Tankar om förskola och hur vi valt att göra

Min inställning till förskola generellt är denna: Håller förskolan hög kvalité (t ex i form av erfaren och engagerad personal, mindre barngrupper, lämpliga lokaler) kan den ha ett stort pedagogiskt värde. Men jag tror också det finns anledning till sund skepsis vad gäller förskolans inverkan på barnens emotionella utveckling. Framförallt när det kommer till små barn, då förskolan kan vara en stressande miljö med mycket intryck och många barn och vuxna att bygga en relation till. Barn under 2-3 år har sällan behov av att spendera längre stunder någon annanstans än i sin hemmiljö, oavsett vad man som förälder försöker intala sig själv. Sedan finns det, som alltid, undantag. Mår barnet eller föräldrarna på något sätt dåligt av att vara hemma tillsammans så är det naturligtvis inte ett bra alternativ att vara det. Men jag kan bli ganska trött på förskolenormen, att det anses fullt rimligt att lämna barnen på förskola långa dagar från ett års ålder. Och att den normen är så stark att de flesta väljer att följa den, reflexmässigt och helt okritiskt.

Anledningen till att vi valt att låta storasyster (nu 2,5 år) vara hemma något längre är först och främst att vi önskat bygga upp en trygg anknytning. Som förälder/anknytningsperson har du ett oerhört stort inflytande på dina barn, och vi har helt enkelt inte velat ersätta den viktiga rollen med någon utomstående. Vi har själva velat styra vilka egenskaper som ska stimuleras och utvecklas, med målet att göra våra barn till självständiga, glada och trygga individer. För oss har det inte varit mer komplicerat än så.

Vi har dock stått i förskolekö sedan storasyster var drygt ett år, mest som en back-up. Jag var föräldraledig med storasyster i 11 månader, och sedan tog maken över. Jag blev gravid igen när storasyster var 14 månader, och redan då bestämde vi oss för att förlänga makens föräldraledighet något, för att inte behöva skola in storasyster på förskola innan syskonet kom. Redan då var vi också inne på att låta båda barnen vara hemma under föräldraledigheten med nästa barn. Så länge alla inblandade var nöjda och tills vi såg ett behov av förskola. Möjligtvis runt storasysters treårsdag, det vill säga i slutet av augusti 2019.

Men som en del av er vet (via Instagram) fick vi i veckan ett erbjudande om förskoleplats för storasyster. Från och med mitten på februari (!).

I vår kommun söker man tre förskolor samtidigt, och rangordnar de valda alternativen (vi har uteslutande sökt kommunala alternativ). Sedan vi sökte första gången har vi blivit erbjudna två förskoleplatser: Dels vårat tredjehandsval, och dels ett alternativ vi inte ens sökt. Så det är absolut inte en självklarhet att få plats på den förskola man helst önskar. Vårat förstahandval är en förskola med gott rykte, som ligger nära hemmet och på väg mot arbetet. Men mycket mer än så vet vi egentligen inte om den förskolan. Vi har fått ett (mycket vagt) muntligt förhandsbesked om att det troligtvis kommer finnas plats där för vår dotter i augusti, men det går inte att veta säkert.

Förskolan vi nu blivit erbjudna plats på är vårat andrahandsval, på grund av att den ligger något längre hemifrån och ”på fel håll” utifrån var vi arbetar (att gå dit tar ungefär 20 minuter, att köra bil tar 5 minuter). Platserbjudandet kom väldigt oväntat och som ni förstår har det funderats fram och tillbaka dygnet runt sedan dess. I slutet av veckan var vi där på ett studiebesök hela familjen, och vi fick ett otroligt bra intryck. Det är en liten förskola med tydlig utomhusprofil och den personal vi träffade verkar erfaren, kunnig och engagerad. Dessutom har de tillgång till fantastisk utemiljö. Tack vare engagerade följare på Instagram har jag under veckan fått massor av tips och goda råd kring vad man bör tänka på vid val av förskola. Återkommande teman har varit dessa:

  • Engagerad personal
  • Mycket utevistelser
  • Mindre barngrupper

Och vet ni? ”Vår” förskola uppfyller alla tre punkter! Att de har ”uteprofil” innebär i det här fallet att de spenderar majoriteten av dagen utomhus, förutom kring lunch. Fri lek blandas med projekt och mer organiserade aktiviteter. Varje barn har även ett par ”innepass” per vecka, och då är de i en mindre grupp (6 barn åt gången).

