Storasysters vintergarderob 2018/2019 (strl 86-104)

Nu har alla storasysters kläder flyttat in i nya sovrummet, liksom lillasysters plagg (förutom de som finns vid skötbordet). Det underlättar verkligen att ha allting samlat på ett ställe.

Som ni säkert vet vid det här laget gör jag kapselgarderober till barnen inför varje ny säsong. En stor fördel med det är att jag regelbundet går igenom deras kläder, och ser till att det bara är plagg som passar, både utifrån storlek och säsong, i garderoberna. Det första jag gör inför en ny säsong/storlek är att gå igenom ärvda plagg. Oftast har jag sorterat dem redan när vi fått dem, och skänkt vidare sådant jag vet att vi inte kommer vilja använda. Detta är såklart en lyxig möjlighet som vi är väldigt tacksamma över att ha.

Ärvda ytterplagg förvaras i de två nedre korgarna i storasysters garderob, ärvda plagg i större storlekar finns i korgen i överskåpet ovan.

Efter att ha gått igenom ärvda plagg listar jag vad garderoben behöver kompletteras med. Inför vinterkapseln har jag plockat bort sådant som blivit för litet under hösten, och kompletterat med lite nytt, lite ärvt och några plagg storasyster fått i födelsedagspresent eller julklapp. Bland annat har ett par klänningar inhandlats inför jul och nyår, liksom ett underställ i ull för kallare dagar. Det enda planerade inköpet som inte blivit av ännu är ett par rejäla vinterkängor. Jag har medvetet avvaktat med det eftersom jag vill vara säker på att vi har ett par i rätt storlek när kylan slår till. Än så länge har vi bara haft enstaka dagar med snö och några minusgrader, och då har det fungerat bra med gummistövlar och dubbla raggsockor. Det ska dock tilläggas att storasyster inte går på förskola, och att det därför är lättare för oss att vara flexibla vad gäller klädbehov.

Sedan storasyster blev blöjfri har vi märkt att byxorna från hennes höstkapsel har suttit sämre, de där blöjorna fyller ju ut en del… Dessutom har hon blivit lite slankare, så nu har jag bytt ut några av byxorna mot leggings hon använde i somras. Eftersom vi sparar det mesta till lillasyster finns det ett litet förråd att ta av.

Innehållet i storasysters vintergarderob 2018/2019 (strl 86-104)

  • Vinterjacka (ärvd)
  • Overall (ärvd)
  • Fodrade vantar
  • Tunna överdragsbyxor (ärvda)
  • 1 tunnare mössa
  • 1 fodrad mössa
  • 1 par gummistövlar
  • 1 par kängor (ofodrade)
  • 3 klänningar (1 julklapp, 2 nya)
  • 7 långärmade tröjor (2 ärvda, 1 födelsedagspresent, 1 julklapp, 3 från höstens kapsel)
  • 1 par jeggings (julklapp)
  • 3 byxor/leggins (1 julklapp, 2 från sommarens/höstens kapsel)
  • 3 pyjamasar (1 ärvd, 2 från höstens kapsel)
  • 2 fleecejackor (1 ärvd, 1 från höstens kapsel)
  • Underställ i ull
  • 1 par fleecebyxor (ärvda)
  • 11 par strumpor (varav 2 raggsockor)
  • 2 par strumpbyxor
  • 7 trosor
Underkläder, pyjamasar och byxor förvaras i de inbyggda lådorna i vänstra garderoben. I de fyra lådorna undertill har vi lillasysters ärvda plagg i kommande storlekar.

Hur storasysters höstkapsel såg ut kan du läsa om här.

Använder ni kapselgarderob till barnen? Och har ni några tips på bra vinterkängor? Gärna i en modell som är enkel för barnet att dra på sig själv.

Målsättningar istället för nyårslöften

Så, hur var julen? Är du redo för 2019? Jag njuter som alltid av dagarna mellan jul och nyår. Dagarna när stressen och pressen har lagt sig, tiden går långsamt och det äntligen är dags att koppla av. Det är en perfekt tid att ägna sig åt reflektion av det gångna året. Stämma av vad som blev mer eller mindre lyckat, och fundera över vilka vägar man vill ta nästa år. 

