Om föräldraledighet

Liten människa som just nu upplever sitt livs andra höst.

Jag vill berätta om hur jag och min man tänkt och planerat kring föräldraledighet. Sedan vårat första barn kom i augusti 2016 har någon av oss varit föräldraledig på heltid. En viktig anledning till att det fungerat är att vi fått våra barn ganska tätt (det skiljer 22 månader mellan dem). Men det har också varit en del pusslande. Så här har det gått till rent praktiskt: Veckorna innan första barnet föddes tog jag ut 4 veckors semester och 2 veckors föräldraledighet. Sedan var jag föräldraledig i 11 månader och därefter var min man hemma i 8 månader (till och med sista mars 2018). Under april 2018 var vi båda lediga någon dag per vecka, och övriga dagar pusslades det med barnvakter. Från och med 1 maj 2018 var jag heltidssjukskriven på grund av foglossning, fram till dess att lillasyster kom i mitten av juli. Hade jag inte blivit sjukskriven hade jag istället gått hem på föräldraledighet samma datum. Så om man nu ska hitta någon slags uppsida med det bedrövliga tillståndet foglossning, så var det att jag sparade in drygt två månaders föräldrapenning. Nu har jag alltså varit föräldraledig i snart 1,5 år, och har faktiskt inte mer än ett par månader kvar. I januari 2020 går jag tillbaka till jobb på heltid, och min man går hem på tre månaders föräldraledighet. I april 2020 är tanken att lillasyster ska börja på förskolan, och min man kommer därefter vara föräldraledig en dag/vecka under en tid. Längre än så har vi inte planerat. Eftersom någon av oss alltid varit hemma sedan barnen kom vet vi inte hur mycket vi vill jobba när båda barnen går på förskola. Storasyster började ju på förskola när hon var ungefär 2,5 år, och har sedan dess gått 15 timmar per vecka. Så när vi båda jobbar och förskoledagarna blir längre kommer det bli en stor omställning för oss allihop.

Ni kanske undrar hur det här gått till (eller rättare sagt, gått ihop sig) ekonomiskt? Ja, man har ju inte mycket att välja på mer än att ställa om sina vanor. Vi har såklart fått skära ner på sparande, vissa typer av konsumtion och aktiviteter, och en hel del ”guldkantsgrejer”. Genom att göra det har vi kunnat leva på i snitt 1,2 – 1,5 löner/månad under drygt tre år. Trist ibland såklart, men på det stora hela så har det inte känts som någon större uppoffring. Att vara ledig kan vara dyrt, men med små barn är man ju trots allt ganska bunden till hemmet och aktiviteter av enklare karaktär. Och för oss har det underlättat enormt mycket att någon alltid varit hemma och skött logistiken. Handlat, tvättat, städat, hållit reda på BVC-tiderna och sånt där. Ingen stress över tidiga morgnar eller sena hämtningar på förskolan, över vem som ska vabba och om barnen verkligen trivs på förskolan. För oss är det det som ÄR guldkant just nu, att ha en hyfsat stressfri vardag under en kort men intensiv fas i livet. Att den aspekten väger upp allt det andra man skulle kunna göra med två löner har varit vår utgångspunkt.

Hur har ni tänkt kring föräldraledighet?

Om barn och skärmtid

Barn och skärmtid. Visst har det blivit ett känsligt ämne? Som förälder kan man känna att det blir fel hur man än gör. För mycket skärmtid tyder på bristande engagemang och disciplin, för lite tyder på teknikfientlighet och att man undanhåller barnen viktiga kunskaper och stimulans. Och så vidare. Jag tror att vi ska vara väldigt ödmjuka inför att ingen av oss riktigt vet vilka konsekvenser skärmar har för våra barn, utvecklingen går så otroligt snabbt att varken vi själva eller forskare på området hänger med. Vi kan däremot anta att olika barn har olika behov av skärmar. För barn som är väldigt aktiva fysiskt kan de vara ett sätt att varva ner och komma till ro, medan barn med lägre aktivitetsnivå riskerar att bli än mer passiva av skärmtid. Som med allt annat handlar det om att hitta en balans. Jag tänker att problemet (och möjligheterna) med skärmtid inte kan vara isolerat från förhållningssättet till barnuppfostran i övrigt. Så här ser jag på saken:

