Ensidighetsinstinkten och konsumtion

När jag för ett tag sedan läste Hans, Ola och Anna Roslings Factfulness: Tio knep som hjälper dig förstå världen fastnade jag, bland mycket annat, för en text om ensidighetsprincipen. Hör här:

Vi tycker att enkla idéer är tilltalande. Vi njuter av det där ögonblicket av insikt, vi njuter av att känna att vi verkligen förstår något. Det är lätt att tappa fotfästet när en idé förför oss med sin enkelhet. Sakta men säkert, steg för steg, växer en euforisk känsla av att denna enkla förklaring har kraften att besvara en massa svåra frågor och lösa alla hopplösa problem. Världen blir enkel. Alla problem har en enda orsak – som vi alltid måste vara helt emot. Eller alla problem har en enda lösning – som vi alltid måste vara för. Allt är enkelt. Det finns bara en hake. Vi missförstår världen fullständigt. Jag kallar denna förkärlek för enkla orsaker och enkla lösningar för ensidighetsinstinkten […]. Att tänka så här sparar massor av tid. Man kan alltid ha åsikter och svar utan att behöva lära sig om ett problem från grunden, och man kan fortsätta använda hjärnan till andra uppgifter. Men det är inte så användbart om man verkligen vill förstå världen. Att alltid vara för eller emot en viss idé gör en blind för information som inte passar in i ens perspektiv. Det är vanligen ett dåligt tillvägagångssätt om man vill förstå verkligheten. Istället bör du ständigt pröva dina älsklingsidéer för att finna svagheter” (Rosling 2018, s. 222).

Jag vill mena att ensidighetsinstinkten går att applicera på de flesta idéer, även de om konsumtion. Idén om att konsumtion = lycka är både enkel och tilltalande. Det är en trygg och välbekant idé, eftersom det är den sortens budskap vi bombarderas med från att vi vaknar om morgonen tills vi går och lägger oss om kvällen. Som konsumenter är vi ju inte dummare än att vi begriper att reklam påverkar oss. Vi vet att reklam spelar på vår önskan om lycka, kärlek, gemenskap, glädje, framgång. Innerst inne vet vi också att vi inte kommer ha fler bullriga middagsbjudningar för att vi köper nya matsalsmöbler, att vi inte automatiskt blir lika framgångsrika som Zlatan för att vi kör Volvo, eller att vi kommer se ut som Jennifer Lawrence för att vi doftar Dior. Men reklamen finns överallt – i mobilen, på tv:n, i radion, butiker, på stan, på arbetsplatsen – och det kan vara svårt att värja sig. Enligt en studie från 2013 exponeras vi för hela 3 000 – 20 000 kommersiella budskap/övertalningsförsök varje dag. Vi kan väl anta att de siffrorna inte minskat sedan studien gjordes…

När jag började använda Instagram och Pinterest följde jag många inredningskonton. För att jag var intresserad och för att den sortens konton är så trevliga att vila ögonen på och inspireras av. Men efter ett tag så insåg jag att alla perfekta hem mer än någonting annat gjorde mig missnöjd med mitt eget. För även om jag gjorde mitt allra bästa, så fanns det inte en möjlighet för mig att konsumera på det sättet. Vid de tillfällen jag faktiskt skaffade mig det där som Instagram/Pinterest-människan av intresse för stunden hade, som hade ju hon (det är nästan alltid en hon) redan gått vidare till något annat. Känslan av att det alltid behövs en sak till, och en sak till och en sak till för att göra hemmet (livet) komplett är väldigt tröttsam. Även om tanken på att konsumtion skulle vara lösningen på andra problem är tilltalande. Problemet med det är att lyckoruset som infinner sig efter ett köp är så otroligt kort. Så för att lyckan ska bestå måste vi konsumera igen, och igen.