Svämmer era Instagramflöden också över av nyårslöften just nu? Jag är inte mycket för sådana. Faktum är att jag tycker de är ganska tramsiga. Det jag ogillar är reglerna och snävheten som omgärdar dem, för att inte tala om pressen på att bli en ny version av sig själv bara för att ett nytt år börjar (som om man inte har fullt upp ändå). Däremot är jag väldigt inne på reflektion just nu, och har under de senaste dagarna ägnat en hel del tid åt att se tillbaka på året som gått. Jag har också formulerat och skrivit ner några målsättningar inför nästa år (visst låter målsättningar mer lustfyllt än nyårslöften?). Vissa är större, andra mindre. Sådant jag vill få gjort, områden jag vill utveckla, saker jag vill släppa taget om. 

Och nu vill jag tipsa er om att göra detsamma. Det visade sig nämligen vara en riktig toppengrej att skriva ner dessa tankar. Mål, riktning och vilka steg som är nödvändiga för att komma dit blir så mycket tydligare när man ser dem på papper. Är du som jag, och har svårt att veta var du ska börja när det kommer till målsättningar? Läs min text om fokus här. Jag kan också rekommendera den här inspirerande texten (med den träffande titeln ”10 simple ways to be the real you and take back your new year”) av Courtney Carver.

Under 2019 kommer jag att lyssna mer till mig själv – vad jag vill och behöver, istället för att göra det som förväntas. Jag tänker vara snäll mot mig själv och låta nödvändiga förändringar få ta tid. Mina målsättningars exakta innehåll vill jag hålla hemliga ett tag till, men kanske finns det anledning att berätta om dem framöver.

Finns det något särskilt du vill åstadkomma under nästa år? Vad har du för tankar kring nyårslöften och målsättningar?

Öppna leksaker

(Inlägget publicerades på min tidigare blogg 2018-11-13)

Som jag berättat för er tidigare försöker vi hålla nere antalet leksaker här hemma. Min erfarenhet är att barnrum som översvämmas av leksaker är mer hämmande än inspirerande. Med för många intryck och valmöjligheter är det nämligen svårare för barn att välja, komma igång med, och hålla fast vid en lek. Jag ser det hos min 2-åring och jag har sett det hos flera andra barn i min omgivning. Att det dessutom tar oändligt långt tid att städa och hålla ordning bland tusen leksaker är ännu ett skäl att försöka begränsa antalet.  

Därmed inte sagt att alla leksaker är av ondo. Att leka är helt avgörande för barns utveckling såväl intellektuellt som motoriskt. För att kunna göra det behöver barn leksaker eller annat lekmaterial att uttrycka sig och hitta på lekar med. Så vilken typ av leksaker ska man då satsa på? Vill du som jag hålla nere antalet leksaker är det bra att fokusera på vad som kallas ”öppna leksaker”. Det betyder leksaker som kan användas på många olika sätt och som kan växa med barnet. Det vill säga klossar och Duplo, snarare än de där grejerna som lyser/låter/spelar sånger/gör något specifikt.  

Leta efter leksaker som

  • Ger barnet val och möjligheter
  • Motiverar och inspirerar till lärande
  • Kan utvecklas tillsammans med barnet
  • Inbjuder till samtal och samarbete med andra
  • Lär barnet nya ord så att språket stärks
  • Lär barnet matematik
  • Ger barnet nya känsloupplevelser
  • Utmanar barnets motorik 

Den leksak som använts allra mest här hemma är utan tvekan dessa stapelkuber. Storasyster fick dem i julklapp när hon var fyra månader, och har i stort sett lekt med dem sedan dess. Som bebis var det kul att greppa och kasta dem, lite senare att lägga i och plocka ur saker. Nu används lådorna för att sitta på, som stövlar, för att staplas, för att träna på siffror och färger, som potta för nallen, och så vidare. Alltså en riktig kanongrej! Även dockhuset bredvid är välanvänt. Det spelas upp otroliga dramer därinne, och husets invånare varierar från dag till dag. Senast jag kollade var det ett par tomma toalettrullar som bodde där. 