Skärmar är egentligen en del av ett större problem, nämligen det att många barn är överstimulerade. Långa dagar på förskolan, överfyllda barnrum med tusen valmöjligheter, organiserade fritidsaktiviteter flera gånger i veckan, fullbokade helger och stressade föräldrar. Med en sådan livsstil är det egentligen inte så konstigt att många barn njuter av att uppslukas av en skärm. För hur och när ska de annars varva ner? Det är något vi vuxna måste lära dem. Jag tror att barn har behov av en massa ostrukturerad tid att ha det tråkigt på. För om vi alltid ligger steget före och serverar barnen den ena aktiviteten efter den andra, hur ska de få tid att varva ner och initiera spontanlek? Att leka är ju egentligen små barns enda jobb, för det är så de bearbetar och lär sig förstå sin omvärld. Att låta barnen hantera sin rastlöshet på egen hand hjälper dem att bli bättre problemlösare. Det här förstår de flesta föräldrar. Men trots det verkar många livrädda för en oplanerad helg med sina barn. För ja, en oplanerad dag med små barn kan upplevas som OÄNDLIGT långsam och krävande. Men jag tror att det i de där långsamma dagarna finns utrymme för riktig kreativitet och riktig vila, och att det är något alla barn kan öva upp. Med det som utgångspunkt är det svårt att se var överdriven skärmtid passar in.

Jag har dålig koll på hur app-utbudet för små barn ser ut (det finns säkert massor av kreativt och lärande innehåll). Men det ÄR ett ofrånkomligt faktum att skärmarna knuffar undan spontanleken och vardagsrörelserna. Visste ni att inte ens Steve Jobs lät sina barn använda iPads? Det säger något. För hur många spärrar vi än installerar på enheterna barnen använder är vi ganska oskyddade på nätet. Våra barn må vara moderna, men konsekvenstänk är inte deras starkaste gren. Och att ge dem mer eller mindre fri tillgång till skärmar är att låta dem ta ansvar för beslut som de inte är redo för. Hemma hos oss undviker vi därför ”småskärmar”. Förutom att vi hellre uppmuntrar andra aktiviteter handlar det om ren självbevarelsedrift: Vi har helt enkelt ingen lust att övervaka skärmanvändandet eller att bråka med 3-åringen om skärmtid. Vi bråkar redan om exakt allt annat (hej trotsåldern), så varför införa ännu en grej?

Det vi har i teknikväg är en stationär dator, en iPad, två TV, varsin iPhone för oss föräldrar. Surfplattan använder vi nästan uteslutande för Spotify (kopplat till högtalare), men eftersom både plattan och vår dator sjunger på sista versen kommer vi snart att ersätta dem med en bärbar dator. Ingen av oss har fastnat för det här med surfplatta, så någon sådan behöver vi egentligen inte. Det enda barnen använder är tv:n. Vi har en Apple tv med några olika appar med barnprogram, och det är de vi använder. Just nu tittar stora barnet på tv 1-2 timmar per dag, ibland mer och ibland mindre. Vi använder tv:n som nedvarvning på kvällen, som ett sätt att slå ihjäl tiden alltför tidiga morgnar, och ibland som barnvakt medan vi pysslar med annat hemma. Optimalt vore förstås att titta på något väl utvalt program tillsammans, och kommentera och diskutera under tiden, men nej – så funkar det inte hemma hos oss. Tv:n är, mer än något annat, en barnpassare och ett hjälpmedel för oss föräldrar. Och det tycker vi är okej. Tv-tittande är förvisso en rakt igenom passiv aktivitet, men anledningen till att vi föredrar det framför mindre skärmar är att det är en tydligt avgränsad aktivitet: Tv:n hänger på väggen hemma i vardagsrummet, och det är liksom givet att den inte går att ta med sig i bilen, på stan, på restaurangen eller när man är iväg på någon utflykt. En mobil skärm, däremot, är svårare att argumentera bort.

