Vad jag lärt mig av att kartlägga ett års konsumtion och rensande

Nu är det precis ett år sedan jag började skriva ner exakt alla saker jag och barnen konsumerat varje månad, och varenda pinal vi rensat ut. Idén kommer helt och hållet från Minimalisterna, och jag fastnade för den därför att jag ville få överblick av vad jag/vi konsumerar och rensar ut. De senaste månadernas sammanställningar har jag publicerat här på bloggen, i form av ”månadens in och ut” vid varje månadsskifte. I praktiken har det gått till så att jag haft en anteckningsmall i mobilen, med en rubrik för varje familjemedlem (min man har dock förskonats) och en för ”gemensamt” (det vill säga saker till hemmet). Sedan har jag, så fort något letat sig in eller ut ur våra liv skrivit upp vad det är, och satt ett plus (+1) eller minus (-1) intill. Varenda liten strumpa har skrivits ner på de där in- och utlistorna.

Nu har jag gått igenom alla listor från året som gått, och räknat ut vad totalsumman blev. Totalt antal saker in: 511. Totalt antal saker ut: 573. Utslaget på ett år betyder det att vi konsumerar ungefär 1,5 grej per dag.

När jag skummar igenom vad det egentligen är för grejer det handlar om blir det tydligt att barnen toppar både in- och ut-listan de flesta månader. Ärvda kläder ligger i topp på deras in-listor, liksom födelsedagspresenter och julklappar. I topp på deras ut-listor är urvuxna/slitna kläder. Mitt personliga konsumerande handlar nästan uteslutande om kläder, vilket inte alls kommer som någon överraskning eftersom min garderob varit i stort behov av uppdatering efter två graviditeter. Däremot blev jag förvånad över att se hur lite jag konsumerat i övrigt. Kanske beror det på att det oftast är jag som hanterar barnens grejer, och att jag därför upplever att jag konsumerar/rensar mer än vad jag faktiskt gör. Hur som helst blev jag positivt överraskad av totalsumman för året. Att in- och ut-siffrorna är ganska lika tolkar jag som att det råder en viss balans.

Vad har jag då lärt mig av att föra dessa listor? Jo, först och främst så har jag fått stenkoll på vad vi konsumerar (för hur många av oss kan med säkerhet säga precis vad vi konsumerade för 10, 7, 4 eller ens för 1 månad sedan?). Jag har, till min stora glädje, också lärt mig att jag/vi oftast konsumerar ganska vettiga grejer. Ni vet hur man ibland kan relatera till Emil i Lönnebergas pappa, när han blir less på allt jävla handlande och utbrister: ”Köp och köp! En hör aldrig annat!”? Ibland känns det, på riktigt, som att jag inte gör annat än köper och köper – men efter att ha sammanställt ett års inköp vet jag att det inte stämmer. Tvärtom är min/vår konsumtion oftast 100 % behovsstyrd. Det är en skön känsla, och ett bevis på att min önskan om att konsumera mindre och bättre faktiskt fått fäste och blivit en god vana.

Sedan jag började dokumentera vad jag rensat ut har jag blivit mycket bättre på att förstå VARFÖR vissa saker inte fungerar för mig/för hemmet/för barnen. För varje gång jag gör mig av med någonting, så lär jag mig lite mer om vad jag inte vill ha. Och då undviker jag att köpa den sortens saker på nytt. Den analysen är viktig. För att strunta i den är, enligt min erfarenhet, som att bädda för att göra samma misstag igen. Jag har helt enkelt blivit en bättre och säkrare konsument av att notera mina köp, och jag är glad att jag hållit fast vid det här lilla projektet under ett års tid.

Kommer jag fortsätta att dokumentera månadens in och ut framöver? Nej. Syftet med det är redan uppfyllt och jag känner mig klar. För mig handlar minimalism inte om att räkna saker, det handlar om att fokusera på dem så lite som möjligt. Och att fortsätta räkna är helt enkelt ingenting jag har lust att prioritera. De inlägg jag tidigare publicerat under ”månadens in och ut” är nu bortplockade eftersom de känns daterade/inaktuella. Däremot vet jag att flera av er tycker det är kul att följa dessa listor, så jag tänker att vi då och då istället kan prata om vad jag konsumerar och rensar på Instagram. Men att jag avslutar mitt listskrivande betyder inte att det INTE kan vara dags för dig att påbörja ditt! Har du svårt att överblicka vad du konsumerar eller vad ditt rensande ger för resultat kan jag varmt rekommendera att du provar.

