Tankar om förskola och hur vi valt att göra

Min inställning till förskola generellt är denna: Håller förskolan hög kvalité (t ex i form av erfaren och engagerad personal, mindre barngrupper, lämpliga lokaler) kan den ha ett stort pedagogiskt värde. Men jag tror också det finns anledning till sund skepsis vad gäller förskolans inverkan på barnens emotionella utveckling. Framförallt när det kommer till små barn, då förskolan kan vara en stressande miljö med mycket intryck och många barn och vuxna att bygga en relation till. Barn under 2-3 år har sällan behov av att spendera längre stunder någon annanstans än i sin hemmiljö, oavsett vad man som förälder försöker intala sig själv. Sedan finns det, som alltid, undantag. Mår barnet eller föräldrarna på något sätt dåligt av att vara hemma tillsammans så är det naturligtvis inte ett bra alternativ att vara det. Men jag kan bli ganska trött på förskolenormen, att det anses fullt rimligt att lämna barnen på förskola långa dagar från ett års ålder. Och att den normen är så stark att de flesta väljer att följa den, reflexmässigt och helt okritiskt.

Anledningen till att vi valt att låta storasyster (nu 2,5 år) vara hemma något längre är först och främst att vi önskat bygga upp en trygg anknytning. Som förälder/anknytningsperson har du ett oerhört stort inflytande på dina barn, och vi har helt enkelt inte velat ersätta den viktiga rollen med någon utomstående. Vi har själva velat styra vilka egenskaper som ska stimuleras och utvecklas, med målet att göra våra barn till självständiga, glada och trygga individer. För oss har det inte varit mer komplicerat än så.

Vi har dock stått i förskolekö sedan storasyster var drygt ett år, mest som en back-up. Jag var föräldraledig med storasyster i 11 månader, och sedan tog maken över. Jag blev gravid igen när storasyster var 14 månader, och redan då bestämde vi oss för att förlänga makens föräldraledighet något, för att inte behöva skola in storasyster på förskola innan syskonet kom. Redan då var vi också inne på att låta båda barnen vara hemma under föräldraledigheten med nästa barn. Så länge alla inblandade var nöjda och tills vi såg ett behov av förskola. Möjligtvis runt storasysters treårsdag, det vill säga i slutet av augusti 2019.

Men som en del av er vet (via Instagram) fick vi i veckan ett erbjudande om förskoleplats för storasyster. Från och med mitten på februari (!).

I vår kommun söker man tre förskolor samtidigt, och rangordnar de valda alternativen (vi har uteslutande sökt kommunala alternativ). Sedan vi sökte första gången har vi blivit erbjudna två förskoleplatser: Dels vårat tredjehandsval, och dels ett alternativ vi inte ens sökt. Så det är absolut inte en självklarhet att få plats på den förskola man helst önskar. Vårat förstahandval är en förskola med gott rykte, som ligger nära hemmet och på väg mot arbetet. Men mycket mer än så vet vi egentligen inte om den förskolan. Vi har fått ett (mycket vagt) muntligt förhandsbesked om att det troligtvis kommer finnas plats där för vår dotter i augusti, men det går inte att veta säkert.

Förskolan vi nu blivit erbjudna plats på är vårat andrahandsval, på grund av att den ligger något längre hemifrån och ”på fel håll” utifrån var vi arbetar (att gå dit tar ungefär 20 minuter, att köra bil tar 5 minuter). Platserbjudandet kom väldigt oväntat och som ni förstår har det funderats fram och tillbaka dygnet runt sedan dess. I slutet av veckan var vi där på ett studiebesök hela familjen, och vi fick ett otroligt bra intryck. Det är en liten förskola med tydlig utomhusprofil och den personal vi träffade verkar erfaren, kunnig och engagerad. Dessutom har de tillgång till fantastisk utemiljö. Tack vare engagerade följare på Instagram har jag under veckan fått massor av tips och goda råd kring vad man bör tänka på vid val av förskola. Återkommande teman har varit dessa:

  • Engagerad personal
  • Mycket utevistelser
  • Mindre barngrupper

Och vet ni? ”Vår” förskola uppfyller alla tre punkter! Att de har ”uteprofil” innebär i det här fallet att de spenderar majoriteten av dagen utomhus, förutom kring lunch. Fri lek blandas med projekt och mer organiserade aktiviteter. Varje barn har även ett par ”innepass” per vecka, och då är de i en mindre grupp (6 barn åt gången).

Efter mycket funderande och diskuterande har vi nu bestämt oss för att tacka ja till erbjudandet. Det blir en något tidigare förskolestart än vad vi planerat, men å andra sidan känns det som att storasyster är mogen för det och skulle tycka det var roligt. Det är inga långa dagar det handlar om, utan hon kommer att vara där 15 timmar i veckan, fördelat på tre dagar. Det känns alldeles lagom, eftersom det motsvarar ungefär den tid jag lägger på ”organiserade” aktiviteter för storasyster idag (öppen förskola osv). Det är så mycket stimulans vi bedömer att hon har behov av, utöver det vi gör tillsammans som familj och med släkt/vänner. Och de där 15 timmarna som idag läggs på ”aktiviteter” kan jag nu ägna åt häng med lillasyster och vila/återhämtning. Vilket inte känns helt oangenämt.

Det här är förstås ett stort steg. I första hand för storasyster, men också för oss föräldrar som nu ska in i förskolans värld med det engagemang och de rutiner det medför. Jag ska villigt erkänna att det är blandade känslor. Inte kring huruvida storasyster är redo eller ej – det är hon, utan mer kring det här med att binda upp sin tid, vi är ju vana vid att styra över den själva. Men hur vi än vrider och vänder på saken blir slutsatsen alltid densamma: Fördelarna överväger nackdelarna. Så nu ger vi det här en chans och hoppas på det bästa.

Berätta gärna om era erfarenheter av förskolans värld. Vad har fungerat bra och dåligt? Jag vill veta allt!