Månadens in och ut januari 2019

Under januari har det totalt rensats ut 6 saker och kommit in 29 nya. Storasyster ligger helt klart i topp på ”in-listan” under årets första månad, och det är nästan uteslutande reaköp av sådant vi ändå behöver det handlar om.

Parantesen efter respektive punkt visar om saken rensats ut (-) eller på ett eller annat sätt kommit in (+) i hemmet. Längst ner följer en kort motivering eller kommentar kring vissa av punkterna.  

Mamma

  • Strumpor (-2)
  • Almanacka (+1)

Gemensamt

  • Påslakan (-1)

Storasyster

  • Haklapp (-1)
  • Gosedjur (-1)
  • Säng (-1)
  • Vinterskor (+1 par)
  • Vinteroverall (+1)
  • Vinterjacka (+1)
  • Termobyxor (+1)
  • Leggings (+4)
  • Tröja (+1)
  • Trosor (+3)
  • Strumpor (+2 par)
  • Vantar (+3)
  • Mössor (+2)
  • Säng (+1)
  • Kanindocka (+1 set)
  • Leksaksbil (+1)

Lillasyster

  • Nappflaska (+1)
  • Pipmugg (+1)
  • Haklapp (+2)
  • Kanindockor (+1 set)
  • Gosedjur (+1)

Kommentar Mamma

En mycket lugn och ointressant månad konsumtionsmässigt. Skönt!

Kommentar Gemensamt

Ett påslakan som gjort sitt fick gå till återvinning. Nu har vi bara ett bäddset till dubbelsängen kvar. Återstår att se hur vi klarar oss på det…

Kommentar Storasyster

Vinterkläderna från förra året började kännas så trånga att de blev opraktiska, så under julrean har vi slagit till på en hel del nytt som jag hoppas kan följa med en bit in på nästa vintersäsong också. Lite nya leggings har blivit nödvändiga sedan storasyster slutade med blöja och fick svårt att ”fylla ut” senaste storleken. De leggings vi plockade fram från tidigare storlek kändes lite väl tunna för årstiden, så nu har vi skaffat några med fodrad insida. Att sängen byttes ut berodde helt enkelt på att vi fick möjlighet att ”ärva” en i stort sett ny säng från en släkting. Leksakerna är sena julklappar, vilket även lillasyster har fått.

Kommentar Lillasyster

Syns det att lillasyster börjat äta och dricka mer? Så roligt när de små växer till sig och kan sitta med vid middagsbordet.

Hur har du konsumerat under årets första månad?

När du är den enda minimalisten i världen – eller åtminstone hemma

Ni vet när man upptäckt något nytt, skiftat tankesätt, sett ljuset? När man bestämt sig för att göra en livsstilsförändring, gjort researchen, är fylld av inspiration och bara vill komma igång? Det sista man behöver då är en bromskloss. Bromsklossar kan komma i olika former. De kan till exempel vara ekonomiska (”hade jag haft lite bättre ekonomi hade jag kunnat göra si eller så”) eller logistiska (”om jag ändå bott större/mindre” eller ”om jag ändå inte hade behövt lägga så mycket tid på pendling till och från jobbet”). Det finns också bromsklossar i form av fysiska personer. Vänner, familjemedlemmar, partners. Ekonomiska och logistiska bromsklossar kan ofta överkommas med lite kreativitet, men vad gör man när bromsklossen är en eller flera personer i den närmsta omgivningen?

En återkommande fråga på mitt instagramkonto är denna: ”Hur gör jag om min sambo inte är intresserad av minimalism?” Och så här är det: De flesta av oss ogillar förändring, oavsett vilken livsstilsförändring det gäller. Vi är helt enkelt vanemänniskor som föredrar att göra som vi alltid har gjort. Du skulle inte själv hoppa på idén om en främmande livsstil bara för att din partner nämner det i förbifarten vid kvällsmaten, eller hur? Det är, som bekant, svårt att förändra någon som inte vill förändras. Och ovilja till förändring, i sin tur, grundar sig inte sällan i oförståelse. Om du vill att sambon och/eller övriga familjen ska hoppa på det minimalistiska tåget måste du därför sälja in VARFÖR. Vilka fördelar och positiva effekter kan de förvänta sig? Det är inte fel att ha diskuterat saken noga med sig själv först. Genom att förtydliga för dig själv varför du vill leva minimalistiskt blir det enklare att förklara detsamma för andra. Och enkla, konkreta argument är alltid bättre än luddiga och abstrakta. Kanske vill du minimera för att förbättra din ekonomi, för att lägga mindre tid på städ och plock, eller för att ha tid till en aktiv fritid?