Andra öppna leksaker som är populära hos 2,5-åringen är klossar, duplo, väskor, bollar, och pysselgrejer som papper, kritor, leklera. Och såklart det mesta som går att hitta ute i naturen. I julklapp ska hon få ett bord med en tågbana och olika tillbehör av mormor, tror det kommer bli en braksuccé med alla spännande världar som kan byggas upp. När jag frågade efter tips på öppna leksaker på Instagram (@enkeltfamiljeliv) så var just tågbana något som flera av er tipsade om. Kul! Andra bra tips från Instagram är den här fantastiska regnbågen från Grimm, samt Wobbel. Kände inte till dessa leksaker sedan tidigare, men tycker att de verkar väldigt spännande. De åker upp på listan över presenter att ha i åtanke vid framtida födelsedagar och jular.

Har du några roliga tips på öppna och/eller pedagogiska leksaker? Berätta gärna i kommentarerna, ny inspiration är alltid välkommen!

Minimalism och julklappar

(Inlägget publicerades på min tidigare blogg 2018-11-04)

Julen närmar sig, och med den aktualiseras (det ofta känsliga) ämnet julklappar. För många är julklapparna en lika självklar ingrediens i julfirandet som maten, pyntet och Kalle Anka. För den strävande minimalisten, däremot, kan givandet och mottagandet av julklappar skava en smula. I synnerhet om sagda minimalist ingår i en familj som har liten eller ingen förståelse för annorlunda livsval. Har du gått in för att rensa i hemmet och minimera dina saker är det naturligtvis inte roligt att belastas med ytterligare grejer att ta hand om. Själv vill jag inte heller påtvinga min omgivning saker de inte har användning av, bara för att det är julafton. För det är ju så, att när majoriteten av julfirarna är vuxna och själva har möjlighet att köpa vad de vill, kan det lätt kännas fånigt att byta opersonliga presenter (tänk färdiga ”skönhetskit”, eller ännu värre: Ett ”jul-kit” med ful ljuslykta, ful tomte och fula servetter) bara för att. 

Min man och jag skulle gärna avstå julklappsutbyte mellan de vuxna i familjen/släkten, för att istället satsa på rejälare presenter till barnen. För våra respektive familjer, däremot, är julklappen en betydelsefull gest.Det är helt klart en balansgång att å ena sidan våga stå upp för de egna livsvalen, och å andra sidan respektera övriga familjens önskemål och val. Och då tänker jag att det är sympatiskt att mötas på halva vägen. Insisterar familjen på att köpa presenter – se till att vara tydlig med vad du vill ha. För svarar du ”ingenting” när de frågar kommer du garanterat få något du inte vill ha. Bättre då att vara tydlig från början och säga ”tackar som frågar – jag/vi/barnen behöver/skulle gärna vilja ha X”. Förklara att ni hellre ser att några i familjen går samman och köper ett par lite bättre leksaker till barnen, än att alla köper fem lågkvalitativa leksaker vardera. I våra familjer fungerar det bra eftersom de oftast frågar vad vi och barnen önskar oss vid födelsedagar och högtider, och vet att vi värderar kvalitet över kvantitet.Det kan ta ett par år, men om du är tydlig kommer familjen förr eller senare att förstå tanken bakom dina resonemang.  

Är dina släktingar mer progressiva än våra? Föreslå att ni vuxna helt skippar julklappar i år för att minska stressen kring inköp, eller kör julklappsleken där alla bidrar med en klapp av förbrukningskaraktär för en bestämd summa. Det tycker jag är en toppengrej, särskilt om det är många som ingår i ”julklappskretsen”. Firar man storskaligt kan det ju faktiskt vara så att alla inte känner till varandras smakpreferenser särskilt väl. Att då försöka tänka ut en eller flera saker att köpa till varje person är en mardröm. Bespara dig det om du kan. Strunta i slit och släng och satsa istället på en minimalistisk present som inte riskerar att belasta mottagaren för all framtid. Nedan följer några tips! 