Jag tror inte att jag är ensam om att underskatta hur lättmanipulerad jag är. Det är liksom det som är hela grejen med reklam. Den ska vara oemotståndligt lockande och den ska uppmuntra till köp, men helst så diskret att vi i slutändan upplever köpbeslutet som eget och fristående. Målet med all reklam är att vi ska komma fram till slutsatsen att konsumtion = lycka. Det är så marknadsföring fungerar, och att tro sig vara immun är naivt. Tvärtom så tror jag att de flesta av oss, utan djupare reflektion, har lätt för att ta till oss idén om att konsumtion gör oss lyckliga. Och varför skulle vi inte göra det? Vi har ju under hela våra liv matats med buskapet om att mer är bättre. Det är precis därför det är så svårt att tänka tvärtom. Att börja ifrågasätta tidigare tankemönster, och långsamt förstå att det faktiskt kan vara mindre konsumtion som leder till mer lycka, kärlek, gemenskap, glädje, framgång.

Känner du igen tanken om konsumtion som en universallösning?

Barnvänlig sommarsemester i Skåne

Vi har semester! Eller alltså, barnen och jag är ju lediga mycket i vanliga fall också, men nu är pappan ledig. Det ska bli väldigt mysigt (och avlastande) med några sommarveckor tillsammans, allihop. Den här sommaren satsar vi på hemester: Kortare resor och utflykter i södra Sverige. I helgen lånade vi min systers lägenhet i Malmö, och med den som utgångspunkt har vi gjort ett par dagsutflykter. Väldigt lyckade båda två, så jag vill gärna tipsa er andra som semestrar i dessa trakter i sommar. En av dagarna tog vi Öresundståget över till Köpenhamn. Familjebiljetten vi åkte på kunde sedan användas för all kollektivtrafik i stan, vilket var otroligt smidigt. Vi hoppade direkt på bussen (6A) mot Köpenhamns zoo.

Jag hade inga höga förväntningar på hur det skulle vara där, men blev positivt överraskad. Parken är precis lagom stor för att en treåring ska orka gå själv, och det gick att ta sig fram med barnvagn överallt. Fina omgivningar och väldigt familjevänligt, såklart. Stora barnet tyckte förstås det var väldigt spännande att titta på giraffer, zebror och elefanter – men det var precis lika kul med alla klassiska bondgårdsdjur som det gick att komma nära.

På flera ställen i parken fanns det matvagnar med enklare mat, fika, glass och kaffe. Men eftersom det kom en och annan regnskur just den här dagen åt vi inomhus, på en av restaurangerna. Botanika, närmare bestämt. Supergod mat i rymlig, barnvänlig lokal, och bäst av allt: Utsikt över BÅDE kamelparken och glassvagnen!

Efter några timmar bland djuren tog vi bussen tillbaka mot Ströget och legobutiken. Efter en liten stunds köande fick vi komma in i butiken och det var en riktig hit, tyckte både pappan och treåringen. Förutom att det fanns en massa spännande saker att kika på, så hade de en duplo-hörna för barnen och en liten arbetsbänk där barnen fick bygga bilar och ta med sig hem. Kul!

Just som vi kom ut från Lego-butiken sprack det upp och blev soligt, så vi traskade vidare mot Nyhavn där vi avslutade dagen på en av uteserveringarna, innan vi tog tåget tillbaka till Malmö.

Dagen därpå bjöd Malmö på regn, så vi åkte mot Helsingborg och Sofiero slott.

Precis innan slottet ligger det ett väldigt trevligt kafé med gårdsbutik, Brödkultur 2.0. Varmt, mysigt och snäll personal (trots att vi inte var särskilt trevliga gäster – det var bland annat skrik och gråt och en kastad tallrik). Hur som helst fick vi en fantastisk lunch och köpte med oss gott fika.

Stärkta av den (inte så harmoniska) lunchen gick vi in på Sofieros slottsträdgård.

Här fanns det gott om utrymme att upptäcka, leka och springa av sig. Otroligt rogivande att strosa runt bland allt det fina, jag gillade de japanska planteringarna bäst.

Växthusen var spännande…

…Liksom Barnens Sofiero, där man kunde plantera, leka i lekstugorna, klä ut sig, klättra och åka rutschkana. Där fanns också en sagoskog, men den var visst lite läskig.

Efteråt stannade vi till vid havet och hade picknick. Perfekt avslut på semesterns första dagar. Mina (barnvänliga) Malmö-tips kan ni läsa om här.