Mitt stora barn har en vag uppfattning om att det finns roliga filmer på våra telefoner – det har nämligen hänt att vi mutat med ”Baby Shark” för att genomlida besök på offentliga toaletter… Det händer också att jag låter 1-åringen titta på babblarna lite för långa stunder om vi är hemma själva och jag behöver ha händerna fria. Eller, låt oss vara ärliga, om jag behöver en paus. Har vi barnvakt är det förstås fritt fram för dem att erbjuda skärmar om de vill (vilket de gör). Barn är ofta bra på att anpassa sig till olika miljöer, och förstår att det är skillnad mellan hemma och borta. Men hemma har alltså barnen inte någon ”egen” teknik, och vi planerar inte heller att skaffa dem det inom överskådlig framtid. Det är inget de är vana vid eller frågar efter, och än så länge ser vi inga negativa konsekvenser utav det. Däremot positiva! Det är omöjligt att skriva det här utan att låta präktig och skrytsam, men skitsamma – jag gör det ändå: Min 3-åring är mer kreativ och tålmodig än typ alla barn jag känner. Inte som i att hon är nåt slags kreativt geni, utan mer som i att hon är bra på att roa sig i de flesta sammanhang. Det betyder inte att hon alltid har KUL, men hon förstår (oftast) att det är upp till henne själv att göra det bästa av situationen. Det tycker jag är en fantastisk egenskap, och för mig räcker det som motivation att hålla skärmarna borta ett tag till.

Hur gör ni?

PS. Ett boktips är ”Skärmtid : familjens guide till den digitala vardagen” av Björn Solfors, där det finns massor av praktiska tips kring skärmtid för barn och ungdomar i alla åldrar.

Om att schemalägga sin tid

Att vara föräldraledig och tillbringa större delen av sin tid med ett eller flera barn kan, som bekant, vara lika härligt som plågsamt. Vissa dagar har man gott om energi, andra dagar är den som bortblåst. Att då ha några fasta punkter att luta sig tillbaka mot underlättar för både föräldern och barnet. 

Känslan av att vakna upp till en oplanerad dag är fantastisk, men min erfarenhet är att de ostrukturerade dagarna är de som fungerar allra sämst – för alla inblandade. Spontanitet och små barn är helt enkelt ingen vinnande kombination. Barn älskar rutiner. Och nöjda barn = nöjda föräldrar.

Barnen och jag är själva majoriteten av tiden måndag – fredag (07:00-16:00) och över tid har vi hittat fram till ett schema som passar alla tre. I praktiken följs inte schemat till punkt och pricka, men det är en bra struktur att förhålla sig till och försöka automatisera i den mån det går. Som föräldraledig blir det enklare att hantera vardagen, och för den förälder som jobbar blir det smidigare att ta över när den är ledig. Det underlättar också för eventuella barnvakter att veta hur barnens dagar brukar se ut.

Vårat schema har varit detsamma under flera månader, men eftersom jag gjort några stora förändringar i barnens sovvanor den gångna veckan behövde några justeringar komma på plats. Utformandet av ett schema behöver inte vara det minsta komplicerat. Utvärdera först vad ni gör om dagarna, och fundera på när barnen har mest respektive minst energi. Planera därefter in de viktigaste grejerna först (förslagsvis ät- och sovtiderna). Genom att få ner det på papper får man ganska snabbt ett hum om när det kan passa att lägga in andra aktiviteter. Sedan är det bara att göra små förändringar i schemat efter hand som barnen utvecklas.

Hur vårat nuvarande schema ser ut kan ni kika på här. Tanken är ju att dessa rutiner ska fastna och gå av sig självt, men tills dess hänger våra scheman på anslagstavlan i köket som en påminnelse. 

Vad tycker ni om att strukturera upp dagarna på det här sättet?

Att vara föräldraledig

En föräldraledighet kan vara lika härlig som plågsam. Tålamodsprövande. Och inte sällan förflyttar man sig från den ena ytterligheten till den andra ett antal gånger under en och samma dag. Att följa och ta hand om ett litet barn är enkelt, roligt och smärtfritt i vissa perioder. Och ensamt, slitsamt och tråkigt i andra. Även riktigt små barn har olika temperament, och att vara hemma med ett intensivt, aktivt barn i behov av ständig stimulans är något helt annat än att vara hemma med ett mer lugnt och stillsamt barn. Hur väl vi som föräldrar trivs med att vara hemma beror också på våra personliga egenskaper. För en utåtriktad person som mår bäst av ett händelserikt arbetsliv med andra vuxna omkring sig kan omställningen till hemmaliv bli svår, medan det för en mer introvert person (räcker upp handen) kan kännas befriande med all ledig tid att disponera över på egen hand.