Presentkort. Har ett oförtjänt dåligt rykte som opersonlig gåva. Det behöver det inte alls vara! Tänk upplevelser som simhallsbesök, bio, massage, klippkort på lekland, presentkort på Ticnet, en trevlig restaurang eller hotellfrukost, snarare än presentkort som uppmuntrar till konsumtion i butik. 

Fina förbrukningsvaror. Champagne, vin, choklad, téer, fin olivolja eller kakao, kryddor, finare städ/tvätt/klädvårdsprodukter, handgjorda stearinljus. Kan anpassas helt efter mottagaren och blir sällan fel.

Vardagslyx. Något vardagslyxigt som en fin ekologisk handkräm eller ett doftljus brukar vara uppskattat.

Fotografier (med reservation för att du här bör vara säker på att mottagaren tycker om att omge sig med foton). Vi har sedan barnen kom gett fotokalendrar i julklapp till vissa i familjen/släkten, vilket har varit väldigt omtyckt.   

Hur gör ni med julklappar i din familj, och vad skulle du vilja förändra?Har du några minimalistiska julklappstips? Dela gärna med dig i kommentarerna nedan.

Lillasysters höstgarderob 2018 (strl 62)

(Inlägget publicerades på min tidigare blogg 2018-10-29)

Kommer ni ihåg hur lillasysters startgarderob såg ut? Det känns som en hel evighet sedan jag skrev det där inlägget. Nu sjunger de plaggen på sista versen storleksmässigt, och jag har gått igenom bebiskläderna i storlek 62 här hemma, för att sätta ihop en ny kapselgarderob. Ska jag vara helt ärligt är jag rätt trött på dessa plagg eftersom de också använts av storasyster, men utifrån ett hållbarhetsperspektiv känns det inte försvarbart att köpa nytt.Och så länge ingen annan än jag lider utav det är det HELT okej. 

Allt utom ytterplaggen förvaras i skötbordet ovan. Kläder och pyjamasar i korgen till höger, och strumpor och haklappar i en låda under skötbädden. Väldigt praktiskt, tycker jag, att ha allting samlat så länge bebisarna är små och ligger hyfsat stilla på skötbordet.

Innehållet i lillasysters höstgarderob 2018 (strl 62)

  • 1 ullkofta (ärvd från storasyster) 
  • 5 pyjamasar (2 ärvda)
  • 1 sparkdräkt (ärvd)
  • 1 klänning + kortbyxor (ärvt från storasyster)
  • 7 bodys (6 ärvda, varav 5 från storasyster)
  • 4 byxor (ärvda, varav 3 från storasyster)
  • 1 par strumpbyxor
  • 8 par strumpor (varav 2 par är raggsockor ärvda från storasyster) 
  • 16 haklappar (13 ärvda)
  • 1 ullkappa (ärvd från storasyster)
  • 1 vindfleeceoverall (ärvd från storasyster)
  • 1 vindfleecemössa (ärvd från storasyster)
  • 1 par ullvantar (ärvda från storasyster)

Faktum är att vi har nästan dubbelt så mycket kläder i den här storleken kvar sedan tidigare, men mycket av det har plockats bort. Dels sådant som inte är bekvämt eller praktiskt, men också vissa udda plagg som liksom inte passar ihop med det andra (det låter så fåfängt, men har man lyxen att välja – så varför inte!). Men den främsta anledningen till att jag försöker minimera bebisgarderoben är att jag tycker det förenklar såväl påklädning som tvätt och förvaring. Med egen tvättmaskin som körs åtminstone en dag i veckan behövs inte mer kläder än så här, trots att vi fått en riktig kräk-bebis (därav de många haklapparna…).

Något varmare ytterplagg än vindfleeceoverallen använder vi inte än. I vagnen behövs det inte eftersom vi har en rejäl åkpåse, och i bilen använder vi en tjock filt när det är kyligt. Skulle det bli väldigt kallt finns en dunoverall i storlek 68 att plocka fram. 