Tipsa gärna om fler dagsutflykter i södra Sverige, stora som små. Jag vill fylla på listan!

därför är minimalism en generationsfråga

Har du någon gång undrat varför din mormor sparar på gamla gräddfilsburkar, eller varför dina föräldrar äger ett exemplar av varenda köksredskap, verktyg och trädgårdsgrej som någonsin tillverkats? Varför minimalism och enkelhet verkar ligga närmare till hands för vissa personer än andra? Svaret kan delvis vara att det är en generationsfråga. Det är kanske lite orättvist att dra en hel generationsgrupp över en kam, men vi är alla präglade av den tid vi vuxit upp i. Och de politiska, ekonomiska och sociala förhållanden som präglat vår uppväxt påverkar hur vi förhåller oss till konsumtion och materiella ägodelar. Att vara medveten om det kan göra det enklare att förstå varför du är den enda minimalisten du känner (och varför omgivningen har svårt att relatera till dina val). Joshua Becker skriver en del om det här i boken ”The More of Less – Finding the Life You Want Under Everything You Own”, och eftersom jag tyckte det var så intressant har jag läst vidare på andra ställen. Det finns olika exempel på generationsindelningar, men i grova drag brukar man tala om fyra grupper:

The Silent Generation (födda 1928-1945). En generation som växte upp under den stora depressionen och andra världskriget. Eftersom många varor var hårt ransonerade förekom inget slösande. Man levde i ovisshet och det har format den här generationens syn på ägodelar: Som i att det är bäst att spara – man vet aldrig vad som händer eller om man har möjlighet att förvärva ägodelarna på nytt. Och hade man tillräckligt med utrymme för att förvara det man konsumerat, så gjorde man det – ”den som spar, han har”. Det som tillverkades på den här tiden höll också betydligt högre kvalité än det vi konsumerar idag. Saker tillverkades och konsumerades med ett helt liv som tidshorisont.

The Baby Boomer Generation (födda 1946-1964). Tillhör den första materialistiska generationen, där konsumtion blev en statussymbol. Baby Boomers har vuxit upp under helt andra förhållanden än sina föräldrar. Dels så var de den första generationsgruppen som faktiskt hade en tonårstid (till skillnad från deras föräldrar som gick direkt från barn till vuxna). Dels så fanns det efter krigsslutet en ökande samhällsoptimism som växte i takt med att samhällets välfärdssystem förbättrades. Kring den här tiden gick också många hushåll från en till två disponibla inkomster, vilket bidrog till starkare köplust och ökad konsumtion. Baby Boomers är alltså en köpstark generation som är uppvuxna med ekonomisk tillväxt som norm. De flesta av dem har varit (och är fortfarande) flitiga konsumenter av allt materiellt som kan förenkla och förbättra livet. De vill ha ”allt” och de vill äga det själva. De har också haft möjlighet att unna sig lyxvaror på ett sätt som varit otänkbart för deras föräldrar. Baby Boomers använder gärna varumärken för att visa sin sociala tillhörighet, och identifierar sig själva genom det yrke de har.

The Generation X (födda 1965-1980). En generation som vuxit upp under goda materiella förhållanden. De har haft arbetande föräldrar och tillbringat mycket tid hemma själva (så kallade ”nyckelbarn”). Många ur den här generationen har haft en skärmfri skolgång, för att sedan i vuxen ålder vara en del av den digitala revolutionen. De uppfattas därför som mer öppna för förändringar och innovationer än tidigare generationer, och värdesätter livskvalitet framför karriär. Gruppen stämplas ofta som ironisk och individualistisk, och har i efterhand blivit synonym med it-boomen, globalisering och entreprenörsskap. Föräldrar ur den här generationen beskrivs ibland som helikopterföräldrar (som i svävar och spejar, ständigt redo att dyka ned och lägga sig i och hjälpa till), kanske som en reaktion mot den egna uppväxten. Generation X föräldrar är Baby Boomers som gärna visar sin kärlek genom att skämma bort barnbarnen med saker. Vad gäller den egna konsumtionen står Generation X liksom mitt emellan sin tidigare och senare generation. De konsumerar gärna och mycket likt sina föräldrar, men vill också ha personliga rekommendationer och en koppling till företag och varumärken (liksom Millennials). De vill engageras och involveras.

