Allt om lekstugan

Lekstugan är färdigbyggd, målad, inredd och invigd. Ett projekt vi planerat för länge och nu rott i land. Att bygga lekstuga är en ganska kostsam historia, både ekonomiskt och arbetsmässigt, men vi har resonerat som så att vi hellre prioriterar en större grej till barnen (som uppmuntrar till olika sorters lek) än många små. Det känns också som om lekstuga ligger helt rätt i tiden, med en blivande 3-åring i huset. Och vi är allihop så himla nöjda med resultatet!

Lekstugan är en byggsats från Palmako, modellen heter Harry och vi köpte den via bygghemma.se. Den var, enligt byggmästaren (aka min man), enkel att bygga ihop, men man ska ha klart för sig att det inte på något vis är en komplett lekstuga man köper. Tak, färg, golv och innerväggar ingår inte. Vi (byggaren) valde också att byta ut det obehandlade verandagolvet mot trallgolv.

Det svarta plåttaket kommer från Byggmax, där vi också köpt fasadfärgen: En vit akrylatfärg från Midun, och så vit grundfärg från samma märke. Väldigt prisvärda och enkla att måla med, vilket ju alltid är uppskattat. För att täcka helt behövdes en grundmålning, och två strykningar med akrylatfärgen.

Dörren är målad i en helmatt utomhusfärg från Beckers, B700 Karamell (NCS 1820-Y97R). Invändigt är väggar och tak målade två gånger med Biltemas tak- och väggfärg (som är svårmålad, men gör jobbet). Vi har alltså inte satt upp innerväggar. Dels så hade det tagit bort den där råspontskänslan, och dels så hade ytan (nu 3,1 kvm) blivit mindre.

Det är naturligtvis ett absolut måste med postlåda och dörrklocka. Välkommen in!

Jag är väldigt förtjust i golvet vi valt. Det är ett vinylgolv från Forbos serie ”Scandinavia” (Ruta 6383), som känns mjukt för barfotafötter och krypande bebisar, men också slitstarkt och lättstädat.

Inredningen är en mix av loppisfynd och saker vi flyttat ut från lekrummet. Bordet och stolarna kommer från Mios barnserie ”Nils”, och docksängen från Sebra. Skåpet och spegeln är loppisfynd som målats i samma färg som dörren. Även tavlorna och lilla blomman är second hand. Duken har min mormor broderat.

I skåpet en leksaksservis i plåt från Omm Design.

Lilla spisen är från Micki, och intill den har vi satt upp en enkel vit trähylla som köksbänk. Krokslisten, den hängande korgen och bakformen är loppade, och grytlapparna har mormor virkat. I ugnen förvaras kastruller och stekpanna, köksredskap i den lilla korgen. I stora korgen finns några burkar och tomma, rengjorda matförpackningar att leka med.

Och jag kan meddela att helgens invigning blev en succé! Förhoppningsvis väntar många och långa lekstunder här framöver. Hoppas ni tyckte det var roligt att ta del av hur vi tänkt och gjort, skriv gärna en kommentar om det är något ni undrar över.

Om beslutsfattande

Om du följer mig på Instagram så vet du att jag nyligen läst och uppslukats av Greg McKeowns ”Essentialism – The Disciplined Pursuit of Less” (2014). Det är en av de där böckerna jag känt till länge, men inte har prioriterat att läsa. Hela den här genren (ska vi kalla det självhjälpsböcker?) är förresten något jag helt nyligen tagit till mig. Jag har eventuellt lite snobbig litteratursmak, och föredrar att läsa klassiska romaner. För mig är romanläsningen otroligt viktig för att den breddar mina perspektiv, är allmänbildande och guidar mig genom allt det där som är grundläggande mänskligt. Men, jag tenderar att ställa orimligt höga krav på min läsning och tänker att vissa böcker måste bockas av innan jag tillåter mig att läsa tramsigare grejer. Det låter fånigt, men det är så jag har tänkt. Nu tränar jag på att vara lite mer tillåtande mot mig själv, och jag ska villigt erkänna att jag njuter av att hänge mig åt mer lättsmält läsning.

Hur som helst. Essentialism, var det ju. Boken är uppdelad i fyra delar: Essence, Explore, Eliminate, Execute. Inte helt oväntat uppskattade jag Eliminate mest, framförallt kapitlen ”The Power of a Graceful ‘No'” och ”The freedom of Setting Boundries”. Men det inslag jag allra helst vill lyfta fram för er är det om ”90 procents regeln”. Ni vet hur man ibland läser om något inspirerande, och så säger det plötsligt ”klick” i hjärnan, därför att texten ringar in precis det där man själv behöver hjälp att reda ut? Precis så var det!

90 procents regeln är, enkelt uttryckt, ett sätt att filtrera valmöjligheter vid beslutsfattande – i stort som smått. För tänk vad många beslut vi tar varje dag. Kring vad vi ska ha på oss, vad vi ska äta, vad vi ska göra i helgen, vad vi vill läsa innan vi somnar. Och så de större besluten: Var vi vill bo, vad vi vill studera eller arbeta med, vilken förskola barnen ska gå på. Och så vidare. För att underlätta beslutsfattandet föreslår McKeown att vi ska lista alla valmöjligheter och poängsätta dem mellan 0-100. Valmöjligheter som vi ger ett lägre värde än 90 ska vi direkt sålla bort, och kvar blir förhoppningsvis ett eller ett par klockrena alternativ. På så vis minimerar vi velandet inför ett beslut, och vi undviker att ”nöja oss” med något av de sämre alternativen. Visst är det bra?!

Jag har tagit så många dåliga beslut, inte minst vad gäller konsumtion. Nöjt mig med medelmåttiga alternativ att ”ha så länge”, snålat eller slösat på fel ställen, och i slutändan aldrig blivit riktigt nöjd. Efter många utrensningar, där den sortens grejer naturligtvis alltid åker ut först, har jag lärt mig att jag sällan ångrar de inköp som varit väl genomtänkta. De som jag skrivit upp på nån slags mental önskelista och funderat över länge. De som jag kollat upp ordentligt innan jag handlat, och som jag först behövt spara ihop till för att kunna investera i. Och det där är liksom själva essensen av 90 procents regeln, och något som jag nu har fått ord på. Jag älskar okomplicerade, handfasta metoder av det här slaget, och har redan hunnit använda den flera gånger. Framförallt så har metoden varit användbar nu när vi ska renovera badrum – med alla beslut det innebär.

I övrigt så fokuserar boken mycket på hur man får rätt saker gjorda. Om att sätta upp mål och ta sig dit. Om att ta kontroll över sitt liv och sin tid, istället för att styras av andras planer för oss. Den är väldigt inspirerande och jag är glad att jag skaffat ett eget exemplar för det är en sån där bok man inte kan låta bli att stryka under och skriva små anteckningar i.

Har du läst något inspirerande den senaste tiden?