Nu har jag varit föräldraledig med två barn i snart tio månader och jag tycker, för det mesta, att det är fantastiskt. För att det passar min personlighet, för att jag blir mer och mer erfaren och för att barnen och jag har hittat rutiner som fungerar för oss. Vardagen är knappast friktionsfri, men jag har identifierat några grejer som gör föräldraledigheten lite enklare och lite härligare:

Att läsa på om små barns utveckling. De som sedan länge lämnat bebisåren bakom sig vill gärna berätta för nyblivna föräldrar att de ska ”ta vara på tiden”, ”njuta av bebisen”, och att man ska ”passa på för de växer så fort”. Det är rimliga och välmenande råd, men vad hjälper det om din gulliga lilla bebis förvandlas till antikrist om kvällarna eller håller dig vaken om natten? Då känns det där njutandet väldigt långt bort. Min viktigaste erfarenhet av livet med små barn är den här: Dagarna går långsamt, men åren går fort. Barn går in och ut ur olika faser, men allt går faktiskt över. Oavsett hur avlägset det kan kännas. Genom att lära sig mer om små barns utvecklingsfaser är det lättare att förstå varför barnet är helt omöjligt i perioder, och att ha den förståelsen gör det lättare att stå ut. Jag återvänder ofta till boken ”Små barns utveckling”. Den är informativ, lättsmält och full av handfasta tips utan pekpinnar.

Skapa en enkel daglig rutin. Under bebisens första månader har man oftast inte något annat val än att följa bebisens oregelbundna dygnsrytm, men efter några månader blir den förhoppningsvis mer förutsägbar. Att då ha några fasta punkter att hänga upp dagen på underlättar för både föräldern och bebisen. Barn älskar rutiner. Och ärligt talat är det rätt skönt för den vuxne också. Med rutin menar jag att hitta de där grejerna som gör att vardagen flyter smidigt. Mina viktigaste rutiner är att 1) Följa barnens rutin (vilket är ett inlägg för sig och i stort sett ett heltidsjobb bara det), 2) göra mig i ordning varje dag – helst innan klockan 09:00 (här handlar det alltså inte om dusch, fönat hår och genomtänkta utstyrslar, utan mer om att tvätta och smörja in ansiktet, borsta tänderna, fixa håret och klä på mig något som inte är pyjamas), 3) att äta lunch, 4) att göra eventuella ärenden/måsten medan barnen är vakna, för att själv kunna vila när de sover, och 5) att komma ut en stund varje dag.

Ta dig hemifrån (nästan) varje dag. Vissa dagar kan det kännas som ett oöverstigligt projekt att ta sig utanför dörren, men miljöombyte och en nypa frisk luft gör verkligen underverk. Det handlar inte så mycket om vad man gör, utan om lämna hemmet en liten stund. En snabb tur till affären eller en kort promenad runt kvarteret räcker gott och väl. Är du för trött? Ja, men man blir knappast piggare av att stanna inne. Grejen med miljöombyte är att även om hemmet är precis detsamma som förut när vi kommer tillbaka, så har vi utmanat hjärnan och därför är allt annorlunda. Det är väldigt uppfriskande och fungerar alltid.

Aktiviteter. Som föräldraledig blir du erbjuden (alternativt påtvingad) aktiviteter från alla möjliga håll: BVC, simhallen, biblioteket, gymmet och genom vänner och bekanta. Mitt tips är att tänka egoistiskt när det kommer till den här sortens aktiviteter. Vad har du som förälder behov av? Vill du lära känna andra föräldrar, hitta fika- och promenadkompisar eller kanske lära dig något nytt som gynnar barnet (typ babymassage) så är dessa aktiviteter toppen. Har du inte det behovet kan du med gott samvete skippa alltihop, för bebisar har inga behov som inte du som förälder kan tillfredsställa på egen hand. Visst är det skönt?

Utbilda dig själv. Oavsett hur krävande bebisen är och oavsett hur trött du är, så har du som föräldraledig massor av tid över. Den tiden spenderas kanske mest på soffan, men det finns ju faktiskt massor av grejer du kan göra medan du halvligger där. Istället för att slötitta på tv eller fastna i instagramscrollande kan du till exempel läsa tidningar och böcker, utbilda dig själv i spännande ämnen, läsa en distanskurs eller starta en blogg. Var aktiv på sociala medier istället för att passivt använda dem som distraktion från det du egentligen vill lägga energi på. Var nyfiken på världen du lever i och passa på att lära dig nya saker. För mig har det känts meningsfullt att starta den här bloggen och tillhörande instagramkonto. De tillåter mig att vara kreativ genom skrivande och fotograferande, och fyller en social funktion. Dessutom lär jag mig massor!