The Millennial generation (födda 1981-2010). Millennials delas ibland in i Generation Y (födda ungefär 1981-1995) och Generation Z (födda runt 1995-2010). Vad som utmärker den här generationsgruppen är att de (vi) har vuxit upp efter internets revolution, och därför har de en digital överlägsenhet. De är vana vid delningsekonomi och att inte behöva köpa/äga tjänster och produkter för att få ta del av dem. De beskrivs ofta som en kritisk generationsgrupp med stark medvetenhet kring exempelvis politiska frågor, miljö och alternativa livsstilar. De ställer höga krav på allt de konsumerar och förväntar sig full transparens från företag. Millennials är ofta bra på att sålla i oändliga urval och engagerar sig gärna. Tack vare den digitala livsstilen är deras värld mindre än tidigare generationers, och därför uppskattar de en mobil livsstil med färre fysiska ägodelar. Millennials beskylls ofta vara lata, självupptagna, ytliga och curlade av sina föräldrar. Andra menar att Millennials är en driven, välutbildad generation som lägger stor vikt vid ekonomisk trygghet. Bakgrunden till det kan vara att Millennials är den första generationen som riskerar att få det sämre ställt än sina föräldrar, på grund av politisk, ekonomisk och social oro.

Det finns alltså logiska skäl till varför Generation X och Millennials lockas av en friare, mer flexibel och minimalistisk livsstil än personer som tillhör de två tidigare generationsgrupperna. Det säger väl sig självt att det här är grovt generaliserande beskrivningar, men jag tycker ändå att de ringar in något intressant.

Vad tycker du, känner du igen beskrivningen av generationsgrupper?

PS. Om jag identifierar mig som en typisk Millennial? Absolut.

5 goda veganska frukostar

Jag har experimenterat med vegetarisk/vegansk kost under drygt ett halvår. För hälsan och för miljön. En stor del av matens klimatpåverkan kommer ju från köttet, så att äta mindre av den varan är bra för både miljö och klimat. Just nu äter jag kött/fisk ett par gånger i veckan och jag kan inte se att jag skulle gå tillbaka till att äta det oftare än så igen. Jag mår helt enkelt för bra. Att ställa om till mer vegetarisk matlagning har varit förvånansvärt enkelt, och efter en hel del prövande har vi hittat några vegetariska middagsfavoriter som funkar för hela familjen. Till barnen (framförallt storasyster) stöttar jag dock upp med lite kött, eftersom hon frågar efter det. Helt okej, tycker jag. För oss vuxna, däremot, har det blivit helt naturligt att äta övervägande vegetariskt, även om vi gör undantag ibland. Senast vid midsommarhelgen, då vi åt klassisk midsommarlunch och grillat kött på kvällen. Och rester av detsamma dagen därpå. Efter det fick jag en rejäl mat-baksmälla och kroppen sa ifrån. Så under de senaste fem dagarna har jag ätit helt och hållet veganskt – och jösses vilken skillnad! Jag tror inte att jag någonsin upplevt sådan balans i kroppen som nu. Helt otroligt. Jag förstår att jag låter frälst – och det är jag! Därför kommer jag från och med nu utesluta mejeriprodukter ur min vardagskost (det är det som har varit den stora förändringen). Har det gått bra i fem dagar kommer det gå bra i fem dagar till, och sen fem dagar till, och sen sitter det.

Vad som varit svårast? Att avstå mjölken i kaffet. Jag har provat att ersätta den vanliga mjölken med mandelmjölk, sojamjölk och havremjölk, utan att fastna för något av alternativen. Alltså tar jag det numera svart. Det är beskt och bittert, men går bättre och bättre för varje kopp.