Efter mycket funderande och diskuterande har vi nu bestämt oss för att tacka ja till erbjudandet. Det blir en något tidigare förskolestart än vad vi planerat, men å andra sidan känns det som att storasyster är mogen för det och skulle tycka det var roligt. Det är inga långa dagar det handlar om, utan hon kommer att vara där 15 timmar i veckan, fördelat på tre dagar. Det känns alldeles lagom, eftersom det motsvarar ungefär den tid jag lägger på ”organiserade” aktiviteter för storasyster idag (öppen förskola osv). Det är så mycket stimulans vi bedömer att hon har behov av, utöver det vi gör tillsammans som familj och med släkt/vänner. Och de där 15 timmarna som idag läggs på ”aktiviteter” kan jag nu ägna åt häng med lillasyster och vila/återhämtning. Vilket inte känns helt oangenämt.

Det här är förstås ett stort steg. I första hand för storasyster, men också för oss föräldrar som nu ska in i förskolans värld med det engagemang och de rutiner det medför. Jag ska villigt erkänna att det är blandade känslor. Inte kring huruvida storasyster är redo eller ej – det är hon, utan mer kring det här med att binda upp sin tid, vi är ju vana vid att styra över den själva. Men hur vi än vrider och vänder på saken blir slutsatsen alltid densamma: Fördelarna överväger nackdelarna. Så nu ger vi det här en chans och hoppas på det bästa.

Berätta gärna om era erfarenheter av förskolans värld. Vad har fungerat bra och dåligt? Jag vill veta allt!

Ett minimalistiskt lekrum

Vad skiljer ett minimalistiskt lekrum från ett ”vanligt”? Det finns inget givet svar på den frågan. Däremot kan jag berätta om hur vi tänkt och planerat kring våra barns rum. För oss handlar minimalism om att skala bort överflöd, till förmån för det som är viktigt. Att omge sig med få kvalitativa saker, istället för att drunkna bland hundratals halvbra. Så tänker vi kring hemmet i stort, och barnens rum är inget undantag. De leksaker vi vill erbjuda våra barn är utvalda med omsorg, och vi går kontinuerligt igenom rummet för att se till att där finns leksaker som passar barnens utvecklingsnivå. Optimalt sett ska leksakerna vara lagom utmanande (blir det för enkelt tröttnar de, blir det för svårt ger de upp) och gärna ha många olika användningsområden. Vi tror också att barn mår bra av reducerade möjligheter, för att förlänga tålamodet och klara av att sysselsätta sig själva längre stunder på egen hand.

Det här med att ha ett lekrum är relativt nytt för oss. Fram till för några månader sedan hade nämligen storasyster det här rummet som kombinerat sov- och lekrum. Vi valde att flytta hennes säng + kläder till ett annat (mindre) rum dels för att skapa en lugnare sovmiljö med mindre stimuli, och dels för att våra flickor är födda tätt (det skiljer 22 månader mellan dem) och därför kommer att ha glädje av samma leksaker under lång tid. Eller åtminstone så tror vi att det kommer bli så…

Just nu sover lillasyster i spjälsäng (eller allra helst – bredvid mig) i vårat sovrum, men så småningom är tanken att barnen ska ha ett gemensamt sovrum med en våningssäng. Det känns därför logiskt att de också har ett gemensamt lekrum, och får lära sig att samsas om det som finns där. Kanske får vi anledning att tänka om kring detta framöver, men just nu är den så tankarna går.

Så vad finns då i det gemensamma lekrummet? Låt oss ta en titt:

Det första som möter en i rummet är ”tågbordet” – en gemensam julklapp till båda barnen. En typisk ”öppen” leksak, vilket jag skrivit mer om här. En stor hit både hos storasyster och andra barn som varit här under julledigheten. Tågbordet vi har kommer från Kidkraft och det medföljer massor av roliga tillbehör. Storasyster kan uppehålla sig långa stunder med att bara gå igenom alla små trägubbar, och tycker det är väldigt spännande att pyssla med dem på bordet.