De bortplockade kläderna har jag tänkt sälja av på en barnloppis till våren. Förvarar nu de plaggen i en separat låda som säkert kommer fyllas på efter hand. Vi har nämligen lite för mycket bebiskläder i alla storlekar upp till 86, åtminstone utifrån hur mycket (eller snarare lite) storasyster använde dem. De får dock rensas ut efter hand som vi ser om lillasyster har behov av dem eller inte. Det är inte direkt några enorma mängder det handlar om (se här).   

Önskar er en fin start på veckan!

Hållbara klädköp

(Inlägget publicerades på min tidigare blogg 2018-10-22)

För ett par veckor sedan fann jag mig plötsligt utan ett enda par jeans i garderoben. Eftersom jag antingen varit gravid eller ammat under de senaste tre åren och pendlat en del i storlek, så har jeansgarderoben inte haft särskilt hög prio. Istället för att investera i bättre jeans har jag gång på gång köpt enkla, svarta stuprörsmodeller från H&M. De jeans jag ägde innan barnen kom är sedan länge ett minne blott. Nu var de två sista H&M-paren både slitna och fel i storlek, och därmed blev det dags att uppdatera garderoben. Och som jag LÄNGTAT efter att bygga upp en vettig jeansgarderob på nytt (obs! Med ”jeansgarderob” menar jag två, tre par – jag är ju trots allt minimalist). 

Som den utpräglade jeansmänniska jag i grund och botten är har jag genom åren testat alla jeansmärken, och vet vilka märken, tvättar och modeller jag gillar. Vad jag däremot aldrig tagit i beaktande vid jeansköp är tillverkningsprocessen. Förrän nu. Jag såg nyligen om dokumentären ”The true cost” (2015) och förfärades ännu en gång av textilarbetarnas arbetsvillkor och den miljöförstöring klädindustrin – i synnerhet bomullsindustrin – är så stor del av.  Klädindustrin hör till världens största marknader, och bomullsplantan står för hälften av världsmarknaden när det gäller kläder. Av de drygt 100 miljoner människor som lever på inkomster från bomull är 90 % småodlare i u-länder, vars konventionella bomullshantering har stora skadeeffekter på både miljö och människor. Lågprisföretagens kläder tillverkas sedan under mer eller mindre rättighetslösa och miljövidriga förhållanden i de länder där arbetskraften är som billigast, exempelvis Bangladesh. Att textilarbetarnas löner går att leva på är inte en självklarhet, istället tillämpas minimilöner som inte utgår från levnadskostnaderna i landet. Majoriteten av svenska klädföretag jobbar fortfarande främst med konventionellt odlad bomull, trots välkända skadeverkningar genom produktionskedjan. Allt för att vi ska kunna shoppa ofta och billigt.  

När jag såg dokumentären första gången var jag inte helt mottaglig för budskapet, men den här gången gjorde den desto starkare intryck. Har du inte sett den ännu – gör det för den är viktig. Känslan efteråt: Nu får det ta mig fan vara nog – vi kan helt enkelt inte fortsätta konsumera som vi gör i dag, alla vet om det. Vi behöver rannsaka vårt shoppande och lära oss mer om hur våra kläder kommit till. Var, av vem och under vilka förhållanden. Detta är inte något som klädföretagen kommer att hjälpa oss med, utan vi måste själva ta ansvar för att få grepp om vad vi egentligen betalar för. Sedan började min jakt på ett par ekologiska jeans. Förresten – har du sett pyramiden nedan förut? Den visar på ett enkelt sett hur du kan göra för att bygga upp/bibehålla en mer hållbar garderob. 