Som ni vet har vi ett rullande matschema, och just nu innehåller det inte så mycket mejeriprodukter. I de rätter där det förekommer har jag helt enkelt uteslutit det på min egen tallrik. Inga konstigheter alls. Desto mer utmanande har det varit att tänka om kring frukostar och mellanmål. Jag är inte superförtjust i att äta stora frukostar, men en smoothie eller smörgås vill jag gärna ha. Efter att ha provat olika veganska varianter av dessa frukostar har jag hittat fem favoriter:

Fröknäcke med kronärtkockskräm

Kronärtskockskräm (cirka 2,5 dl)

  • 1 burk kronärtskockshjärtan (400 g)
  • 1 skalad vitlöksklyfta
  • 1 tsk finrivet citronskal
  • 1/2 msk färskpressad citronjuice
  • 1/2 dl olivolja
  • 1 krm salt
  • 1/2 krm peppar

Låt kronärtskockorna rinna av i ett durkslag. Mixa skockorna tillsammans med vitlök, citronskal, citronjuice och olja med stavmixer eller i en liten matberedare till en slät kräm. Krydda med salt och peppar. Receptet kommer från ica.se.

Rostat surdegsbröd med guacamole och tomater

Guacamole (5 dl)

  • 250 g avokado
  • 1/2 chili (finhackad)
  • 1 vitlöksklyfta (pressad)
  • 2-3 msk citronsaft
  • salt och svartpeppar

Mixa avokado, chili, vitlök och citronsaft till en slät kräm. Smaka av med salt och peppar.

Fröknäcke med hummus

Hummus (5 dl)

  • 1 vitlöksklyfta
  • 1 burk kikärter (400 g)
  • 1/2 chili
  • 1/2 tsk spiskummin
  • 1 msk pressad citronjuice
  • 3 msk olivolja
  • 1 msk tahini
  • salt och peppar

Finhacka vitlöksklyftan. Lägg den med kikärter, chilifrukt, spiskummin, pressad citronjuice, olivolja och tahini i en matberedare. Mixa till en jämn smet. Smaksätt med salt och peppar. Förvara kallt till servering. Receptet kommer från ica.se.

Och mina vanliga smoothies på naturell yoghurt har jag bytt ut mot smoothie bowls. Godast hittills är dessa två:

Banan, choklad och nötter

1 banan mixad med 1/2 dl blåbär, 1/2 dl avokado, 1/2 dl mandelmjölk och 1 tsk kakao. Toppad med kokoschips, quinoapuffar och naturella cashewnötter.

Banan, hallon och jordgubbar

1 banan mixad med 1 dl hallon och 1/2 dl mandelmjölk. Toppad med jordgubbar, kokos, linfrön och solrosfrön.

För mig är det jätteviktigt att den veganska maten inte känns som en uppoffring, för då blir det inte en hållbar livsstil i längden. Kul, gott och enkelt, ska det vara.

Har ni några tips på vad jag kan utöka min veganska frukostrepertoar med?

Om att schemalägga sin tid

Att vara föräldraledig och tillbringa större delen av sin tid med ett eller flera barn kan, som bekant, vara lika härligt som plågsamt. Vissa dagar har man gott om energi, andra dagar är den som bortblåst. Att då ha några fasta punkter att luta sig tillbaka mot underlättar för både föräldern och barnet. 

Känslan av att vakna upp till en oplanerad dag är fantastisk, men min erfarenhet är att de ostrukturerade dagarna är de som fungerar allra sämst – för alla inblandade. Spontanitet och små barn är helt enkelt ingen vinnande kombination. Barn älskar rutiner. Och nöjda barn = nöjda föräldrar.

Barnen och jag är själva majoriteten av tiden måndag – fredag (07:00-16:00) och över tid har vi hittat fram till ett schema som passar alla tre. I praktiken följs inte schemat till punkt och pricka, men det är en bra struktur att förhålla sig till och försöka automatisera i den mån det går. Som föräldraledig blir det enklare att hantera vardagen, och för den förälder som jobbar blir det smidigare att ta över när den är ledig. Det underlättar också för eventuella barnvakter att veta hur barnens dagar brukar se ut.