Har du testat att följa upp din konsumtion någon gång? Och om inte – har du någon uppfattning om vilka siffror du skulle landa på vid en årssammanställning?

PS. Om ni undrar varför min man inte finns med på in- och utlistorna: För det första så får han ha sin konsumtion och sin integritet ifred. För det andra så konsumerar han minst av alla i familjen. Jag skulle tippa på +/- 20 grejer eller så för det senaste året. Så nu vet ni det också.

Sommarsemester på Gotland

Hemma igen efter en fantastisk resa till Gotland med familjen. Det här med ”svemester” (semester i Sverige) är inte dumt alls. Vi bokade en liten stuga här redan i höstas, och jag ska villigt erkänna att det kändes en smula nervöst. Vill man ha ett bekvämt och havsnära boende på ön så får man vara beredd att öppna plånboken, och till skillnad från en vecka utomlands är ju en svensk semestervecka allt annat än solsäker. Men det var också en av anledningarna till att vi valde Gotland. Vi har varit här förut, och visste att det finns mycket att se och uppleva som inte är särskilt väderberoende (även om man ju alltid HOPPAS på sol).

När vi kom till Visby tidigt på måndagsmorgonen var det molnigt och minst sagt svalt. Eftersom vi inte hade tillgång till vår stuga just då fördrev vi förmiddagstimmarna i Visby. Några timmars strosande på smågatorna där känns obligatoriskt vid ett Gotlandsbesök, och är man intresserad av överblick snarare än detaljer behöver man inte lägga mycket mer tid än så.

På eftermiddagen kom solen, alldeles lagom till att vi checkade in i vår lilla stuga i Slite Strandby.

Slite är en märklig plats. Å ena sidan sommaridyll, å andra sidan dominerad av en gigantisk cementfabrik som syns var man än befinner sig i samhället. Kontraster.

Vi hade bokat stugan längst ut, nära havet. Med facit i hand var den på gränsen till för liten för oss (24 kvm), men den var fräsch och ren och bekväm.

Och framförallt så var utsikten från vår uteplats helt magisk. Vilken dröm att börja och avsluta dagarna på den där altanen.

Vi gillade att stugbyn var liten och barnvänlig. Trots att det var fullbokat upplevdes den inte som överbefolkad eller för intim. Där fanns tillgång till både strand och pool, så många dopp har det blivit. På området låg också Slite Strandbar, en jättetrevlig och avslappnad (som i: det är okej att barn springer runt) restaurang med supergod mat. I anslutning till stugbyn fanns även uthyrning av cyklar och annan sportutrustning. Och så var det nära till matbutiker, vilket ju är tacksamt om man som vi vill laga en del mat i stugan.

En av dagarna spenderade vi på Fårö. Bland annat på Sudersand, som nog kan ha Gotlands finaste strand. Långgrunt, barnvänligt och gott om plats.

Det är ingen underdrift att säga att det är exotiskt att bila runt på Fårö. Det finns massor av små pärlor att upptäcka precis överallt. Så det gjorde vi!

Och så spanade vi på raukar, förstås. Eller ”robotar”, som storasyster kallade dem. Allt är subjektivt!

En kväll åt vi på Rute stenugnsbageri, där vi blev serverade den godaste pizza jag ätit. Lång väntetid, men det var den värd. Väldigt mysig och barnvänlig miljö också, med stor gård med sandlåda och grejer.

På vägen hem tog vi en omväg förbi Blå Lagunen. Vi var där ganska sent på kvällen, men det var fortfarande många badare på plats. Söker man något mera avskilt är det alltså inte hit man ska åka.

Naturen! Den här spektakulära utsikten avnjöt vi från naturreservatet Högklint utanför Visby, där vi hade picknick sista dagen innan hemresan. Och det är ju just naturen som är grejen med Gotland. Den är variationsrik, dramatisk och spännande. Därför har vi åkt runt mycket under den här semestern. Med många lek-, bad-, promenad-, och fikastopp. Några större planer än så behövs egentligen inte för en lyckad Gotlandsresa.

Var semestrar ni helst i sommarsverige?