Det är lätt att glömma hur stor konsumentmakten är. Att vi genom våra val styr marknaden. Det betyder att om vi som konsumenter vill se en positiv förändring måste vi vara beredda att betala mer, och börja ställa krav på hela tillverkningsprocessen: Odling, skörd, tillverkning och förpackning. Det räcker alltså inte att nöja sig med att det står ”organic cotton” på ett plagg. För vilken uppfattning om kläders värde skapar de extremt låga priserna hos de stora kedjorna? Om du köper ett plagg som kostar nästan ingenting kan du utgå från att varan inte är tillverkad på ett schysst sätt – även om det står ”conscious” på prislappen. Vi måste helt enkelt vänja oss vid att betala vad det kostar. Vid nykonsumtion vill jag slå ett slag för dyrare klädköp som kräver större eftertanke. Det medför nämligen att vi konsumerar mindre men bättre. I bästa fall används också plaggen under längre tid. Sannolikheten för att de tas om hand på rätt sätt och lagas vid behov ökar också. 

Så hur gick det då med mitt ekologiska jeansköp? Tja, inte särskilt bra. Vid en googling på ekologiska jeans hittade jag nätbutiken Thrive som säljer GOTS-certifierade jeans från holländska MUD. Också svenska Nudie’s Jeans är GOTS-certifierade och deras tillverkningsprocess är föredömligt transparent. Dessutom har Nudie, enligt mitt tycke, de i särklass snyggaste modellerna och tvättarna. Av erfarenhet vet jag dock att deras modeller inte passar mig, vilket är trist med tanke på hur mycket jag gillar deras koncept i övrigt (de erbjuder t ex kostnadsfri lagning om jeansen går sönder). I övrigt fann jag att Lindex (!) och Velour (herrmodeller) säljer 100 % hållbara jeans. Men tyvärr är det ju med jeans som med mycket annat – att man får vad man betalar för (syftar här på Lindex). Billigare jeans har helt enkelt inte samma passform eller finish som de dyrare varianterna. 

I slutändan blev det därför dessa jeans från Tiger. En perfekt modell i en perfekt blå tvätt (och ja, jag är medveten om att jag här även betalat ett antal kronor bara för märket). Innan köpet mejlade jag några frågor om material och tillverkningsprocess till Tigers huvudkontor, dels av nyfikenhet och dels för att visa att det finns ett intresse kring dessa frågor. Svaret jag fick från deras huvudkontor var inte särskilt tillfredsställande, jeansen tillverkas till 100 % av konventionellt odlad bomull – dock i Italien och Tunisien. Däremot fick jag veta att de kommer introducera ekologiskt bomull till våren, så kanske väntar jag med att köpa fler jeans tills dess. Mitt senaste jeansköp är knappast perfekt utifrån hållbarhetsperspektiv (med utgångspunkt från pyramiden får det väl klassas som ett steg 3-köp), men det är väl genomtänkt och kommer förhoppningsvis förgylla min garderob längre än ett par slit- och slängjeans från en lågpriskedja. Dessutom har sökandet efter ekologiska jeans väckt ett intresse och en nyfikenhet kring ekologiska kläder generellt. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig själv.  

Hur tänker du kring nykomsumtion, tar du ekologiska hänsyn? Tipsa mig gärna i kommentarerna nedan om du känner till några bra ekologiska märken.  

Här finns en enkel guide till textila märkningar, för dig som är nyfiken. Global Organic Textile Standard (GOTS) är en internationell märkning för kläder och textil som omfattar både sociala och miljömässiga krav och hör till de bättre valen vid nykonsumtion.

Att underhålla en 2-åring

(Inlägget publicerades på min tidigare blogg 2018-10-09)

Innan lillasyster kom funderade jag mycket på hur det skulle bli att vara själv med två småbarn dagarna i ända. Om det skulle bli för jobbigt, om jag skulle vara för trött, och framförallt – om storasyster skulle få tillräcklig stimulans eftersom vi valt bort förskola för henne. Den osäkerheten har dessbättre visat sig vara helt obefogad. Visst finns det stunder som är skitjobbiga, men för det mesta har vi det riktigt mysigt och dagarna flyter på. Och en positiv, nyfiken tvååring är sällan sen att haka på nya saker. 

Hennes favoritgrej att sysselsätta sig med på egen hand? Att packa och pyssla med den lilla resväskan hon fick i födelsedagspresent av sin farmor. I den kan man hitta alltifrån strumpor och pusselbitar, till pappas klocka och mammas linsetui. Solglasögonen och mobilen (bankdosan) är naturligtvis alltid med.Överlag så är det mycket pysslande och plockande här hemma just nu. Både i lekrummet och i övriga hemmet. Storasyster har fullt sjå från morgon till kväll, och stenkoll på allt övriga familjen gör – och inte gör.  