Men det räcker tyvärr inte med ett välplanerat säljsnack. Det allra viktigaste är att föregå med gott exempel. Och det kan ta tid. Men när omgivningen märker positiva effekter hos dig – en välorganiserad garderob, ett balanserat liv, mer ekonomiskt svängrum, större lugn eller vad nu ditt mål med den minimalistiska livsstilen är, så kommer de vilja veta hur du lyckats. Använd inte övriga familjens skepsis som en ursäkt för att inte själv komma igång. Det är lätt att se andras saker som hinder, men faktum är att du kommer ha fullt upp med dina egna saker under en lång tid framöver – i synnerhet om du just startat din minimalistiska resa. Se alltså över din egen garderob, del av badrumsskåpet och del av förrådet innan du ens överväger att ”hjälpa” en familjemedlem.

Min man och jag är idag på samma plats vad gäller den minimalistiska livsstilen, men så har inte alltid varit fallet. Tvärtom var min man mycket skeptisk när jag presenterade ännu än av mina ”idéer” (jag har många och är en typisk uppstartare som inte alltid kommer i mål). Så då struntade jag i honom och körde på i min egen fil. Och efter viss betänketid började han intressera sig, engagera sig, och till och med börja rensa själv. Nu när det gått några år är vi välsynkade och har hunnit gå igenom det allra mesta av våra gemensamma saker. Vi har förändrats i samma riktning och ser minimalismen som en naturlig livsstil för oss och våra barn. Min man är däremot, till skillnad från mig, inte ett dugg intresserad av att läsa om minimalism, söka inspiration eller diskutera ämnet med andra entusiaster. Och just därför är jag så väldigt glad över att kunna göra det med er!

Jag är som vanligt nyfiken på era tankar. Har du stött på bromsklossar under din resa mot minimalism eller någon annan livsstilsförändring? Berätta om det i kommentarerna!

En minimalistisk vinterkapsel

Sedan ni senast såg min kapselgarderob har en del uppdateringar och kompletteringar gjorts, så idag tänkte jag visa hur min nuvarande kapsel ser ut. Jag plockar fram/lägger undan ett fåtal typiska säsongsplagg vid en ny årstid, i övrigt är min garderob ungefär densamma året om. Men för att tydliggöra vad jag använder just nu och hur garderoben kan skifta mellan säsongerna har jag gjort ett kollage med min ”vinterkapsel”. Längst ner i inlägget finns också en liten lista på vad jag skulle vilja komplettera vinterkapseln med.

Översta raden: 2 tjockare ullkoftor, 2 kashmirtröjor, en tunn kofta i merinoull samt en enkel tröja i merinoull. Samtliga är storfavoriter den här sidan året, de lite längre koftorna används i stort sett dagligen. Perfekta över en t-shirt eller ett linne – och dessutom: enkla att kasta av sig när kräkbebisen är igång.

Andra raden: Tre svarta blusar/skjortor, en blå och en svart klänning, 3 svarta t-shirts samt 2 svarta amningslinnen (ej i bild). Förutom linnen och t-shirts används dessa plagg ytterst sparsamt just nu, på grund av föräldraledighet och småbarnsliv. Men, när jag vill göra mig till och vara välklädd åker de på.

Tredje raden: 2 halsdukar i ull, 2 svarta skinnväskor, tre par handskar (har två par i skinn), kängor, varmfodrade vinterskor, boots och en mössa. Vinterskorna köptes i höstas och har använts nästan dagligen sedan dess. Det är inte precis nätta och eleganta pjäser, men fantastiskt varma och sköna.

Fjärde raden: Mörkblå jeans och kostymbyxor, vinterjacka och termobyxor. De två sistnämnda är vad som just nu håller mig varm under de dagliga barnvagnspromenaderna. Allt på den här raden är, inser jag nu, inköpt under hösten. Välplanerade köp som funnits med på önskelistan ett bra tag och som jag hoppas ska komma till användning under lång tid framöver.

Det här skulle jag vilja komplettera vintergarderoben med

  • En svart ullkappa i rakt, klassiskt snitt
  • Ett par nya mössor (min nuvarande har hängt med alldeles för länge)
  • Tunn tubhalsduk – ni vet den där tighta, sportiga varianten? Att använda vid promenader de dagar en ullhalsduk är för varm.
  • Gummistövlar

(Utöver det som syns i kollaget har jag såklart underkläder, nattplagg och träningskläder. Men det säger sig självt, hoppas jag).