Vad har du för erfarenheter av föräldraledighet? Härligt, plågsamt eller en kombination? Berätta gärna i kommentarerna!

Därför behöver småbarnsfamiljer minimalism

”Ursäkta röran, barnen skapar minnen”. Känner du igen den putslustiga meningen? Kanske har du sett den på en sån där träskylt i shabby chic-stil? Den stör mig. Helt enkelt därför att det stör mig när vi köper ”sanningen” om att småbarnslivet måste vara stökigt och kaosartat. Att det bara är leksaker och smutstvätt i hemmets alla vrår, missmatchade strumpor, försvunna vantar och intrampad Semper-mat. Att det alltid finns en milslång att-göra-lista, så överväldigande att det inte finns kraft att ens börja bocka av den. Småbarnsåren ska vara kaotiska och småbarnsföräldrar ska vara slutkörda. De småbarnsföräldrar som säger något annat, de förskönar. Ljuger! Hos dem börjar vi leta fel och bevis på den stora lögnen: ”ingen har det så välstädat”, ”ingen har rutiner som fungerar”, ”ingen lagar all barnmat själv”. Och så vidare.

På sociala medier – och i synnerhet Instagram (där jag ju gillar att hänga) dyker det då och då upp inlägg med budskap av typen ”INGEN har egentligen koll på läget och INGEN vet vad de håller på med!” Jag antar att tanken med dessa budskap är att de ska vara peppiga och överslätande. Och visst föredrar de flesta att visa upp sina bästa sidor i sociala medier, men det är också så här: en del människor HAR koll på läget. De HAR det precis så ordnat för sig som det verkar. Och ditt eget liv blir inte ett dugg bättre för att du misstänker (och surar över) att någon annan lever i lögn. Ägnar du dig åt sådana tankar gör du dig själv en otjänst, eftersom det betyder att du omedvetet intalar dig att förändring inte är möjlig.

Och oavsett vad vi försöker intala oss själva och varandra, så vill de allra flesta ha ett harmoniskt och hyfsat välordnat hem (och liv). Jag vet iallafall att när mitt hem är i ordning och ”under kontroll” så är mina tankar oftast det också. Och då är jag, om inte lycklig, så åtminstone i ett mer positivt mode. Och då är jag en behagligare mamma. Och då får jag behagligare barn som är enklare att hantera. Jag talar inte om Pinterest-perfektion, klinisk renlighet eller inskränkningar på barnens rätt att breda ut sig under lek, utan om att faktiskt ha tid och utrymme för det som är viktigast.

Och på samma sätt som det är enklare att skapa ordning ju mindre saker du har, så är det lättare att skapa utrymme för det du verkligen vill göra när du vågar tacka nej till annat. Det är nämligen det som är gemensamt för många av de som lever ett balanserat liv. De har gjort en medveten ansträngning för att nå dit. De har synat sin livsstil ordentligt, bestämt sig för vad de vill fokusera på och vad som kan prioriteras bort. De inser att de kan göra allt – men inte på en gång. Att allt har sin tid. Och för mig är det själva kärnan av vad minimalism är.

Här är de goda nyheterna: Ett balanserat liv via minimalism är tillgängligt för alla. Eller rättare sagt – alla som verkligen är beredda att göra det förarbete som krävs. Istället för att söka fel och bevis på den stora lögnen – fundera över vad dessa personer gör för livsval och se om du kan göra något liknande. Låt dig inspireras! Inte av de som lever ett liv vitt skilt från ditt eget, men av personer som har det ungefär som du och din familj. Börja med att rensa ut överflödet i hemmet för att skapa mer tid och utrymme. Det går nämligen inte att organisera bort överflödiga tidstjuvar, du måste få ut dem ur hemmet. Varenda sak du äger äter av din tid eftersom de måste underhållas, rengöras, repareras, förvaras etc. Att minimera och enbart behålla det som verkligen ger ett mervärde (eller fyller en praktisk funktion) har många fördelar. Den allra största är att du får mer tid över för det som är viktigt. Är du förälder så är det förhoppningsvis att ha tid och energi att hänga med dina barn – istället för att låta hushållsrelaterade måsten ta merparten av din energi varje dag.