Ensidighetsinstinkten och konsumtion

När jag för ett tag sedan läste Hans, Ola och Anna Roslings Factfulness: Tio knep som hjälper dig förstå världen fastnade jag, bland mycket annat, för en text om ensidighetsprincipen. Hör här:

Vi tycker att enkla idéer är tilltalande. Vi njuter av det där ögonblicket av insikt, vi njuter av att känna att vi verkligen förstår något. Det är lätt att tappa fotfästet när en idé förför oss med sin enkelhet. Sakta men säkert, steg för steg, växer en euforisk känsla av att denna enkla förklaring har kraften att besvara en massa svåra frågor och lösa alla hopplösa problem. Världen blir enkel. Alla problem har en enda orsak – som vi alltid måste vara helt emot. Eller alla problem har en enda lösning – som vi alltid måste vara för. Allt är enkelt. Det finns bara en hake. Vi missförstår världen fullständigt. Jag kallar denna förkärlek för enkla orsaker och enkla lösningar för ensidighetsinstinkten […]. Att tänka så här sparar massor av tid. Man kan alltid ha åsikter och svar utan att behöva lära sig om ett problem från grunden, och man kan fortsätta använda hjärnan till andra uppgifter. Men det är inte så användbart om man verkligen vill förstå världen. Att alltid vara för eller emot en viss idé gör en blind för information som inte passar in i ens perspektiv. Det är vanligen ett dåligt tillvägagångssätt om man vill förstå verkligheten. Istället bör du ständigt pröva dina älsklingsidéer för att finna svagheter” (Rosling 2018, s. 222).

Jag vill mena att ensidighetsinstinkten går att applicera på de flesta idéer, även de om konsumtion. Idén om att konsumtion = lycka är både enkel och tilltalande. Det är en trygg och välbekant idé, eftersom det är den sortens budskap vi bombarderas med från att vi vaknar om morgonen tills vi går och lägger oss om kvällen. Som konsumenter är vi ju inte dummare än att vi begriper att reklam påverkar oss. Vi vet att reklam spelar på vår önskan om lycka, kärlek, gemenskap, glädje, framgång. Innerst inne vet vi också att vi inte kommer ha fler bullriga middagsbjudningar för att vi köper nya matsalsmöbler, att vi inte automatiskt blir lika framgångsrika som Zlatan för att vi kör Volvo, eller att vi kommer se ut som Jennifer Lawrence för att vi doftar Dior. Men reklamen finns överallt – i mobilen, på tv:n, i radion, butiker, på stan, på arbetsplatsen – och det kan vara svårt att värja sig. Enligt en studie från 2013 exponeras vi för hela 3 000 – 20 000 kommersiella budskap/övertalningsförsök varje dag. Vi kan väl anta att de siffrorna inte minskat sedan studien gjordes…

När jag började använda Instagram och Pinterest följde jag många inredningskonton. För att jag var intresserad och för att den sortens konton är så trevliga att vila ögonen på och inspireras av. Men efter ett tag så insåg jag att alla perfekta hem mer än någonting annat gjorde mig missnöjd med mitt eget. För även om jag gjorde mitt allra bästa, så fanns det inte en möjlighet för mig att konsumera på det sättet. Vid de tillfällen jag faktiskt skaffade mig det där som Instagram/Pinterest-människan av intresse för stunden hade, som hade ju hon (det är nästan alltid en hon) redan gått vidare till något annat. Känslan av att det alltid behövs en sak till, och en sak till och en sak till för att göra hemmet (livet) komplett är väldigt tröttsam. Även om tanken på att konsumtion skulle vara lösningen på andra problem är tilltalande. Problemet med det är att lyckoruset som infinner sig efter ett köp är så otroligt kort. Så för att lyckan ska bestå måste vi konsumera igen, och igen.

Jag tror inte att jag är ensam om att underskatta hur lättmanipulerad jag är. Det är liksom det som är hela grejen med reklam. Den ska vara oemotståndligt lockande och den ska uppmuntra till köp, men helst så diskret att vi i slutändan upplever köpbeslutet som eget och fristående. Målet med all reklam är att vi ska komma fram till slutsatsen att konsumtion = lycka. Det är så marknadsföring fungerar, och att tro sig vara immun är naivt. Tvärtom så tror jag att de flesta av oss, utan djupare reflektion, har lätt för att ta till oss idén om att konsumtion gör oss lyckliga. Och varför skulle vi inte göra det? Vi har ju under hela våra liv matats med buskapet om att mer är bättre. Det är precis därför det är så svårt att tänka tvärtom. Att börja ifrågasätta tidigare tankemönster, och långsamt förstå att det faktiskt kan vara mindre konsumtion som leder till mer lycka, kärlek, gemenskap, glädje, framgång.

Känner du igen tanken om konsumtion som en universallösning?

