Om föräldraledighet

Liten människa som just nu upplever sitt livs andra höst.

Jag vill berätta om hur jag och min man tänkt och planerat kring föräldraledighet. Sedan vårat första barn kom i augusti 2016 har någon av oss varit föräldraledig på heltid. En viktig anledning till att det fungerat är att vi fått våra barn ganska tätt (det skiljer 22 månader mellan dem). Men det har också varit en del pusslande. Så här har det gått till rent praktiskt: Veckorna innan första barnet föddes tog jag ut 4 veckors semester och 2 veckors föräldraledighet. Sedan var jag föräldraledig i 11 månader och därefter var min man hemma i 8 månader (till och med sista mars 2018). Under april 2018 var vi båda lediga någon dag per vecka, och övriga dagar pusslades det med barnvakter. Från och med 1 maj 2018 var jag heltidssjukskriven på grund av foglossning, fram till dess att lillasyster kom i mitten av juli. Hade jag inte blivit sjukskriven hade jag istället gått hem på föräldraledighet samma datum. Så om man nu ska hitta någon slags uppsida med det bedrövliga tillståndet foglossning, så var det att jag sparade in drygt två månaders föräldrapenning. Nu har jag alltså varit föräldraledig i snart 1,5 år, och har faktiskt inte mer än ett par månader kvar. I januari 2020 går jag tillbaka till jobb på heltid, och min man går hem på tre månaders föräldraledighet. I april 2020 är tanken att lillasyster ska börja på förskolan, och min man kommer därefter vara föräldraledig en dag/vecka under en tid. Längre än så har vi inte planerat. Eftersom någon av oss alltid varit hemma sedan barnen kom vet vi inte hur mycket vi vill jobba när båda barnen går på förskola. Storasyster började ju på förskola när hon var ungefär 2,5 år, och har sedan dess gått 15 timmar per vecka. Så när vi båda jobbar och förskoledagarna blir längre kommer det bli en stor omställning för oss allihop.

Ni kanske undrar hur det här gått till (eller rättare sagt, gått ihop sig) ekonomiskt? Ja, man har ju inte mycket att välja på mer än att ställa om sina vanor. Vi har såklart fått skära ner på sparande, vissa typer av konsumtion och aktiviteter, och en hel del ”guldkantsgrejer”. Genom att göra det har vi kunnat leva på i snitt 1,2 – 1,5 löner/månad under drygt tre år. Trist ibland såklart, men på det stora hela så har det inte känts som någon större uppoffring. Att vara ledig kan vara dyrt, men med små barn är man ju trots allt ganska bunden till hemmet och aktiviteter av enklare karaktär. Och för oss har det underlättat enormt mycket att någon alltid varit hemma och skött logistiken. Handlat, tvättat, städat, hållit reda på BVC-tiderna och sånt där. Ingen stress över tidiga morgnar eller sena hämtningar på förskolan, över vem som ska vabba och om barnen verkligen trivs på förskolan. För oss är det det som ÄR guldkant just nu, att ha en hyfsat stressfri vardag under en kort men intensiv fas i livet. Att den aspekten väger upp allt det andra man skulle kunna göra med två löner har varit vår utgångspunkt.

Hur har ni tänkt kring föräldraledighet?