Vårat schema har varit detsamma under flera månader, men eftersom jag gjort några stora förändringar i barnens sovvanor den gångna veckan behövde några justeringar komma på plats. Utformandet av ett schema behöver inte vara det minsta komplicerat. Utvärdera först vad ni gör om dagarna, och fundera på när barnen har mest respektive minst energi. Planera därefter in de viktigaste grejerna först (förslagsvis ät- och sovtiderna). Genom att få ner det på papper får man ganska snabbt ett hum om när det kan passa att lägga in andra aktiviteter. Sedan är det bara att göra små förändringar i schemat efter hand som barnen utvecklas.

Hur vårat nuvarande schema ser ut kan ni kika på här. Tanken är ju att dessa rutiner ska fastna och gå av sig självt, men tills dess hänger våra scheman på anslagstavlan i köket som en påminnelse. 

Vad tycker ni om att strukturera upp dagarna på det här sättet?

Min minimalistiska garderob

Det känns som om det var längesen jag pratade om min garderob, och eftersom den uppdaterats en hel del under våren tänkte jag visa er den i sin helhet. Som ni kanske vet har jag ambivalenta känslor inför hela KonMari-grejen, (typ att tacka handväskan för en bra dag och säga godnatt), men när det kommer till garderoben håller jag till 100 % med om att den ska ”spark joy”. Jag är inte superintresserad av kläder (framförallt inte av att leta efter dem/prova dem/köpa dem), men jag vet vad jag gillar, köper det jag vill ha och kompromissar helst inte. Jag har dock inget behov av att äga mycket, och efter att ha Kon-Mari:at skiten ur min garderob + genomgått två graviditeter skulle jag nog vilja påstå att det just nu finns ett litet underskott på klädfronten. Inga akuta behov, men jag har en lista med plagg jag skulle vilka komplettera med och den bockar jag av efterhand som jag har tid, lust och råd.

På bilden ser ni det som finns i min garderob just nu (ej i bild: en röd ”julklänning” + en blommig strandtunika som troligtvis kommer rensas ut, samt några band-tröjor). Utöver det har jag mjukisbyxor, nattlinnen, träningskläder och några hemmafixarplagg täckta i färgstänk. Jag har inte tagit med några ytterplagg eller accessoarer i den här översikten, de tänker jag att vi kan gå igenom i ett annat inlägg.

I min garderob just nu:

  1. Tunn svart blus (finns här). Älskar den här blusen, som är ett nyköp för våren. Den är enkel, följsam och något kortare än många andra blusar, vilket jag gillar. Passar till precis allt och är strykfri. Tillverkad i återvunnen polyester, som en bonus.
  2. Tunn vit blus (finns här). Och eftersom jag gillar modellen så mycket har jag samma blus även i vitt. Ett väldigt bra alternativ om man, som jag, inte känner sig helt bekväm i klassisk vit skjorta.
  3. Sidenskjorta. En sidenskjorta kräver sitt underhåll i form av varsam tvätt och strykning, och egentligen är jag inte så förtjust i det… Men att ha några enstaka plagg med sådana behov känns okej. Och materialmässigt är det få tyger som är snyggare (och skönare) än siden.
  4. Skjortblus i polyester. Den här skiljer sig från blus 1 och 2 eftersom det är mer av en skjorta än en blus, men med avslappnad passform. Mitt absoluta favoritplagg. Jag köpte min för många år sedan, men Filippa K brukar göra någon variant av den varje säsong.
  5. Kortärmad sidenblus (finns här). Ett nyköp inför sommaren som jag är väldigt nöjd med. Bilden gör den ingen rättvisa, för egentligen har den en mer avslappnad och ”boxig” passform. Med översta knappen uppknäppt är den också enkel att vika ner och använda som ärmlös skjorta.
  6. Vit t-shirt (finns här).
  7. Svart t-shirt (2 av de här och 2 med mer avslappnad passform i 100 % bomull från Filippa K)
  8. Pikétröja (finns här)
  9. Baslinne. Tight, svart och bekvämt. Inget jag använder som huvudplagg, men ofta under en stickad tröja.
  10. Sidenlinne. Ett av de plagg jag haft allra längst i min garderob, säkert tolv år. Det har en del spetsdetaljer, och jag skulle gärna byta ut det mot ett linne med färre detaljer för att kunna använda det i ännu fler sammanhang. Men tills jag snubblar över en perfekt ersättare duger det här alldeles utmärkt.
  11. Kofta i merinoull (finns här). Enkel, nätt och bekväm under sommarhalvåret.
  12. Mörkgrå ullkofta. Och här har vi motsatsen: En tjock, varm ullkofta som är tillräckligt rymlig för att bära över precis vad som helst.
  13. Ljusgrå ullkofta. Samma som ovan, men i en ljusare nyans. Jag är så glad att jag har två, för de här koftorna bor jag i under vinterhalvåret. De kommer från Filippa K, men finns inte längre i butik.
  14. Marinblå kashmirtröja.
  15. Grå kashmirtröja. Mina kashmirtröjor hör till de allra mest använda plaggen i min garderob. Jag har haft dem i flera år och använt dem många gånger i veckan, så nu börjar de bli utslitna (kashmir slits tyvärr snabbt även om man tar väl hand om plaggen). Båda kommer från & Other stories. Tänker använda upp dem tills de tar slut, och sedan ersätta dem med en svart tröja och en svart kofta i samma material.
  16. Tröja i merinoull. En tunnare svart tröja med hög hals och smala ärmar. Också den från Filippa K, från en tidigare säsong.
  17. Culottes som framförallt hör till sommargarderoben.
  18. Höga jeansshorts (finns här). Ett nyköp inför sommaren och något jag verkligen saknat i garderoben de senaste åren. Väldigt nöjd med dessa.
  19. Kjol. Ett nyköp från Lindex (hittade tyvärr ingen bild på precis den jag har, men det är en liknande modell). Som ni ser är det både ett plagg och en färg som sticker ut från min övriga garderob. Men ändå: Ett väldigt svalt och skönt sommarplagg som passar perfekt att klä ner med en svart eller vit t-shirt. Kul med kjol!
  20. Mom jeans. Mina kommer från Lindex. Jag har ägt dem i en månad och burit dem åtminstone varannan dag sedan inköpet. Jag har inte haft något annat än stuprörsjeans sedan gymnasiet, och aldrig ens övervägt andra modeller. Men åtsmitande stuprörsjeans och hemmaliv med små barn rimmar ganska illa. Enkelt och bekvämt, måste det vara. Och om man då, som jag, tröttnat på att gå i mjukisbyxor eller träningstights hela dagarna är mom jeans vägen att gå. Det hör man ju på ordet!
  21. Stuprörsjeans. Jag äger naturligtvis fortfarande ett par jeans i min favoritmodell, och skulle gärna addera ett par svarta till garderoben. För svarta stuprörsjeans är det snyggaste som finns.
  22. Kostymbyxor. Inte alls lika flott som det låter, dessa byxor använder jag gärna till vardags trots att jag just nu inte går och jobbar. Bekvämt och lagom uppklätt.
  23. Ärmlös sidenklänning. Min enda (!) sommarklänning. En favorit från Filippa K.
  24. Blå klänning
  25. Svart klänning. Både den blå och den svarta klänningen är året-runt-favoriter från Filippa K. De passar till allt. Alltid.
  26. Vit kaftan
  27. Svart kaftan. Båda mina kaftaner kommer från Filippa K. De är lätt transparenta och inget jag går på stan i precis, men det är de perfekta plaggen för varma dagar hemma eller på väg till ett sommardopp.

Det var allt. Lämna gärna en kommentar om ni undrar över något särskilt! PS. Jag är inte sponsrad av Filippa K. Men jag borde vara det.

Hur man downsize:ar utan att flytta

Min downsizing-dröm? Att rita och bygga ett eget litet hus, nära vatten.

Minimalism som livsstil och rörelse är större än någonsin och allt fler längtar efter att förenkla livet. Ibland pratas det om ”downshifting” – att minska sin arbetstid, sina åtaganden och sin konsumtion för att få mer tid till annat. Och så pratas det om ”downsizing” – att byta till ett mindre boende för att få lägre utgifter och mindre att sköta om. Det sistnämnda lockar mig mycket. Vi köpte vår villa innan Minimalistiskt Uppvaknande. Den är på 120 kvm + källare, och är (skulle jag gissa) ett normalstort boende, med mer än tillräckligt utrymme för hela familjen. Hade vi letat hus idag hade vi dock kikat efter något mindre, för numera vet vi att vi inte behöver bo så himla stort.