Barnvänlig sommarsemester i Skåne

Vi har semester! Eller alltså, barnen och jag är ju lediga mycket i vanliga fall också, men nu är pappan ledig. Det ska bli väldigt mysigt (och avlastande) med några sommarveckor tillsammans, allihop. Den här sommaren satsar vi på hemester: Kortare resor och utflykter i södra Sverige. I helgen lånade vi min systers lägenhet i Malmö, och med den som utgångspunkt har vi gjort ett par dagsutflykter. Väldigt lyckade båda två, så jag vill gärna tipsa er andra som semestrar i dessa trakter i sommar. En av dagarna tog vi Öresundståget över till Köpenhamn. Familjebiljetten vi åkte på kunde sedan användas för all kollektivtrafik i stan, vilket var otroligt smidigt. Vi hoppade direkt på bussen (6A) mot Köpenhamns zoo.

Jag hade inga höga förväntningar på hur det skulle vara där, men blev positivt överraskad. Parken är precis lagom stor för att en treåring ska orka gå själv, och det gick att ta sig fram med barnvagn överallt. Fina omgivningar och väldigt familjevänligt, såklart. Stora barnet tyckte förstås det var väldigt spännande att titta på giraffer, zebror och elefanter – men det var precis lika kul med alla klassiska bondgårdsdjur som det gick att komma nära.

På flera ställen i parken fanns det matvagnar med enklare mat, fika, glass och kaffe. Men eftersom det kom en och annan regnskur just den här dagen åt vi inomhus, på en av restaurangerna. Botanika, närmare bestämt. Supergod mat i rymlig, barnvänlig lokal, och bäst av allt: Utsikt över BÅDE kamelparken och glassvagnen!

Efter några timmar bland djuren tog vi bussen tillbaka mot Ströget och legobutiken. Efter en liten stunds köande fick vi komma in i butiken och det var en riktig hit, tyckte både pappan och treåringen. Förutom att det fanns en massa spännande saker att kika på, så hade de en duplo-hörna för barnen och en liten arbetsbänk där barnen fick bygga bilar och ta med sig hem. Kul!

Just som vi kom ut från Lego-butiken sprack det upp och blev soligt, så vi traskade vidare mot Nyhavn där vi avslutade dagen på en av uteserveringarna, innan vi tog tåget tillbaka till Malmö.

Dagen därpå bjöd Malmö på regn, så vi åkte mot Helsingborg och Sofiero slott.

Precis innan slottet ligger det ett väldigt trevligt kafé med gårdsbutik, Brödkultur 2.0. Varmt, mysigt och snäll personal (trots att vi inte var särskilt trevliga gäster – det var bland annat skrik och gråt och en kastad tallrik). Hur som helst fick vi en fantastisk lunch och köpte med oss gott fika.

Stärkta av den (inte så harmoniska) lunchen gick vi in på Sofieros slottsträdgård.

Här fanns det gott om utrymme att upptäcka, leka och springa av sig. Otroligt rogivande att strosa runt bland allt det fina, jag gillade de japanska planteringarna bäst.

Växthusen var spännande…

…Liksom Barnens Sofiero, där man kunde plantera, leka i lekstugorna, klä ut sig, klättra och åka rutschkana. Där fanns också en sagoskog, men den var visst lite läskig.

Efteråt stannade vi till vid havet och hade picknick. Perfekt avslut på semesterns första dagar. Mina (barnvänliga) Malmö-tips kan ni läsa om här.

Tipsa gärna om fler dagsutflykter i södra Sverige, stora som små. Jag vill fylla på listan!

därför är minimalism en generationsfråga

Har du någon gång undrat varför din mormor sparar på gamla gräddfilsburkar, eller varför dina föräldrar äger ett exemplar av varenda köksredskap, verktyg och trädgårdsgrej som någonsin tillverkats? Varför minimalism och enkelhet verkar ligga närmare till hands för vissa personer än andra? Svaret kan delvis vara att det är en generationsfråga. Det är kanske lite orättvist att dra en hel generationsgrupp över en kam, men vi är alla präglade av den tid vi vuxit upp i. Och de politiska, ekonomiska och sociala förhållanden som präglat vår uppväxt påverkar hur vi förhåller oss till konsumtion och materiella ägodelar. Att vara medveten om det kan göra det enklare att förstå varför du är den enda minimalisten du känner (och varför omgivningen har svårt att relatera till dina val). Joshua Becker skriver en del om det här i boken ”The More of Less – Finding the Life You Want Under Everything You Own”, och eftersom jag tyckte det var så intressant har jag läst vidare på andra ställen. Det finns olika exempel på generationsindelningar, men i grova drag brukar man tala om fyra grupper:

The Silent Generation (födda 1928-1945). En generation som växte upp under den stora depressionen och andra världskriget. Eftersom många varor var hårt ransonerade förekom inget slösande. Man levde i ovisshet och det har format den här generationens syn på ägodelar: Som i att det är bäst att spara – man vet aldrig vad som händer eller om man har möjlighet att förvärva ägodelarna på nytt. Och hade man tillräckligt med utrymme för att förvara det man konsumerat, så gjorde man det – ”den som spar, han har”. Det som tillverkades på den här tiden höll också betydligt högre kvalité än det vi konsumerar idag. Saker tillverkades och konsumerades med ett helt liv som tidshorisont.