Barn och minimalism

Småbarnshem tycks vara som en magnet för överflöd och något man som förälder kan uppleva att man ständigt måste värja sig emot. Förutom att det är otroligt tidsödande att ta hand om alltihop, fundera på vad ett ständigt inflöde av saker lär dina barn – och våga ifrågasätta allt du sett, läst och hört om vad barn ”behöver” för att bli lyckliga och välanpassade. Barns överflöd av saker är nästan alltid en biprodukt av föräldrarnas val och konsumtionsvanor (även om det många gånger finns utomstående faktorer som också spelar in, läs: släkten). Känn dig aldrig skyldig över att göra dig av med det du och familjen inte längre behöver. Om någon har gett er något i gåva har de ju, egentligen, inte längre något med saken att göra. Förhoppningsvis gjorde gåvan dig eller ditt barn glad när ni tog emot den, men ni behöver ju inte förvalta den för evigt för det.

Jag tror att många föräldrar har ett ganska oreflekterande förhållningssätt till konsumtion, framförallt vad gäller barnen. Vi vill deras bästa och vår konsumtion styrs av vad vi har råd med – snarare än vad barnen faktiskt har behov av. Men barn behöver inte egna iPads, egna sovrum fyllda av alla de där superroliga grejerna, jättegarderober med märkeskläder eller påkostade (men för barnet ofta rätt så trista) inredningsdetaljer. De behöver kärleksfulla och tillgängliga föräldrar som har tid att se dem och hjälpa dem att utvecklas. Och de behöver gått om tid att leka på egen hand. Frihet inom rimliga gränser.

Välj därför hellre få, klassiska och välgjorda leksaker som inte ”gör” någonting på egen hand. Jag har skrivit mer om den sortens öppna leksaker här. Och oroa dig inte över att dina barn har färre materiella ägodelar än grannarnas barn. Att ständigt överstimulera barn med nya leksaker är att göra dem en björntjänst. Barn med enorma mängder leksaker är nämligen mindre kreativa och konstnärliga, oftare överstimulerade, och mer benägna att bli materialistiska som vuxna. Och värst av allt: De är sällan särskilt trevliga att umgås med.

Finns det då inte viktigare saker att lägga sin energi på, än att rensa och vara konsumtionspolis? Jo, det gör det såklart. Och det är just därför som du och resten av familjen vinner på att skapa ett hem som är en lugn, trygg och hyfsat välordnad plats. Det är ju från hemmet som resten av livet utgår. Och det är välkänt att vår yttre miljö påverkar vad som händer inom oss. Om du kämpar för upprätta någon sorts komplicerat system för att navigera i kaoset, ja då har du kanske lite för mycket på gång. Både på in- och utsidan. Kom ihåg: Att leva i röra är inte det enda sättet att skapa minnen.

Jag har tidigare skrivit om mina bästa tips vid rensning, du hittar de inläggen här och här. Det finns också ett tidigare inlägg med 6 nycklar till ett minimalistiskt hem.

Tankar om förskola och hur vi valt att göra

Min inställning till förskola generellt är denna: Håller förskolan hög kvalité (t ex i form av erfaren och engagerad personal, mindre barngrupper, lämpliga lokaler) kan den ha ett stort pedagogiskt värde. Men jag tror också det finns anledning till sund skepsis vad gäller förskolans inverkan på barnens emotionella utveckling. Framförallt när det kommer till små barn, då förskolan kan vara en stressande miljö med mycket intryck och många barn och vuxna att bygga en relation till. Barn under 2-3 år har sällan behov av att spendera längre stunder någon annanstans än i sin hemmiljö, oavsett vad man som förälder försöker intala sig själv. Sedan finns det, som alltid, undantag. Mår barnet eller föräldrarna på något sätt dåligt av att vara hemma tillsammans så är det naturligtvis inte ett bra alternativ att vara det. Men jag kan bli ganska trött på förskolenormen, att det anses fullt rimligt att lämna barnen på förskola långa dagar från ett års ålder. Och att den normen är så stark att de flesta väljer att följa den, reflexmässigt och helt okritiskt.

Anledningen till att vi valt att låta storasyster (nu 2,5 år) vara hemma något längre är först och främst att vi önskat bygga upp en trygg anknytning. Som förälder/anknytningsperson har du ett oerhört stort inflytande på dina barn, och vi har helt enkelt inte velat ersätta den viktiga rollen med någon utomstående. Vi har själva velat styra vilka egenskaper som ska stimuleras och utvecklas, med målet att göra våra barn till självständiga, glada och trygga individer. För oss har det inte varit mer komplicerat än så.