På motsatt sida rummet har vi en stor bokhylla, som tidigare använts som förvaring i källaren. Den stora fördelen med den här hyllan är att storasyster har full överblick på sina saker. I de fyra nedre lådorna har vi allt duplo, i den näst nedersta lådan finns tågbanans tillhör. I lådan på näst översta hyllplanet bor alla mindre gosedjur, och i de två översta förvarar vi block och kritor + leklera med tillbehör. Bredvid har vi typiska bebisböcker, och en liten väska med lillasysters bitleksaker. Storasyster kommer åt det översta hyllplanet genom att dra fram och ställa sig på en stol. De tre nedre hyllplanen, däremot, har hon god överblick över och kommer åt utan problem. Därför förvaras det hon oftast pysslar med på egen hand där. Just nu finns där en Greta Gris-leksak, en balansleksak, en handväska, liten resväska med olika småsaker i (klocka, ficklampa etc.), en doktorsväska och träklossar.

Ovanpå bokhyllan ligger en käpphäst – som det leks lite väl vilda lekar med och därför bara tas fram när mamma eller pappa är med.

Vid det lilla bordet sitter vi ofta och leker, läser eller pysslar om dagarna. Det kommer från Mio och är förvånansvärt bekvämt även för vuxna. På hyllan har vi några gosedjur och ett uppfällbart dockskåp.

Och i den här garderoben förvarar vi leksaker som för stunden är undanplockade. Jag har nämligen för vana att rotera leksakerna med ett par veckors mellanrum. Läs mer om varför här.

I den vänstra garderoben förvaras leksaker som inte är åldersadekvata. På översta hyllan några böcker och lite pyssel som storasyster ännu inte ”vuxit i”, samt en cd-spelare för ljudböcker. I de tre lådorna under finns pussel och stapelleksaker som lillasyster kommer uppskatta först om några månader. I överskåpet samlar jag de barnkläder jag vill spara, och i överskåpen till höger finns tillbehör till vagnen, en bilbarnstol, ett badstöd och lite annat.

I övrigt har barnen en leksaksspis med tillbehör, docksäng, dockvagn, ett babygym och en gåstol. Dessa saker har vi i gillestugan. I badrummet finns också en leksak (båt med passagerare) och utomhus har vi olika bollar och ett par bandyklubbor. Det är det hela.

Och nej, det är vanligtvis inte så här välordnat dagtid… I skrivande stund ligger varenda duplobit på golvet och ett intensivt byggande pågår. Precis som det ska vara.

Önskar er en fin dag. Hör av dig i kommentarerna om du har några frågor eller funderingar kring lekrummet och dess innehåll.

Minimalism och leksaker

(Inlägget publicerades på min tidigare blogg 2018-07-12)

Flera studier har visat att för många leksaker gör små barn distraherade och får dem att leka mindre kreativa lekar. Samtidigt har svenska barn i genomsnitt 536 leksaker vardera. Vår dotter fyller två år i slutet av augusti och har i dagsläget runt 60 leksaker (vilka det är har jag tänkt återkomma till i ett separat inlägg).

Trots att vi i vår familj medvetet strävar mot att leva mer minimalistiskt, så tycker jag att inflödet av leksaker är otroligt svårt att kontrollera. Anledningen stavas allt som oftast generösa familjemedlemmar och släktingar, samt vänner och bekanta som mer än gärna skickar vidare de egna barnens urväxta leksaker. Har du tur så frågar dessa generösa givare vad ditt barn behöver, vilket öppnar för möjligheten att vara med och påverka. Däremot skulle jag personligen ha otroligt svårt att presentera en önskelista så länge jag inte fick frågan direkt. Det känns helt enkelt inte särskilt artigt att beställa presenter.  

Vid en snabb jämförelse mellan antalet leksaker i vårat hem och nära vänners, så är jag väldigt tacksam över att vi redan innan vi blev föräldrar hade börjat fundera i minimalistiska banor. Jag är dock 100 % ödmjuk inför det faktum att familjer som påbörjar den minimalistiska resan när barnen är äldre står inför helt andra utmaningar än vad vi gör/har gjort. Företrädesvis när det kommer till barnets ”rätt” att själv få vara med och bestämma över sina saker.   