När tiden går långsamt (och vi tröttnat på väskan och de andra leksakerna) brukar jag ta till någon av aktiviteterna nedan. Kanske kan de vara till inspiration även för er andra med småbarn, om fantasin tryter.  

Hushållsarbete. I den mån det går försöker jag engagera storasyster i sånt som jag själv behöver pyssla med. Hon ”hjälper till” att tömma diskmaskinen, att hålla i dammsugaren och att städa med dammvippan, och tycker det är roligt att stå på en pall och vara med när jag lagar mat. Hon tycker också om att tömma tvättmaskinen. Det tar förstås oändligt lång tid, men är å andra sidan ett helt okej sätt att slå ihjäl tjugo minuter. 

Umgås kring syskonet. Storasyster är väldigt engagerad i lillasysters av- och påklädningar och blöjbyten. Det diskuteras med skräckblandad förtjusning om det var lite eller mycket bajs i blöjan, om bajset var gult och äckligt eller inte, vad det är för motiv på lillasysters napp, vilka färger hon har på kläderna, och så vidare.Sitter lillasyster i babysittern eller ligger i babygymmet tycker storasyster ofta det är roligt att vara hos henne en liten stund. Det pratas och plockas fram babyleksaker. 

Baka. Här är det snabbt och enkelt som gäller för att hålla humöret uppe. Dadelbollar är poppis hos oss. Då får man hjälpa till att hälla i ingredienserna i matberedaren, trycka på mix-knappen och forma bollar. Och viktigast av allt, att smaka av smeten.

Bada badkar. Bästa tidsfördrivet! Med lite såpbubblor och ett gäng köksredskap räcker den här underhållningen länge.

Bygga koja. Storasyster har precis ”upptäckt” kojbyggande och tycker att det är toppen. Några kuddar och en filt över ett par stolar kan hålla henne sysselsatt långa stunder.

Gå ut! Vi är ute och promenerar i stort sett varje dag. Frisk luft och miljöombyte för mig och storasyster, och en tupplur för lillasyster. Eftersom storasyster blir rastlös efter någon halvtimme brukar hon få gå själv sista biten. Detta är ännu en sak som går dödligt långsamt med en tvååring, men vad gör det? Det är underhållande att upptäcka stort som smått utifrån ett litet barns perspektiv. Att ta sig till olika lekparker är förstås också populärt, vi har några stycken vi alternerar mellan för variation. Har vi inte tid eller lust att göra någon längre utfärd duger trädgården bra, särskilt om man tar med sig fika ut.

Ballonger. Att blåsa upp dem utan att knyta (så att de flyger iväg) är spännande. Och att bolla med en uppblåst ballong passar tvååringens fördröjda reaktionsförmåga. 

Biblioteket. Vi har läst tillsammans med storasyster sedan hon var riktigt liten, och numera är hon tillräckligt försiktig med böcker för att jag ska kunna ta med henne till biblioteket. Förutom att låna böcker är det riktigt trevligt att hänga i biblioteksmiljö. Bläddra bland alla färgglada bokpärmar, titta på spännande skulpturer och leka på barnavdelningen. 

Hälsa på släkten. Har du pensionerade eller daglediga släktingar uppskattar de säkert att få besök. Förutom att de och barnen får en chans att lära känna varandra bättre, så får barnen miljöombyte och du får i bästa fall lite avlastning och vuxensamtal. Win-win-win. 

Öppen förskola. Jag tycker väl egentligen inte att det är superkul med öppen förskola, kyrkis och sångstunder. Men det tycker storasyster, så då går vi givetvis dit. 

Rita. Inomhus med kritor på ett målarstaffli, utomhus med gatkritor. 

 Vi kanske kan hjälpas åt att fylla på med tips på roliga aktiviteter i kommentarerna nedan?