Vi har dock stått i förskolekö sedan storasyster var drygt ett år, mest som en back-up. Jag var föräldraledig med storasyster i 11 månader, och sedan tog maken över. Jag blev gravid igen när storasyster var 14 månader, och redan då bestämde vi oss för att förlänga makens föräldraledighet något, för att inte behöva skola in storasyster på förskola innan syskonet kom. Redan då var vi också inne på att låta båda barnen vara hemma under föräldraledigheten med nästa barn. Så länge alla inblandade var nöjda och tills vi såg ett behov av förskola. Möjligtvis runt storasysters treårsdag, det vill säga i slutet av augusti 2019.

Men som en del av er vet (via Instagram) fick vi i veckan ett erbjudande om förskoleplats för storasyster. Från och med mitten på februari (!).

I vår kommun söker man tre förskolor samtidigt, och rangordnar de valda alternativen (vi har uteslutande sökt kommunala alternativ). Sedan vi sökte första gången har vi blivit erbjudna två förskoleplatser: Dels vårat tredjehandsval, och dels ett alternativ vi inte ens sökt. Så det är absolut inte en självklarhet att få plats på den förskola man helst önskar. Vårat förstahandval är en förskola med gott rykte, som ligger nära hemmet och på väg mot arbetet. Men mycket mer än så vet vi egentligen inte om den förskolan. Vi har fått ett (mycket vagt) muntligt förhandsbesked om att det troligtvis kommer finnas plats där för vår dotter i augusti, men det går inte att veta säkert.

Förskolan vi nu blivit erbjudna plats på är vårat andrahandsval, på grund av att den ligger något längre hemifrån och ”på fel håll” utifrån var vi arbetar (att gå dit tar ungefär 20 minuter, att köra bil tar 5 minuter). Platserbjudandet kom väldigt oväntat och som ni förstår har det funderats fram och tillbaka dygnet runt sedan dess. I slutet av veckan var vi där på ett studiebesök hela familjen, och vi fick ett otroligt bra intryck. Det är en liten förskola med tydlig utomhusprofil och den personal vi träffade verkar erfaren, kunnig och engagerad. Dessutom har de tillgång till fantastisk utemiljö. Tack vare engagerade följare på Instagram har jag under veckan fått massor av tips och goda råd kring vad man bör tänka på vid val av förskola. Återkommande teman har varit dessa:

  • Engagerad personal
  • Mycket utevistelser
  • Mindre barngrupper

Och vet ni? ”Vår” förskola uppfyller alla tre punkter! Att de har ”uteprofil” innebär i det här fallet att de spenderar majoriteten av dagen utomhus, förutom kring lunch. Fri lek blandas med projekt och mer organiserade aktiviteter. Varje barn har även ett par ”innepass” per vecka, och då är de i en mindre grupp (6 barn åt gången).

Efter mycket funderande och diskuterande har vi nu bestämt oss för att tacka ja till erbjudandet. Det blir en något tidigare förskolestart än vad vi planerat, men å andra sidan känns det som att storasyster är mogen för det och skulle tycka det var roligt. Det är inga långa dagar det handlar om, utan hon kommer att vara där 15 timmar i veckan, fördelat på tre dagar. Det känns alldeles lagom, eftersom det motsvarar ungefär den tid jag lägger på ”organiserade” aktiviteter för storasyster idag (öppen förskola osv). Det är så mycket stimulans vi bedömer att hon har behov av, utöver det vi gör tillsammans som familj och med släkt/vänner. Och de där 15 timmarna som idag läggs på ”aktiviteter” kan jag nu ägna åt häng med lillasyster och vila/återhämtning. Vilket inte känns helt oangenämt.

Det här är förstås ett stort steg. I första hand för storasyster, men också för oss föräldrar som nu ska in i förskolans värld med det engagemang och de rutiner det medför. Jag ska villigt erkänna att det är blandade känslor. Inte kring huruvida storasyster är redo eller ej – det är hon, utan mer kring det här med att binda upp sin tid, vi är ju vana vid att styra över den själva. Men hur vi än vrider och vänder på saken blir slutsatsen alltid densamma: Fördelarna överväger nackdelarna. Så nu ger vi det här en chans och hoppas på det bästa.