Om att rotera leksaker

Det kan som sagt vara svårt att begränsa inflödet av leksaker, men vi har hittat en bra strategi för hanteringen av alla saker: Rotation.

För dotterns del upplever jag att vi börjar närma oss en gräns för vad som är ett rimligt antal leksaker. Jag ser att hon hämmas när det blir för många valmöjligheter och intryck, medan ett fåtal väl utvalda leksaker ger djupare och mer engagerad lek. För att uppmuntra det senare har vi sedan en tid tillbaka roterat hennes leksaker, genom att helt enkelt plocka bort ett antal saker under en period. De leksaker som för tillfället plockas bort förvarar vi utom synhåll högst upp i hennes garderob. Vår 2-åring frågar aldrig efter dessa saker, utan är nöjd med att leka med det som finns tillgängligt för stunden. Roterandet av leksaker är ett bra sätt att ha färre saker framme samtidigt, men på samma gång kunna erbjuda variation. Det medför att leksakerna hålls intressanta under en längre period. De större leksakerna – barnmöbler, leksaksspis, målarstaffli, dockskåp med tillbehör, roterar vi inte av praktiska skäl. Ibland byter vi leksaker efter ett par veckor, ibland månadsvis. Nu under sommaren när vi är utomhus mycket har jag märkt att behovet av variation inomhus minskar. Rotation görs därför mer sällan.  

Med mindre leksaker utmanas också du som förälder att vara aktiv och närvarande. Vad ska man göra med all den tid som normalt skulle läggas på städning och leksaksplock? Tja, till exempel vara utomhus. I skogen och lekparken krävs inga leksaker. I trädgården finns det massor för ett litet barn att pyssla med – kratta, sopa, plantera, spana efter fåglar, utforska stenar, blommor och vattenkannor. Det är också spännande att äta utomhus! Inomhus tycker de flesta mindre barn om att vara delaktiga i hushållssysslor som att städa, plocka i och ur disk- och tvättmaskinen, baka och laga mat. 

Förutom ovan nämnda fördelar gör färre leksaker att det blir enklare för barnet att lära sig städa. Här kör vi en snabbstädning av rummet innan läggdags, då allt plockas tillbaka till rätt plats. Med ett begränsat antal leksaker tar det bara några minuter, och barnrummet går snabbt från lekrum till sovrum. Att säga att dottern aktivt hjälper till med städningen är sannerligen att ta i, poängen är mer att hon ser oss städa och förstår att det ska göras av någon. Städar du medan barnet sover eller är i ett annat rum lär du det tyvärr ingenting annat än att städning sker av sig självt. Gör det enkelt för barnet att hjälpa till genom att ha tydliga platser för allting, och låt barnet plocka  bredvid dig. Skapa en rutin för när städningen ska göras och försök att vara konsekvent.  

Så kan du minska inflödet av leksaker

  • Undvik att ta med dig barnen till leksaksaffärer och leksaksavdelningar på stormarknader, det skapar behov hos dem som de egentligen inte har (och inte sällan skapar det behov även hos oss föräldrar – vi vill ju trots allt att våra barn ska ha det bästa).
  • Hur du turen att få vara med och påverka barnens presenter genom att närstående efterfrågar en önskelista (i vår familj är chansen ungefär 50/50) – toppen! Om du har små barn – planera gärna framåt och fundera på barnets kommande behov. Allt behöver inte kunna användas just precis när barnet får det. Dottern fick till exempel sin leksaksspis första julen, trots att hon då bara var fyra månader. Idag används den frekvent.
  • Leksaker med flera användningsområden, som Duplo/Lego, är fantasifrämjande och erbjuder stor variation för barnet. 
  • Känn dig aldrig tvingad att ta emot kassar med ärvda saker. Många älskar att skicka vidare sina saker, kanske för att lindra sin egen shoppingångest…
  • För att ta reda på vilken typ av leksaker ditt barn uppskattar är ett tips att prova olika sorters leksaker hos vänner, på BVC eller öppna förskolan. Vad väcker intresse hos barnet och vad ratas? Genom att prova på olika saker när tillfälle ges minskar du risken för onödiga felköp. Brukar du läsa tillsammans med ditt barn finns det också mycket inspiration att hämta där. Vår dotter är till exempel väldigt inne på plåster, tårar och att blåsa på det onda (ja, vi läser mycket Max-böcker), så just nu är ett paket plåster att använda fritt på sig själv, föräldrarna och gosedjuren en supersuccé. All lek behöver absolut inte utgå från traditionella leksaker. 

