Ensidighetsinstinkten och konsumtion

När jag för ett tag sedan läste Hans, Ola och Anna Roslings Factfulness: Tio knep som hjälper dig förstå världen fastnade jag, bland mycket annat, för en text om ensidighetsprincipen. Hör här:

Vi tycker att enkla idéer är tilltalande. Vi njuter av det där ögonblicket av insikt, vi njuter av att känna att vi verkligen förstår något. Det är lätt att tappa fotfästet när en idé förför oss med sin enkelhet. Sakta men säkert, steg för steg, växer en euforisk känsla av att denna enkla förklaring har kraften att besvara en massa svåra frågor och lösa alla hopplösa problem. Världen blir enkel. Alla problem har en enda orsak – som vi alltid måste vara helt emot. Eller alla problem har en enda lösning – som vi alltid måste vara för. Allt är enkelt. Det finns bara en hake. Vi missförstår världen fullständigt. Jag kallar denna förkärlek för enkla orsaker och enkla lösningar för ensidighetsinstinkten […]. Att tänka så här sparar massor av tid. Man kan alltid ha åsikter och svar utan att behöva lära sig om ett problem från grunden, och man kan fortsätta använda hjärnan till andra uppgifter. Men det är inte så användbart om man verkligen vill förstå världen. Att alltid vara för eller emot en viss idé gör en blind för information som inte passar in i ens perspektiv. Det är vanligen ett dåligt tillvägagångssätt om man vill förstå verkligheten. Istället bör du ständigt pröva dina älsklingsidéer för att finna svagheter” (Rosling 2018, s. 222).

Jag vill mena att ensidighetsinstinkten går att applicera på de flesta idéer, även de om konsumtion. Idén om att konsumtion = lycka är både enkel och tilltalande. Det är en trygg och välbekant idé, eftersom det är den sortens budskap vi bombarderas med från att vi vaknar om morgonen tills vi går och lägger oss om kvällen. Som konsumenter är vi ju inte dummare än att vi begriper att reklam påverkar oss. Vi vet att reklam spelar på vår önskan om lycka, kärlek, gemenskap, glädje, framgång. Innerst inne vet vi också att vi inte kommer ha fler bullriga middagsbjudningar för att vi köper nya matsalsmöbler, att vi inte automatiskt blir lika framgångsrika som Zlatan för att vi kör Volvo, eller att vi kommer se ut som Jennifer Lawrence för att vi doftar Dior. Men reklamen finns överallt – i mobilen, på tv:n, i radion, butiker, på stan, på arbetsplatsen – och det kan vara svårt att värja sig. Enligt en studie från 2013 exponeras vi för hela 3 000 – 20 000 kommersiella budskap/övertalningsförsök varje dag. Vi kan väl anta att de siffrorna inte minskat sedan studien gjordes…

När jag började använda Instagram och Pinterest följde jag många inredningskonton. För att jag var intresserad och för att den sortens konton är så trevliga att vila ögonen på och inspireras av. Men efter ett tag så insåg jag att alla perfekta hem mer än någonting annat gjorde mig missnöjd med mitt eget. För även om jag gjorde mitt allra bästa, så fanns det inte en möjlighet för mig att konsumera på det sättet. Vid de tillfällen jag faktiskt skaffade mig det där som Instagram/Pinterest-människan av intresse för stunden hade, som hade ju hon (det är nästan alltid en hon) redan gått vidare till något annat. Känslan av att det alltid behövs en sak till, och en sak till och en sak till för att göra hemmet (livet) komplett är väldigt tröttsam. Även om tanken på att konsumtion skulle vara lösningen på andra problem är tilltalande. Problemet med det är att lyckoruset som infinner sig efter ett köp är så otroligt kort. Så för att lyckan ska bestå måste vi konsumera igen, och igen.

Jag tror inte att jag är ensam om att underskatta hur lättmanipulerad jag är. Det är liksom det som är hela grejen med reklam. Den ska vara oemotståndligt lockande och den ska uppmuntra till köp, men helst så diskret att vi i slutändan upplever köpbeslutet som eget och fristående. Målet med all reklam är att vi ska komma fram till slutsatsen att konsumtion = lycka. Det är så marknadsföring fungerar, och att tro sig vara immun är naivt. Tvärtom så tror jag att de flesta av oss, utan djupare reflektion, har lätt för att ta till oss idén om att konsumtion gör oss lyckliga. Och varför skulle vi inte göra det? Vi har ju under hela våra liv matats med buskapet om att mer är bättre. Det är precis därför det är så svårt att tänka tvärtom. Att börja ifrågasätta tidigare tankemönster, och långsamt förstå att det faktiskt kan vara mindre konsumtion som leder till mer lycka, kärlek, gemenskap, glädje, framgång.

Känner du igen tanken om konsumtion som en universallösning?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.