Berätta gärna om era erfarenheter av förskolans värld. Vad har fungerat bra och dåligt? Jag vill veta allt!

Egentid

Plötsligt händer det: Barnen sover middag SAMTIDIGT och man vet att åtminstone 30 minuters njutbar egentid ligger framför en. Jag rekommenderar att inte slösa bort den halvtimmen på städning.

Vad betyder ”egentid” för dig? Har du funderat på hur mycket du får av den varan, och hur mycket du egentligen har behov av? Eller tycker du kanske att ordet är tramsigt, och att själva innebörden av det är något som får stå tillbaka under småbarnsåren? För mig är egentid lika med stunder då jag inte i första hand är mamma. De stunderna är relativt få, men jag älskar när de kommer och är alltid på jakt efter nya knep för att maxa dem.

Innan barnen kom var egentid ingenting jag funderade över (av naturliga skäl). Fanns det behov av någon slags rekreation tog jag mig helt enkelt tid till det. Men sedan jag blev förälder – och egentiden minskade med typ 95 % – har jag identifierat två olika sorters egentid. Den som ger energi, och den som ger avkoppling. Vilket jag har mest behov av varierar, men jag försöker få till en bra balans.

 Aktiviteter jag får energi av

  • Att umgås med familj och vänner.
  • Att vara utomhus.
  • Att gå ut – som i en fika/lunch/middag/konsert/bio
  • Att läsa bloggar, tidningar, facklitteratur – fördjupa mig i något nytt
  • Föreningsengagemang. Jag är medlem i Munskänkarna och har stor behållning av de kurser, vinprovningar och aktiviteter som arrangeras via dem.
  • Att pyssla med den här bloggen
  • Musik. Jag tillhör den sortens människor som finner störst njutning i att AKTIVT lyssna på musik – det vill säga utan att göra något annat samtidigt.

Aktiviteter som ger mig vila och återhämtning

  • Att läsa skönlitteratur.
  • Hembakat. Det är något meditativt med att baka något gott till eftermiddagsfikat, eller ett bröd till middagen.
  • Dricka kvällsté. Att stänga av tv:n, släcka ner de starkaste lamporna, tända några ljus, ta en kopp té och faktiskt PRATA med min man.
  • Att se en bra tv-serie. Sedan barnen kom har film- och serietittandet minskat drastiskt – men några avsnitt per vecka blir det alltid. Under vinterhalvåret tycker jag det är särskilt mysigt att ha en spännande serie att längta till.  
  • En god natts sömn. När barnen väl har somnat kan det kännas trist att själv gå och lägga sig efter bara någon timme, men det är oftast väldigt belönande. Och definitivt något jag kan bli bättre på.
  • Bada badkar.

Så hur får man då till den där egentiden? Jo, tricket är att alltid vara redo! Eftersom de där heldagarna av egentid sällan är något annat än en utopi, så då gäller det att effektivisera de korta stunderna som faktiskt inträffar i verkligheten. För korta stunder uppenbarar sig ju faktiskt då och då: När den andra föräldern tar med sig barnen och handlar, tar en promenad eller går till lekparken, när mor- eller farföräldrarna lånar barnen ett litet tag. Och så vidare. Det svåra är då att veta VAD man ska göra av egentiden. Att prioritera rätt. När de där spontana stunderna av ljuvlig egentid plötsligt erbjuds är det så väldigt lätt att börja städa, plocka, tvätta, ringa samtal. Eller ännu värre – att inleda ett ändlöst Pinterestscrollande. Vid den typen av aktiviteter försvinner en hel timme i ett nafs. En timmes badande i badkar däremot… Då står tiden faktiskt stilla. Genom att öka din medvetenhet kring vad som ger dig energi respektive avkoppling, så kommer du upptäcka att det faktiskt finns en hel del egentid att hämta.

Och som vanligt går det att dra fördelar av en mer minimalistisk livsstil. Genom att förenkla matlagning, tvätt, underhåll av hemmet och andra ”måsten”, så finns det faktiskt tid och utrymme att ta hand om sig själv också. Genom att rensa, minimera och organisera skapas därmed bättre förutsättningar för ett hållbart liv med en bättre hälsa. Oavsett hur din livssituation i övrigt ser ut.

Hur tänker du kring egentid – och vad ger dig energi respektive avkoppling?