Nu är jag nyfiken – vad har du för måsten i vintergarderoben? Har du något särskilt på önskelistan?

Egentid

Plötsligt händer det: Barnen sover middag SAMTIDIGT och man vet att åtminstone 30 minuters njutbar egentid ligger framför en. Jag rekommenderar att inte slösa bort den halvtimmen på städning.

Vad betyder ”egentid” för dig? Har du funderat på hur mycket du får av den varan, och hur mycket du egentligen har behov av? Eller tycker du kanske att ordet är tramsigt, och att själva innebörden av det är något som får stå tillbaka under småbarnsåren? För mig är egentid lika med stunder då jag inte i första hand är mamma. De stunderna är relativt få, men jag älskar när de kommer och är alltid på jakt efter nya knep för att maxa dem.

Innan barnen kom var egentid ingenting jag funderade över (av naturliga skäl). Fanns det behov av någon slags rekreation tog jag mig helt enkelt tid till det. Men sedan jag blev förälder – och egentiden minskade med typ 95 % – har jag identifierat två olika sorters egentid. Den som ger energi, och den som ger avkoppling. Vilket jag har mest behov av varierar, men jag försöker få till en bra balans.

 Aktiviteter jag får energi av

  • Att umgås med familj och vänner.
  • Att vara utomhus.
  • Att gå ut – som i en fika/lunch/middag/konsert/bio
  • Att läsa bloggar, tidningar, facklitteratur – fördjupa mig i något nytt
  • Föreningsengagemang. Jag är medlem i Munskänkarna och har stor behållning av de kurser, vinprovningar och aktiviteter som arrangeras via dem.
  • Att pyssla med den här bloggen
  • Musik. Jag tillhör den sortens människor som finner störst njutning i att AKTIVT lyssna på musik – det vill säga utan att göra något annat samtidigt.

Aktiviteter som ger mig vila och återhämtning

  • Att läsa skönlitteratur.
  • Hembakat. Det är något meditativt med att baka något gott till eftermiddagsfikat, eller ett bröd till middagen.
  • Dricka kvällsté. Att stänga av tv:n, släcka ner de starkaste lamporna, tända några ljus, ta en kopp té och faktiskt PRATA med min man.
  • Att se en bra tv-serie. Sedan barnen kom har film- och serietittandet minskat drastiskt – men några avsnitt per vecka blir det alltid. Under vinterhalvåret tycker jag det är särskilt mysigt att ha en spännande serie att längta till.  
  • En god natts sömn. När barnen väl har somnat kan det kännas trist att själv gå och lägga sig efter bara någon timme, men det är oftast väldigt belönande. Och definitivt något jag kan bli bättre på.
  • Bada badkar.

Så hur får man då till den där egentiden? Jo, tricket är att alltid vara redo! Eftersom de där heldagarna av egentid sällan är något annat än en utopi, så då gäller det att effektivisera de korta stunderna som faktiskt inträffar i verkligheten. För korta stunder uppenbarar sig ju faktiskt då och då: När den andra föräldern tar med sig barnen och handlar, tar en promenad eller går till lekparken, när mor- eller farföräldrarna lånar barnen ett litet tag. Och så vidare. Det svåra är då att veta VAD man ska göra av egentiden. Att prioritera rätt. När de där spontana stunderna av ljuvlig egentid plötsligt erbjuds är det så väldigt lätt att börja städa, plocka, tvätta, ringa samtal. Eller ännu värre – att inleda ett ändlöst Pinterestscrollande. Vid den typen av aktiviteter försvinner en hel timme i ett nafs. En timmes badande i badkar däremot… Då står tiden faktiskt stilla. Genom att öka din medvetenhet kring vad som ger dig energi respektive avkoppling, så kommer du upptäcka att det faktiskt finns en hel del egentid att hämta.

Och som vanligt går det att dra fördelar av en mer minimalistisk livsstil. Genom att förenkla matlagning, tvätt, underhåll av hemmet och andra ”måsten”, så finns det faktiskt tid och utrymme att ta hand om sig själv också. Genom att rensa, minimera och organisera skapas därmed bättre förutsättningar för ett hållbart liv med en bättre hälsa. Oavsett hur din livssituation i övrigt ser ut.

Hur tänker du kring egentid – och vad ger dig energi respektive avkoppling?