Upplever du att färre leksaker är bättre för barnen, eller ställer du dig tveksam till rotationssystem och andra begränsningar? Hur håller ni inflödet av leksaker i schack i er familj?

Så blev storasyster blöjfri och pottränad på 4 dagar

Har du, liksom jag, fasat för att påbörja potträning med ditt barn? Då är det här blogginlägget för dig. Jag är absolut inte någon expert på området, men lyckades få storasyster (27 månader) blöjfri och pottränad på fyra dagar och vill dela med mig av hur det gick till. Jag vet nämligen att vi är många som kämpar med samma sak. Storasyster använde pottan första gången för ungefär ett år sedan, men det var uppenbart att varken hon eller vi var redo. Sedan dess har vi gjort några halvhjärtade försök att introducera den på nytt, men engagemanget har sviktat och projektet runnit ut i sanden.  

Men så återkom tanken om potträning för några veckor sedan. Vi noterade att storasyster sedan en månad tillbaka var helt torr om nätterna, för att sedan kissa i blöjan ungefär tio minuter efter att hon stigit upp. En morgon när hon precis stigit upp sa jag, mest i förbifarten: ”Du kanske vill kissa på pottan istället för i blöjan idag?”, varpå hon svarade: ”Okej!”. Eh… ”OKEJ!” Fram med pottan! Och så satte hon sig och kissade en liten skvätt, bara så där. Därefter bad hon om att få en blöja, och i den stunden tog jag ett snabbt beslut om att påbörja potträningen på allvar. Det var torsdag morgon och jag visste att vi inte hade något inplanerat under resten av veckan. Jag svarade alltså att vi idag skulle vara utan blöja och använda pottan istället. Beskedet togs emot med blandade känslor och sedan följde en intensiv dag. Dottern fick gå med bar underkropp hela dagen och jag var med henne varenda minut för att lära mig uppfatta hennes signaler.  

Så här gick det till:

Dag 1.19 (!) olyckor på golvet. Hon glömde av sig, kissade en skvätt på golvet, höll igen, upprepade samma sak igen efter någon kvart. Den största utmaningen var att få henne att sitta kvar på pottan och bli klar. Jag mutade med obegränsad tillgång till barnprogram på tv:n, och – för att vara helt ärlig – med choklad (det började med dadelbollar, men sedan fick jag gå på tyngre grejer). Under dagen erbjöd jag pottan cirka två gånger i timmen.Vi höll oss inomhus hela dagen och jag gjorde allt som stod i min makt för att förklara vad pottan var till för och för att höja den till skyarna. Jag hittade inga bra pottrelaterade filmer på Youtube (någon annan kanske har tips?), men däremot googlade vi fram mängder av bilder på andra barn som satt på pottan och såg entusiastiska ut. Jag använde också pottan själv en gång för att avdramatisera det hela (som förälder får man vänja sig vid alla möjliga former av förnedring). 

Dag 2.Redan dag två reducerades olyckorna till en fjärdedel – vilket var en större minskning än jag vågat hoppas på. Pottan hade helt klart avmystifierats, och dottern satt längre stunder och fick mer gjort. Dock inte utan påminnelser från mig, fortfarande cirka två gånger i timmen. Även den här dagen höll vi oss inomhus. 

Dag 3. Samma procedur som de två föregående dagarna, men idag körde vi med byxor på. En liten olycka under dagen, annars hamnade allt där det skulle. Det positiva med olyckan var att det var efter den som storasyster började säga till när hon behöver använda pottan.Dag tre började vi också introducera lite fler moment; visa hur hon skulle torka sig (självklart med hjälp från någon av oss föräldrar), hur hon skulle slänga pappret i pottan, hur man spolar, att det är viktigt att tvätta händerna efteråt, att ha på sig trosor. 