Så varför flyttar vi inte? Jo, därför att vi köpte huset till ett väldigt bra pris, och därför har vi en relativt låg belåning (notera relativt låg). Och eftersom min man är hantverkare har vi haft möjlighet att renovera huset till ett relativt lågt pris (återigen, relativt). Under de snart sex åren vi varit husägare har bostadspriserna i landet ökat i allmänhet, och i vårat område i synnerhet. Så även om vi skulle flytta till ett mindre hus skulle vi bli tvungna att betala betydligt mycket mer (eftersom vi inte vill flytta från stan). Därför kommer vi inte byta till ett mindre boende, åtminstone inte inom den närmsta tiden. Fördelen med ett mindre boende att sköta om uppvägs helt enkelt inte av nackdelen med en betydligt mycket högre månadskostnad. Så vi stannar i vårat stora hus och downsize:ar där vi står! Är du i en liknande situation? Här är några tankar om hur du kan downsize:a utan att flytta.

Att du har gott om yta betyder inte att den måste användas. Det går faktiskt hur bra som helst att ”stänga ner” rum eller delar av hemmet som du inte använder. Töm rummet på grejer, städa ur ordentligt, stäng dörren och lås. Klart! Allt vi förvarar i hemmet upptar vår energi på ett eller annat sätt, men genom att tömma och stänga ner vissa delar kan vi lägga den energin på annat. Ett tomt rum har kanske ett visst behov av tillsyn då och då, men knappast några städbehov eller annat fokus. Visst är det bra?

Du behöver inte utnyttja alla dina förvaringsmöjligheter. På samma sätt som du kan stänga ner ett rum, så kan du också stänga ner onödiga förvaringsytor. Vi har till exempel en helt tom vind, ett par tomma inbyggda garderober och några tomma skåp. De är där de är, men jag funderar aldrig på dem. För eftersom det inte finns något i dem så existerar inte tankar som ”borde jag rensa där en gång till?”, ”borde jag organisera bättre”, eller ”kan den där grejen finns i det skåpet?”. Det är befriande.

Förenkla trädgården. Mitt trädgårdsintresse är luststyrt, men för tillfället svagt. Innan vi fick barn tyckte jag det var skönt med ett trädgårdspass en ljummen sommarkväll efter jobbet. Nu tycker jag bara det är jobbigt. Inte för att det är tråkigt, men för att jag vill lägga min begränsade egentid på annat. Med åren har alltså landen, krukorna och de ettåriga plantorna blivit färre och färre, medan gräsytorna och de perenna växterna blivit fler. Det betyder inte att jag aldrig kommer uppskatta trädgårdsarbete igen, utan bara att jag inte prioriterar det just nu. Genom att förenkla trädgårdsarbetet orkar jag också involvera barnen mer i det som behöver göras, utan större irritation från någon av de inblandade. Och mindre tid till trädgårdspyssel = mer tid för altanhäng.

Gör ditt hem snabbstädat. Även ett stort hem kan gå snabbt att städa. Nyckel till det är, förstås, att inte ha en massa onödiga saker att städa kring. Det säger sig självt att det tar längre tid att städa ju fler möbler och saker du behöver flytta på för att komma åt ordentligt. Rensa, rensa och rensa. Ju färre möbler och saker, desto mindre underhåll.

Hyr ut! I vissa hus går det utmärkt att göra om en del av hemmet till en uthyrningsdel, vilket ju är perfekt om ytan ändå står oanvänd. Har du tur så blir det en inkomstkälla som täcker delar av din månadskostnad. Detta är en idé vi själva övervägt för delar av källaren, men som förkastats eftersom det skulle kräva alltför omfattande renoveringar/förändringar av planlösningen.

Har du erfarenheter av (eller drömmar om!) downsizing?