Vinter

Låt oss prata lite om vintern. Ni vet väl att bönderna brukade kalla perioden mellan jul och april för oxmånaderna? En tung och mörk arbetsperiod, med låg energi och ett sinande matförråd. Och visst kan dessa månader kännas tunga, efter en lång tid av mörker och kyla. Jul och nyårsfirande ligger bakom oss och för de flesta inträffar nästa långledighet först vid påsk. Kolsvarta morgnar när man knappt orkar tänka tanken på att ta sig upp ur sängen, och än mindre ge sig ut i kalla vinterluften för att ta sig till arbetet. Det är lätt att bli less.

Jag har blandade känslor inför årets första månader. Å ena sidan finns den där energivande nystartskänslan: ny almanacka, nya målsättningar, nya planer. Å andra sidan är jag trött efter en mörk höst. Då kan jag längta efter de där krispiga vinterdagarna med gnistrande snö, sol och kall luft. Den sortens vinterdagar jag, med lite tur, upplever ett par gånger per år. För i själva verket utgörs södra Sveriges vintrar mest av regniga och blåsiga dagar. Då och då kommer ett rejält snöfall, men det är snarare regel än undantag att snön smält bort så snart den landat på marken. När den väl får fäste blir det mest slask och is av alltihop. Det är alltså sällan läge för de där härliga uteaktiviteterna som jag förställer mig att människor i norr ägnar sig åt. Därför har jag alltid föredragit att ignorera vintern genom att tillbringa den inomhus.

Sedan får man barn. Och då blir naturen och årstidsskiftningarna svåra att ignorera. För barn anser inte att det finns något dåligt väder. De skiter fullständigt i att föräldrarnas energi, fokus och motivation skiftar över året. De är här och nu, och lite regn och slask hindrar inte dem från att längta ut. Av dem inspireras jag att uppskatta varje årstid lite mer. För visst finns det något fint i att leva lite mer säsongsbetonat, och försöka göra det bästa av vad säsongen erbjuder? Att låta tempo, mat, aktiviteter, jobb och sömnbehov skifta under året?

Även om det finns mycket jag ogillar med vintern, så har den också sina höjdpunkter. Nedan har jag listat mina bästa ljus i vintermörkret. Både för att påminna mig själv, och för att inspirera dig som också är trött på eländet.

  • Det finns tid att ta tag i små projekt som försummats under sommarhalvåret. Typ ordna med fotoalbumen eller receptpärmen, måla om någon möbel, ta tag i små inredningsprojekt, rensa garderoben. Och så vidare.
  • Ångande varma bad. Kanske med en skvätt välgörande olja, tända ljus på badkarskanten, en podd i bakgrunden, och i bästa fall: ett glas vin på en armlängds avstånd.
  • Kläder efter väder. Det låter så basic, men vikten av bra vinterkläder ska inte underskattas. Att överhuvudtaget ta sig utanför dörren kan vara ett jätteprojekt vintertid. För att öka förutsättningarna för att det ska hända slog jag i höstas på stort, och köpte ny vinterjacka, termobyxor och ordentliga vinterskor. Tror inte jag varit så rejält klädd sedan jag var barn. Men faktum är att rätt kläder gör utevistelsen ungefär 100 % trevligare. Allt går lite lättare när man vet att vädret liksom inte kommer åt en.
  • Ljusen (och elden). Vi har ett dyrt ljuskonto den här sidan av året. För vad är väl mer stämningshöjande? Det ska vara vita stearinljus, och jag tänder dem till middagen och låter dem brinna tills vi går och lägger oss. Öppna spisen i gillestugan används förstås också flitigt.
  • Ta kväll tidigt. När mörkret kommer tidigt faller det sig naturligt att också ta kväll tidigt. Äta middag, sakta ner, vila och koppla av. Ladda om och ladda upp.
  • Ull! Under vintern är det helt legitimt att drapera sig i varma tröjan, stora halsduken och stora filten. Gärna samtidigt, och i kombination med raggsockar.
  • Tid att läsa. Jag försöker läsa mycket året om, men under vintern tycks det alltid finnas lite extra tid över för denna härliga förströelse. Jag gillar att växla mellan klassiker och nyutgivet.
  • Långkok. Vintern är soppornas och grytornas tid. Kryddigt, mustigt och värmande, ska det vara.
  • Varma drycker. Jag gör egen chokladmjölk på mycket kakao, och kryddar den med kanel och kardemumma. Det förekommer också en hel del tédrickande.
  • Kalla, frostiga förmiddagar när allting glittrar. Som sagt, några gånger per säsong kommer ju faktiskt de där dagarna. Det är då man kastar sig ut och faktiskt njuter. Det är också därför man har korv och bröd i frysen, så att den där krispiga dagen kan avslutas med grill i trädgården.