Dag 4. Dag fyra hade pottan blivit ett helt naturligt inslag och hon sa till varje gång hon behövde gå. Det var julskyltningssöndag och vi gav oss ut för första gången sedan potträningen påbörjats. Vi var ute i cirka två timmar och hon höll sig under hela den tiden. Efteråt fikade vi hos barnens farmor och då fick dottern prova en ”ny” potta där. Det var lite läskigt för henne, men fungerade efter en stund. Och sedan dess har allt gått som en dans!

Jag är så imponerad och stolt över att det intensiva arbete jag lade ner gav effekt så snabbt. Och storasyster tycker det är toppen att vara blöjfri, det är tydligt att hennes självständighet och självförtroende fått en rejäl boost.

Framgångsfaktorer i vårat fall.Att storasyster sedan en tid tillbaka var torr om nätterna gjorde att jag vågade ta steget att börja potträna, eftersom det indikerade att hon hade förmåga att hålla sig.

Att hon är i en ålder där det faktiskt går att resonera om saker, om än på enkel nivå. Vi pratade mycket om att lillasyster har blöja och att det är för bebisar – medan stora barn går på pottan. 

Att hon kan vara delaktiga i många moment kring pottan (se under ”Dag 3”). Under de två första dagarna märkte jag att hon var ängslig över vart kisset tog vägen, så jag var noga med att låta henne se hur jag hällde ut det i toaletten, sedan vinkade vi hej då och spolade. 

Mina tips.För oss var potträningen ett resultat av ett plötsligt infall från min sida, vilket hade sina för- och nackdelar. Fördelen var att jag inte överanalyserade saken, utan gick på instinkt. Nackdelen var att jag var ensam med båda barnen de första två dagarna och fick ta hand om allt motivationsarbete och alla olyckor själv (med en bebis på höften). Hade vi planerat in potträningen på förhand hade vi givetvis gjort det när både jag och maken var hemma.  Här kommer mina bästa tips kring potträning:

  • Förbered hemmet. Rulla ihop och lägg undan mattor, filtar och kuddar. Bädda med frottélakan i sängarna och lägg handukar på stolar och i soffan. Se till att du har gott om toalettpapper hemma – för du kommer antagligen ägna mycket tid åt att städa upp olyckor. Plocka också undan leksaker som inte går att tvätta/diska på ett smidigt sätt. 
  • Stanna hemma. Att gå en promenad, åka och handla, ta emot besök eller ens laga mat är bara att glömma. Du måste vara beredd på att skjuta allt annat åt sidan under potträningen. 
  • Håll er inomhus om det inte är varmt väder och barnet kan gå byxlöst utomhus. När jag bad om tips kring potträning på Instagram (@mammaminimalist) var just bar underkropp något som många nämnde, för att barnet ska lära sig hur kisseriet fungerar.
  • Var inställd på att tillbringa exakt ALL vaken tid med barnet de första dagarna. Det är när du tittar bort i två minuter som olyckorna inträffar. Jag har tidigare haft svårt att avläsa när dottern kissat (nummer två är svårare att missa…), men lärde mig snabbt genom att aktivt iaktta henne.
  • Var inte rädd för att ta till mutor. Eftersom vår dotter normalt sett inte får se på tv om dagarna tyckte hon det var festligt, och gick med på att sitta på pottan så länge hon fick titta på barnprogram samtidigt. Choklad hör inte heller till vanligheterna, så det var ett bra sätt att belöna henne. Efter den fjärde dagen slutade jag ge henne dessa belöningar, och det var inga konstigheter alls. 
  • Ta med pottan överallt. Se till att pottan är i barnets direkta närhet hela tiden de första dagarna: I köket, i badrummet, i barnrummet, vid soffan. Då blir det en ständig påminnelse och olyckorna minskar. 
  • Lita på att både du och barnet kommer lära er. Jag är fortfarande fascinerad av hur snabbt vi gått från att använda blöja dygnet runt till att uteslutande använda pottan. För dottern kommer det helt naturligt och hon har inte ifrågasatt pottan en enda gång de senaste två veckorna. Behöver hon använda den säger hon till, och håller sig tills pottan är framplockad. Och vi föräldrar har fått in rutinen att erbjuda pottan ungefär varannan timme.  

Har du erfarenheter av potträning? Berätta gärna i kommentarerna nedan.