The Baby Boomer Generation (födda 1946-1964). Tillhör den första materialistiska generationen, där konsumtion blev en statussymbol. Baby Boomers har vuxit upp under helt andra förhållanden än sina föräldrar. Dels så var de den första generationsgruppen som faktiskt hade en tonårstid (till skillnad från deras föräldrar som gick direkt från barn till vuxna). Dels så fanns det efter krigsslutet en ökande samhällsoptimism som växte i takt med att samhällets välfärdssystem förbättrades. Kring den här tiden gick också många hushåll från en till två disponibla inkomster, vilket bidrog till starkare köplust och ökad konsumtion. Baby Boomers är alltså en köpstark generation som är uppvuxna med ekonomisk tillväxt som norm. De flesta av dem har varit (och är fortfarande) flitiga konsumenter av allt materiellt som kan förenkla och förbättra livet. De vill ha ”allt” och de vill äga det själva. De har också haft möjlighet att unna sig lyxvaror på ett sätt som varit otänkbart för deras föräldrar. Baby Boomers använder gärna varumärken för att visa sin sociala tillhörighet, och identifierar sig själva genom det yrke de har.

The Generation X (födda 1965-1980). En generation som vuxit upp under goda materiella förhållanden. De har haft arbetande föräldrar och tillbringat mycket tid hemma själva (så kallade ”nyckelbarn”). Många ur den här generationen har haft en skärmfri skolgång, för att sedan i vuxen ålder vara en del av den digitala revolutionen. De uppfattas därför som mer öppna för förändringar och innovationer än tidigare generationer, och värdesätter livskvalitet framför karriär. Gruppen stämplas ofta som ironisk och individualistisk, och har i efterhand blivit synonym med it-boomen, globalisering och entreprenörsskap. Föräldrar ur den här generationen beskrivs ibland som helikopterföräldrar (som i svävar och spejar, ständigt redo att dyka ned och lägga sig i och hjälpa till), kanske som en reaktion mot den egna uppväxten. Generation X föräldrar är Baby Boomers som gärna visar sin kärlek genom att skämma bort barnbarnen med saker. Vad gäller den egna konsumtionen står Generation X liksom mitt emellan sin tidigare och senare generation. De konsumerar gärna och mycket likt sina föräldrar, men vill också ha personliga rekommendationer och en koppling till företag och varumärken (liksom Millennials). De vill engageras och involveras.

The Millennial generation (födda 1981-2010). Millennials delas ibland in i Generation Y (födda ungefär 1981-1995) och Generation Z (födda runt 1995-2010). Vad som utmärker den här generationsgruppen är att de (vi) har vuxit upp efter internets revolution, och därför har de en digital överlägsenhet. De är vana vid delningsekonomi och att inte behöva köpa/äga tjänster och produkter för att få ta del av dem. De beskrivs ofta som en kritisk generationsgrupp med stark medvetenhet kring exempelvis politiska frågor, miljö och alternativa livsstilar. De ställer höga krav på allt de konsumerar och förväntar sig full transparens från företag. Millennials är ofta bra på att sålla i oändliga urval och engagerar sig gärna. Tack vare den digitala livsstilen är deras värld mindre än tidigare generationers, och därför uppskattar de en mobil livsstil med färre fysiska ägodelar. Millennials beskylls ofta vara lata, självupptagna, ytliga och curlade av sina föräldrar. Andra menar att Millennials är en driven, välutbildad generation som lägger stor vikt vid ekonomisk trygghet. Bakgrunden till det kan vara att Millennials är den första generationen som riskerar att få det sämre ställt än sina föräldrar, på grund av politisk, ekonomisk och social oro.

Det finns alltså logiska skäl till varför Generation X och Millennials lockas av en friare, mer flexibel och minimalistisk livsstil än personer som tillhör de två tidigare generationsgrupperna. Det säger väl sig självt att det här är grovt generaliserande beskrivningar, men jag tycker ändå att de ringar in något intressant.

Vad tycker du, känner du igen beskrivningen av generationsgrupper?

PS. Om jag identifierar mig som en typisk Millennial? Absolut.