Hur känner du inför vintern? Har du några härliga ”måsten” kopplade till säsongen? Berätta gärna i kommentarerna.

Hantering av ärvda barnplagg

Ett par bodys som lillasyster snart kommer få användning för. De är ärvda från storasyster, som i sin tur ärvt dem av en släkting.

På Instagram fick jag nyligen en fråga om hur vi hanterar ärvda barnkläder. Precis som många av er andra har våra barn förmånen att regelbundet ärva kläder från släktingar och vänners barn, det har framförallt varit fallet i de mindre storlekarna. Och precis som många av er andra har jag haft svårt att veta vad vi ska göra med alltihop. Är det okej att tacka nej, måste man behålla allt, och hur ska det förvaras? Min upplevelse är att småbarnsföräldrar är väldigt generösa med att ge bort sina barns avlagda kläder. Kanske finns det varken tid, lust eller ork att försöka sälja kläderna, och då är det tacksamt om det finns barn i omgivningen att dumpa dem hos.

Ofta handlar det om ganska stora kvantiteter, i bättre eller sämre skick, och jag tror att det här med att skänka vidare många gånger är ett sätt att lindra sin egen shoppingångest lite grann. Vet man att ett annat barn får användning av kläderna svider det inte lika mycket att man spenderat alldeles för mycket pengar på en massa kläder som knappt hunnit användas. Missförstå mig rätt – jag är väldigt glad över att vi får ärva mycket. Men, jag är också på det klara med att det inte är min och mina barns uppgift att härbärgera omgivningens retroaktiva shoppingångest.

Med tiden har jag alltså blivit bättre och bättre på att sålla bland de kläder vi ärver. Tidigare fick jag dåligt samvete om inte allt togs om hand och användes, men så tänker jag inte alls idag. När vi får ärvda kläder börjar jag istället med att gå igenom alltihop, plagg för plagg. Då plockar jag också bort sådant jag vet att vi inte kommer vilja använda:

  • Typiska säsongsplagg i fel storlek
  • Plagg i färger som inte passar något annat vi har
  • Plagg som är för slitna
  • Plagg som lätt blir skrynkliga och därför alltid kommer att se trista ut efter 2 minuters användning
  • Plastiga tryck
  • Plagg som inte är vår stil (det låter så fånigt att prata om småbarn och stil – men ni fattar vad jag menar)

De barnplagg jag gillar bäst är sådana som är klassiska, i lättkombinerade färger och med inga eller diskreta mönster.

Ärvda plagg (samt några vi fått i födelsedagspresent/julklapp) som storasyster kommer få användning för under de närmsta åren.

Så till den stora frågan: Hur mycket ska man behålla? Min erfarenhet är att små barn har behov av färre kläder än vad många verkar tro. Hur våra barns respektive garderober ser ut kan du läsa mer om här och här. Vi har ännu inte kommit in i förskolans värld, men min gissning är att det går åt mer kläder om barnen vistas där. Några extra ombyten att lämna på förskolan, byte av kläder när barnet kommer hem, och så vidare. Lillasyster kommer antagligen börja på förskola tidigare än storasyster, och därför har jag sparat ett tiotal extraplagg från och med storlek 74. Det är plagg som aldrig kom till användning för storasyster, men som är helt okej och eventuellt kommer till användning framöver. Dessa förvaras i en kasse bakom korgen på bilden nedan.

I korgen förvarar vi storasysters plagg i kommande storlekar, just nu upp till storlek 110. Vilka plagg det är ser du på bilden ovan. Det är alltså inga enorma mängder, och därför är de inte sorterade efter storlek. Lillasysters plagg, som är ärvda storasyster, är sorterade efter storlek och förvaras så här. På samma sätt (och samma plats) sorterade jag storasysters kläder när hon var bebis. Då kom det också in betydligt fler ärvda plagg än idag. Helt enkelt därför att små barn sliter mindre på sina kläder.

Ytterplagg i kommande storlekar förvaras i två korgar i barnens större garderob.

