Vi flyttar!

Okej, här kommer en förklaring till varför jag varit frånvarande här och på Instagram den senaste tiden: Vi har haft fullt fokus på husförsäljning och lägenhetsköp! Nästa år flyttar en annan familj in i vårt hus, och från och med den tjugonde december blir vi bostadsrättsägare. Ett sånt där stort och livsavgörande beslut som liksom slukar all energi och tankeverksamhet. Det har gått jättesnabbt och jättelångsamt, och det är först nu som allt börjar sjunka in: Vi gjorde det! Vi har köpt en nyproducerad lägenhet på nittiofyra kvadrat. En fyra i ett trevligt kvarter mitt i stan, där materialvalen är okomplicerade, fönstren är stora, linjerna raka och där balkongen är rymlig. Det känns fantastiskt.

Det här med att välja bort huslivet har naturligtvis föregåtts av många och långa diskussioner. Med barn är det ju i hus man ”ska” bo (och gör man inte det ska man drömma om att en dag få göra det). Vi, som nu varit villaägare i snart sex år, har den senaste tiden haft svårt att relatera till den där drömmen. Vi har renoverat och skapat ett drömhem för en barnfamilj, men vet ni? Vi trivs inte riktigt ändå. Innan barnen kom fanns det till och ork att renovera, pyssla och engagera sig i allt som följer med villaägande. Vi har bott här både med och utan barn och nu, med facit i hand, inser vi att vi faktiskt trivdes bättre här innan barnen kom. För med två små barn finns varken tiden, orken eller lusten kvar. Så efter sommaren bestämde vi oss för att sluta försöka övertyga oss själva om att det är här vi vill bo. Vi är helt enkelt skittrötta på att ta hand om ett hus och en trädgård som vi inte längre är känslomässigt engagerade i.

Tankarna på ett mindre boende har ju funnits under lång tid, men av olika anledningar har det inte verkat vettigt att förverkliga dem (läs mer om det här). Bostadsrätt har vi aldrig ens övervägt som ett alternativ (snåla smålänningar och så vidare). Men så snubblade vi över en lägenhet, blev tillräckligt nyfikna för att boka in oss på visning, och väl på plats kände vi oss hemma direkt. Som en blixt från klar himmel, ni vet. Klart vi ska bo i lägenhet! Sedan dröjde det inte länge innan beslutet var taget. Vad vi nu väljer bort? 118 kvm + källare, luftiga rum, gott om förvaring, trädgård, uteplats, garage, lekstuga. Vad vi hoppas få istället? