera bättre”, eller ”kan den där grejen finns i det skåpet?”. Det är befriande.

Förenkla trädgården. Mitt trädgårdsintresse är luststyrt, men för tillfället svagt. Innan vi fick barn tyckte jag det var skönt med ett trädgårdspass en ljummen sommarkväll efter jobbet. Nu tycker jag bara det är jobbigt. Inte för att det är tråkigt, men för att jag vill lägga min begränsade egentid på annat. Med åren har alltså landen, krukorna och de ettåriga plantorna blivit färre och färre, medan gräsytorna och de perenna växterna blivit fler. Det betyder inte att jag aldrig kommer uppskatta trädgårdsarbete igen, utan bara att jag inte prioriterar det just nu. Genom att förenkla trädgårdsarbetet orkar jag också involvera barnen mer i det som behöver göras, utan större irritation från någon av de inblandade. Och mindre tid till trädgårdspyssel = mer tid för altanhäng.

Gör ditt hem snabbstädat. Även ett stort hem kan gå snabbt att städa. Nyckel till det är, förstås, att inte ha en massa onödiga saker att städa kring. Det säger sig självt att det tar längre tid att städa ju fler möbler och saker du behöver flytta på för att komma åt ordentligt. Rensa, rensa och rensa. Ju färre möbler och saker, desto mindre underhåll.

Hyr ut! I vissa hus går det utmärkt att göra om en del av hemmet till en uthyrningsdel, vilket ju är perfekt om ytan ändå står oanvänd. Har du tur så blir det en inkomstkälla som täcker delar av din månadskostnad. Detta är en idé vi själva övervägt för delar av källaren, men som förkastats eftersom det skulle kräva alltför omfattande renoveringar/förändringar av planlösningen.

Har du erfarenheter av (eller drömmar om!) downsizing?

Barnens sommargarderober

Ny säsong och barnens kapselgarderober har fått en uppdatering (igen). Och innehållet har nog aldrig varit större. Fler som känner igen att det blir så under sommarhalvåret? Förutom att vädret växlar friskt och att det därför behövs fler olika sorters plagg, så blir ju kläderna betydligt mycket smutsigare när barnen leker ute utan ytterplagg.

Tidigare i våras sålde jag skötbordet, eftersom vi byter blöja på golvet eller i sängen nu när lillasyster blivit mer rörlig. Hennes kläder förvarades ju där, men nu har jag ändrat om så att alla barnplagg finns i storasysters sovrum. Väldigt nöjd med att ha allting på samma plats.

I den högra garderoben hänger allt som överhuvudtaget går att hänga på en galge: Bodys, tröjor, klänningar, koftor och baddräkter. Lillasysters till vänster och storasysters till höger. Jag köpte en stor låda begagnade barngalgar, och det underlättar verkligen att ha dem. Bättre överblick och mindre tid som läggs på att vika alla miniplagg. Och så blir det enklare för storasyster att vara med och välja kläder själv.

I garderoben till vänster finns alla byxor/shorts, pyjamasar och underkläder, samt lillasysters plagg i kommande storlekar. I den runda korgen på översta hyllan har vi alla blöjbytarprylar: Ett par blöjor, salvor, vårservetter, blöjpåsar och D-droppar. Enkelt och smidigt att plocka med sig.

I vänstra överskåpet finns storasysters (ärvda) plagg i kommande storlekar, och i överskåpet till höger är det ytterplagg.

På golvet står det två korgar med blöjor och extra våtservetter.

Och så var det ju innehållet i deras respektive garderober! Som vanligt är storasysters en blandning av nytt och begagnat/ärvt, medan lillasysters till allra största del utgörs av plagg ärvda från storasyster.

Lillasysters sommargarderob (storlek 74-80)

  • 10 bodys
  • 2 t-shirts/linnen
  • 2 rompers (jag var också tvungen att googla det ordet första gången)
  • 2 klänningar
  • 3 koftor
  • 1 stickad tröja
  • 5 leggings
  • 3 shorts
  • 2 baddräkter
  • 1 uv-overall
  • 3 solhattar
  • 5 pyjamasar
  • Strumpor

Storasysters sommargarderob (storlek 98)

  • 3 t-shirts
  • 9 klänningar
  • 2 koftor
  • 3 långärmade tröjor
  • 2 tjockare tröjor
  • 4 3/4-leggings
  • 1 par leggings
  • 2 fodrade leggings
  • 5 strumpbyxor
  • 1 par shorts
  • 2 baddräkter
  • 1 solhatt
  • 3 pyjamasar
  • strumpor och trosor

Här har vi ytterplaggen. Storasyster har vindfleece + skaljacka och skalbyxor, en svart vindjacka att använda hemma, ärvd rosa (fejk)skinnjacka, tubhalsduk, mössa och vantar. 4 par skor som jag hoppas ska räcka över hela säsongen (hon fick välja två och jag två, ni kanske kan gissa vem som valde vilka…).

Lillasyster har ett regnställ, en skaljacka och en jeansjacka, och ett par mössor i olika tjocklek. Skor är inte aktuellt än, men om det skulle behövas under sommaren har vi alla storasysters sparade och redo.

Och här är extrakläderna jag tagit med till förskolan: 3 klänningar, ett par byxor och en t-shirt, vindfleece, regnställ, extra skalbyxor, solhatt, mössa och lite underkläder. Ett par ärvda skor och solkräm.

Puh, jag tror det var allt… Är det något ni vill veta mer om är det bara att fråga!

Om städning

Ni vet hur knepigt det är att vara objektiv kring sin egen person? Hur svårt det kan vara att veta hur andra människor egentligen uppfattar en? Det gäller inte minst på sociala medier. Till stor del kan vi förstås påverka det genom att välja vad vi delar med oss av, men hur allt sedan läggs ihop och uppfattas av mottagarna vet man inte så säkert. Och genom olika frågor och kommentarer jag fått, så har jag börjat förstå att jag uppfattas som en städgalen städglad person. Är jag det? Eh, nej.

Jag tycker det finns få saker som är så trista som just städning. Men lika mycket som jag ogillar att städa, lika mycket gillar jag att ha ett välstädat hem. Jag är en typiskt visuell person, och påverkas extremt mycket av hur mitt hem ser ut. När det är ostädat och rörigt blir jag själv rörig. Och trött och slö och irriterad, samtidigt som jag får svårt att varva ner. Är det däremot städat och i ordning blir jag mer handlingskraftig, gladare och mer avslappnad.

Önskan om ett välstädat hem i kombination med två barn under tre år? Bara att glömma, tycker en del. Fullt realistiskt, tänker jag. Allt hänger ju på hur mycket, eller lite, man faktiskt har att ta hand om.

Eftersom jag och barnen är hemma större delen av dagarna blir det, såklart, väldigt stökigt. Det är skor, kläder, disk, leksaker, banankladd och kexsmulor i en enda röra. Skulle du komma hit på oväntat besök skulle du alltså knappast mötas av ett harmoniskt, minimalistiskt hem. Dagtid, alltså. På kvällarna, när barnen somnat, är det däremot nästan alltid välstädat. Det beror inte på att vi lägger enorma mängder tid på att städa varje kväll, utan på att vi har ett rätt så minimerat hem som vi prioriterar att pyssla om en stund varje kväll. På så vis kan vi alltid avnjuta ett par timmars ljuvlig harmoni när barnen somnat. Det är inte alls lika ansträngande som det låter. Det tar sällan mer än en kvart att ställa tillbaka allt på rätt plats, torka av bord och diskbänkar och snygga till. Tricket är att göra det varje dag, för att undvika att saker samlas på hög. Hur man hittar motivationen? Det gör man inte. Att vänta på inspiration är alltid en dålig idé, till skillnad från vanor – som om man upprepar dem tillräckligt ofta går av sig självt. Det handlar alltså om att bara göra, istället för att reflektera, förhandla eller tänka ut ursäkter.

Hur jag städar. Jag storstädar en gång i veckan (någon gång mellan tisdag och fredag, för vem vill ägna helgen åt städning?), och det går alltid till på ungefär samma sätt: Jag börjar med att öppna fönster och gå igenom hela huset och plocka. Ställer tillbaka saker där de hör hemma, tar hand om eventuell disk, tar hand om papper, utspridda kläder, slänger använda köks- och badhanddukar i tvätten, bäddar sängarna, byter ut nerbrunna ljus, vattnar blommor. Grejar, helt enkelt. Det är ofta det största jobbet. Sedan dammar jag med dammvippa på alla känsliga ytor, typ lampor och tavlor. Övriga ytor dammtorkar jag med microfibertrasa och en spray på vatten och en skvätt av Dr. Bronner’s flytande tvål (använder den även till golvmoppning). Efter det dammsuger och skurar jag golven. Sist av allt städar jag badrummen. Det här kallar jag ”veckostädning” och den totala tiden för att utföra den brukar landa på två timmar, beroende på hur samarbetsvilliga barnen är. Jag är inte särskilt noggrann – alltså som i att dammtorka lister, dörrar och skåpsluckor, men det blir tillräckligt rent för att jag ska känna mig nöjd. De där andra städgrejerna gör jag vid behov, vilket i min värld betyder sällan.

Att städa med små barn i hasorna. När hemmet är minimerat och välorganiserat är städning med två småbarn som pockar på uppmärksamhet… tja, inte direkt ENKELT – men det är definitivt görbart. Helt enkelt därför att det inte är så mycket att städa. Innan vi fick andra barnet brukade en av oss vuxna göra hushållsgrejer medan den andra tog hand om barnet. I praktiken betydde det att vi gjorde den sortens tråkiga uppgifter på kvällar eller helger. Så tänker jag inte längre. Istället ser jag till att göra min veckostädning dagtid, när barnen är vakna. Jag vill att de ska lära sig att det finns vissa sysslor som måste skötas i ett hem, och att det underhållet inte sker på något magiskt sätt medan vi gör något roligare eller medan de sover. Det betyder också att när barnen väl vilar, så kan jag ägna mig åt trevligare saker än städning. ”Men var gör du av barnen medan du städar?” Jo, jag parerar dem så gott jag kan. Börjar städa medan storasyster fortfarande tittar på tv tidigt på morgonen (och lillasyster sitter nöjd i sin stol och äter kex). Ser till att de är fullt sysselsatta med något de tycker är roligt. Låter dem ”hjälpa till” (här skulle man kunna infoga en gråtande emoji) där det går, och så förflyttar vi oss från rum till rum medan jag moppar golven. De tycker naturligtvis att det är skittråkigt när jag städar, men vad gör det? Det är inte en förälders uppgift att vara idésprutande lekledare under dygnets alla vakna timmar. Barn far inte illa av att vara uttråkade ibland, eller av insikten att de inte kan få full uppmärksamhet hela tiden.

Så, städgalen? Nej. Men en ganska smart städare, om jag får säga det själv. Att minimera vårat hem och ha fasta städrutiner är en viktig nyckel till hur jag behåller förståndet i en intensiv vardag med små barn. Och lika härligt som jag själv tycker att det är med ett välstädat hem, lika mycket hoppas jag att barnen uppskattar det. Jag hoppas att ”hemma” är en lugn, förutsägbar och trygg plats där det finns gott om utrymme för lek och fantasi.

Hur gör ni, brukar ni involvera barnen i städning och andra måsten i hemmet?

Att vara föräldraledig

En föräldraledighet kan vara lika härlig som plågsam. Tålamodsprövande. Och inte sällan förflyttar man sig från den ena ytterligheten till den andra ett antal gånger under en och samma dag. Att följa och ta hand om ett litet barn är enkelt, roligt och smärtfritt i vissa perioder. Och ensamt, slitsamt och tråkigt i andra. Även riktigt små barn har olika temperament, och att vara hemma med ett intensivt, aktivt barn i behov av ständig stimulans är något helt annat än att vara hemma med ett mer lugnt och stillsamt barn. Hur väl vi som föräldrar trivs med att vara hemma beror också på våra personliga egenskaper. För en utåtriktad person som mår bäst av ett händelserikt arbetsliv med andra vuxna omkring sig kan omställningen till hemmaliv bli svår, medan det för en mer introvert person (räcker upp handen) kan kännas befriande med all ledig tid att disponera över på egen hand.

Nu har jag varit föräldraledig med två barn i snart tio månader och jag tycker, för det mesta, att det är fantastiskt. För att det passar min personlighet, för att jag blir mer och mer erfaren och för att barnen och jag har hittat rutiner som fungerar för oss. Vardagen är knappast friktionsfri, men jag har identifierat några grejer som gör föräldraledigheten lite enklare och lite härligare:

Att läsa på om små barns utveckling. De som sedan länge lämnat bebisåren bakom sig vill gärna berätta för nyblivna föräldrar att de ska ”ta vara på tiden”, ”njuta av bebisen”, och att man ska ”passa på för de växer så fort”. Det är rimliga och välmenande råd, men vad hjälper det om din gulliga lilla bebis förvandlas till antikrist om kvällarna eller håller dig vaken om natten? Då känns det där njutandet väldigt långt bort. Min viktigaste erfarenhet av livet med små barn är den här: Dagarna går långsamt, men åren går fort. Barn går in och ut ur olika faser, men allt går faktiskt över. Oavsett hur avlägset det kan kännas. Genom att lära sig mer om små barns utvecklingsfaser är det lättare att förstå varför barnet är helt omöjligt i perioder, och att ha den förståelsen gör det lättare att stå ut. Jag återvänder ofta till boken ”Små barns utveckling”. Den är informativ, lättsmält och full av handfasta tips utan pekpinnar.

Skapa en enkel daglig rutin. Under bebisens första månader har man oftast inte något annat val än att följa bebisens oregelbundna dygnsrytm, men efter några månader blir den förhoppningsvis mer förutsägbar. Att då ha några fasta punkter att hänga upp dagen på underlättar för både föräldern och bebisen. Barn älskar rutiner. Och ärligt talat är det rätt skönt för den vuxne också. Med rutin menar jag att hitta de där grejerna som gör att vardagen flyter smidigt. Mina viktigaste rutiner är att 1) Följa barnens rutin (vilket är ett inlägg för sig och i stort sett ett heltidsjobb bara det), 2) göra mig i ordning varje dag – helst innan klockan 09:00 (här handlar det alltså inte om dusch, fönat hår och genomtänkta utstyrslar, utan mer om att tvätta och smörja in ansiktet, borsta tänderna, fixa håret och klä på mig något som inte är pyjamas), 3) att äta lunch, 4) att göra eventuella ärenden/måsten medan barnen är vakna, för att själv kunna vila när de sover, och 5) att komma ut en stund varje dag.

Ta dig hemifrån (nästan) varje dag. Vissa dagar kan det kännas som ett oöverstigligt projekt att ta sig utanför dörren, men miljöombyte och en nypa frisk luft gör verkligen underverk. Det handlar inte så mycket om vad man gör, utan om lämna hemmet en liten stund. En snabb tur till affären eller en kort promenad runt kvarteret räcker gott och väl. Är du för trött? Ja, men man blir knappast piggare av att stanna inne. Grejen med miljöombyte är att även om hemmet är precis detsamma som förut när vi kommer tillbaka, så har vi utmanat hjärnan och därför är allt annorlunda. Det är väldigt uppfriskande och fungerar alltid.

Aktiviteter. Som föräldraledig blir du erbjuden (alternativt påtvingad) aktiviteter från alla möjliga håll: BVC, simhallen, biblioteket, gymmet och genom vänner och bekanta. Mitt tips är att tänka egoistiskt när det kommer till den här sortens aktiviteter. Vad har du som förälder behov av? Vill du lära känna andra föräldrar, hitta fika- och promenadkompisar eller kanske lära dig något nytt som gynnar barnet (typ babymassage) så är dessa aktiviteter toppen. Har du inte det behovet kan du med gott samvete skippa alltihop, för bebisar har inga behov som inte du som förälder kan tillfredsställa på egen hand. Visst är det skönt?

Utbilda dig själv. Oavsett hur krävande bebisen är och oavsett hur trött du är, så har du som föräldraledig massor av tid över. Den tiden spenderas kanske mest på soffan, men det finns ju faktiskt massor av grejer du kan göra medan du halvligger där. Istället för att slötitta på tv eller fastna i instagramscrollande kan du till exempel läsa tidningar och böcker, utbilda dig själv i spännande ämnen, läsa en distanskurs eller starta en blogg. Var aktiv på sociala medier istället för att passivt använda dem som distraktion från det du egentligen vill lägga energi på. Var nyfiken på världen du lever i och passa på att lära dig nya saker. För mig har det känts meningsfullt att starta den här bloggen och tillhörande instagramkonto. De tillåter mig att vara kreativ genom skrivande och fotograferande, och fyller en social funktion. Dessutom lär jag mig massor!

Vad har du för erfarenheter av föräldraledighet? Härligt, plågsamt eller en kombination? Berätta gärna i kommentarerna!

Månadens in och ut april 2019

Under april har det rensats ut 49 saker och kommit in 34 nya. Barnen toppar som vanligt listan, både på in- och utsidan. Bland annat har jag rensat ut mer barnkläder, som inte kommit till användning för storasyster och som vi inte heller ser att lillasyster kommer använda. Barnen fick lite nya kläder i sina påskägg, och så har vi ju köpt en hel del saker till lekstugan som nu är klar.

Och så har det hänt något stort. Jag har för första gången i mitt liv köpt stolar! Våra nuvarande har vi lånat av min mamma (på obestämd tid), men eftersom tygstolar och småbarn rimmar illa har vi under lång tid letat efter nya. Vad vi valde kommer ni få se framöver. Det bästa av allt? De finansierades genom en försäljning av mina muminmuggar! Vi har också sålt våra gamla trädgårdsmöbler, för att sedan köpa ett annat set som passar våra nuvarande behov bättre. Så himla skönt att bocka av dessa grejer.

För egen del har jag ersatt en klänning jag rensat ut, och gjort mig av med ett par handskar som gått sönder under vintern.

Parantesen efter respektive punkt visar om saken rensats ut (-) eller på ett eller annat sätt kommit in (+) i hemmet. 

Mamma

  • Handskar (-1 par)
  • Klänning (+1)

Gemensamt

  • Barstolar (-2)
  • Muminmuggar (-5)
  • Trädgårdsmöbelgrupp (-1)
  • Trädgårdsmöbelgrupp (+1)
  • Lekstuga (+1) + en del småplock till den.
  • Utemöbler till lekstugan (+1 set)
  • Krukor (+3)
  • Stolar (+6)

Storasyster

  • Böcker (-2)
  • Pussel (-1)
  • Byxor (-6)
  • Klänningar (-4)
  • Fleece (-2)
  • Tröjor (-15)
  • Badbyxor (-1 par)
  • Tröja (+1)
  • Klänning (+5)
  • Baddräkt (+2)
  • Solhatt (+2)
  • Tripp Trapp-stol (+1)
  • Bok (+1)
  • Set med leksaksglassar (+1)
  • Påskägg (+1)

Lillasyster

  • Body (-3)
  • Fleece (-1)
  • Haklappar (-2)
  • Klänning (-1)
  • Tröja (-1)
  • Babygym (-1)
  • Body (+3)
  • Tröja (+1)
  • Bok (+1)
  • Set med leksakskakor (+1)
  • Påskägg (+1)

Allt om lekstugan

Lekstugan är färdigbyggd, målad, inredd och invigd. Ett projekt vi planerat för länge och nu rott i land. Att bygga lekstuga är en ganska kostsam historia, både ekonomiskt och arbetsmässigt, men vi har resonerat som så att vi hellre prioriterar en större grej till barnen (som uppmuntrar till olika sorters lek) än många små. Det känns också som om lekstuga ligger helt rätt i tiden, med en blivande 3-åring i huset. Och vi är allihop så himla nöjda med resultatet!

Lekstugan är en byggsats från Palmako, modellen heter Harry och vi köpte den via bygghemma.se. Den var, enligt byggmästaren (aka min man), enkel att bygga ihop, men man ska ha klart för sig att det inte på något vis är en komplett lekstuga man köper. Tak, färg, golv och innerväggar ingår inte. Vi (byggaren) valde också att byta ut det obehandlade verandagolvet mot trallgolv.

Det svarta plåttaket kommer från Byggmax, där vi också köpt fasadfärgen: En vit akrylatfärg från Midun, och så vit grundfärg från samma märke. Väldigt prisvärda och enkla att måla med, vilket ju alltid är uppskattat. För att täcka helt behövdes en grundmålning, och två strykningar med akrylatfärgen.

Dörren är målad i en helmatt utomhusfärg från Beckers, B700 Karamell (NCS 1820-Y97R). Invändigt är väggar och tak målade två gånger med Biltemas tak- och väggfärg (som är svårmålad, men gör jobbet). Vi har alltså inte satt upp innerväggar. Dels så hade det tagit bort den där råspontskänslan, och dels så hade ytan (nu 3,1 kvm) blivit mindre.

Det är naturligtvis ett absolut måste med postlåda och dörrklocka. Välkommen in!

Jag är väldigt förtjust i golvet vi valt. Det är ett vinylgolv från Forbos serie ”Scandinavia” (Ruta 6383), som känns mjukt för barfotafötter och krypande bebisar, men också slitstarkt och lättstädat.

Inredningen är en mix av loppisfynd och saker vi flyttat ut från lekrummet. Bordet och stolarna kommer från Mios barnserie ”Nils”, och docksängen från Sebra. Skåpet och spegeln är loppisfynd som målats i samma färg som dörren. Även tavlorna och lilla blomman är second hand. Duken har min mormor broderat.

I skåpet en leksaksservis i plåt från Omm Design.

Lilla spisen är från Micki, och intill den har vi satt upp en enkel vit trähylla som köksbänk. Krokslisten, den hängande korgen och bakformen är loppade, och grytlapparna har mormor virkat. I ugnen förvaras kastruller och stekpanna, köksredskap i den lilla korgen. I stora korgen finns några burkar och tomma, rengjorda matförpackningar att leka med.

Och jag kan meddela att helgens invigning blev en succé! Förhoppningsvis väntar många och långa lekstunder här framöver. Hoppas ni tyckte det var roligt att ta del av hur vi tänkt och gjort, skriv gärna en kommentar om det är något ni undrar över.

Om beslutsfattande

Om du följer mig på Instagram så vet du att jag nyligen läst och uppslukats av Greg McKeowns ”Essentialism – The Disciplined Pursuit of Less” (2014). Det är en av de där böckerna jag känt till länge, men inte har prioriterat att läsa. Hela den här genren (ska vi kalla det självhjälpsböcker?) är förresten något jag helt nyligen tagit till mig. Jag har eventuellt lite snobbig litteratursmak, och föredrar att läsa klassiska romaner. För mig är romanläsningen otroligt viktig för att den breddar mina perspektiv, är allmänbildande och guidar mig genom allt det där som är grundläggande mänskligt. Men, jag tenderar att ställa orimligt höga krav på min läsning och tänker att vissa böcker måste bockas av innan jag tillåter mig att läsa tramsigare grejer. Det låter fånigt, men det är så jag har tänkt. Nu tränar jag på att vara lite mer tillåtande mot mig själv, och jag ska villigt erkänna att jag njuter av att hänge mig åt mer lättsmält läsning.

Hur som helst. Essentialism, var det ju. Boken är uppdelad i fyra delar: Essence, Explore, Eliminate, Execute. Inte helt oväntat uppskattade jag Eliminate mest, framförallt kapitlen ”The Power of a Graceful ‘No'” och ”The freedom of Setting Boundries”. Men det inslag jag allra helst vill lyfta fram för er är det om ”90 procents regeln”. Ni vet hur man ibland läser om något inspirerande, och så säger det plötsligt ”klick” i hjärnan, därför att texten ringar in precis det där man själv behöver hjälp att reda ut? Precis så var det!

90 procents regeln är, enkelt uttryckt, ett sätt att filtrera valmöjligheter vid beslutsfattande – i stort som smått. För tänk vad många beslut vi tar varje dag. Kring vad vi ska ha på oss, vad vi ska äta, vad vi ska göra i helgen, vad vi vill läsa innan vi somnar. Och så de större besluten: Var vi vill bo, vad vi vill studera eller arbeta med, vilken förskola barnen ska gå på. Och så vidare. För att underlätta beslutsfattandet föreslår McKeown att vi ska lista alla valmöjligheter och poängsätta dem mellan 0-100. Valmöjligheter som vi ger ett lägre värde än 90 ska vi direkt sålla bort, och kvar blir förhoppningsvis ett eller ett par klockrena alternativ. På så vis minimerar vi velandet inför ett beslut, och vi undviker att ”nöja oss” med något av de sämre alternativen. Visst är det bra?!

Jag har tagit så många dåliga beslut, inte minst vad gäller konsumtion. Nöjt mig med medelmåttiga alternativ att ”ha så länge”, snålat eller slösat på fel ställen, och i slutändan aldrig blivit riktigt nöjd. Efter många utrensningar, där den sortens grejer naturligtvis alltid åker ut först, har jag lärt mig att jag sällan ångrar de inköp som varit väl genomtänkta. De som jag skrivit upp på nån slags mental önskelista och funderat över länge. De som jag kollat upp ordentligt innan jag handlat, och som jag först behövt spara ihop till för att kunna investera i. Och det där är liksom själva essensen av 90 procents regeln, och något som jag nu har fått ord på. Jag älskar okomplicerade, handfasta metoder av det här slaget, och har redan hunnit använda den flera gånger. Framförallt så har metoden varit användbar nu när vi ska renovera badrum – med alla beslut det innebär.

I övrigt så fokuserar boken mycket på hur man får rätt saker gjorda. Om att sätta upp mål och ta sig dit. Om att ta kontroll över sitt liv och sin tid, istället för att styras av andras planer för oss. Den är väldigt inspirerande och jag är glad att jag skaffat ett eget exemplar för det är en sån där bok man inte kan låta bli att stryka under och skriva små anteckningar i.

Har du läst något inspirerande den senaste tiden?