Storasyster har sedan hon var bebis alltid haft lite för mycket kläder. Efterhand som hon vuxit ur dem har vi behållt det mesta, eftersom vi inte vetat om, när eller i vilken säsong det skulle komma ett syskon. Nu när lillasyster är här, och det går att förutse ungefär i vilken säsong hon kommer kunna ha vilka plagg är det betydligt lättare att planera – och våga rensa. De plagg vi inte behöver skänker jag vidare till barn vi känner, eller lämnar in till Erikshjälpen. Några av de plagg lillasyster hunnit växa ur ska jag sälja på barnloppis till våren.

Hoppas att det här inlägget har varit till hjälp, lämna gärna en kommentar om det är något du funderar över.

Därför är en minimalist en klimathjälte

Brooklyn Bridge, januari 2013. En fantastisk resa på många sätt. Idag känns en weekendresa över Atlanten otroligt avlägset, med tanke på den klimatkris vi befinner oss mitt i. Det är hög tid att göra några obekväma livsstilsförändringar.

Den senaste tiden har jag läst en hel del på temat hållbarhet, nu senast ”Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv” (2018) och Malena Ernman och Svante Thunbergs ”Scener ur hjärtat” (2018). Den förstnämnda är en hoppfull, praktisk guide till små förändringar de flesta av oss kan göra för att leva mera hållbart. Den senare är en personlig berättelse om en familj och en planet i kris. Eller utbrända människor på en utbränd planet. Om klimatkrisen som ett symtom på vår överkonsumtion.

Vi befinner oss mitt i en brinnande klimatkris, men hur många av oss förstår dess fulla innebörd? Att de konsumtionsmönster vi anammat i väst (och sakta men säkert sprider till övriga världen) är fullständigt ohållbara? Det finns ett starkt behov av att skapa nya fungerande föreställningar om vad god konsumtion är. Vi behöver lära oss förstå skillnaden mellan bra och dålig kvalitet.

Ernman och Thunberg skriver bland annat att ”den grundläggande debatten borde varit över för länge sen. För forskningen har med all önskvärd tydlighet slagit fast att den globala uppvärmningen leder till katastrofala förändringar för i stort sett all levande arter. Men vi lever i en tid då ett ökat antal bilar fortfarande kan ge upphov till samhällstro. En tid då en flygförsening kan generera betydligt fler rubriker än tusentals människors död till följd av klimatförändringar. Vi lever i en tid då ett klimatsmart tips är att byta ut tepåsen mot lösviktste. Det saknas fortfarande mycket grundläggande kunskap som behövs för att kunna förstå de livsavgörande förändringar som följer i spåren av vår livsstil”.

Att byta ut tepåsen mot lösviktste är inte alls en dum idé. Det är inte plastbantning eller sopsortering heller. Men det är naivt att tro att den sortens punktinsatser kommer att räcka. Som jag ser det ligger den verkligt stora utmaningen dels i grundläggande politiska förändringar, och dels i att som individ ta ställning och göra en del obekväma livsstilsförändringar. Vi måste sluta äta så mycket kött. Vi måste sluta flyga i tid och otid. Och framförallt så måste vi sluta konsumera en massa skräp.

Ju mer kunskap jag tillgodogör mig om klimatkrisen och hållbar livsstil, desto mer inser jag hur nära sammanflätade minimalismrörelsen och miljörörelsen är.

Att leva minimalistiskt är bland det bästa du som individ kan göra ur miljösynpunkt. Varenda sak vi konsumerar innebär nämligen en (mindre eller större) ekologisk belastning, oavsett om saken i fråga är konventionellt eller ekologiskt producerad. En minimalistisk livsstil innebär ofta mindre, men bättre och mer genomtänkt, konsumtion. Handlar du sällan har du förhoppningsvis också större ekonomiskt utrymme att göra hållbara val.

Så hur gör vi för att konsumera mindre? Först och främst tror jag att vi måste sluta lyssna på budskapen om att våra liv och vi själva inte duger, om vi inte ständigt strävar efter mer och mer. Vi behöver helt enkelt ta några ekologiska steg tillbaka och sluta använda konsumtion som identitetsskapande och fritidssysselsättning. Vi behöver också samarbeta. Därför att kollektiva problem kräver kollektiva lösningar. Och vi kan organisera oss genom att engagera oss. Läs på så mycket du kan, engagera dig i sociala medier, gå på föreläsningar, stötta hållbara företag genom att köpa deras produkter, följ miljöarbetet i din kommun. Våga stå för din åsikt och ditt engagemang, och blir en inspiratör för dig själv och din omgivning.

Är du engagerad i hållbarhetsfrågor och i så fall – var hittar du din inspiration och drivkraft?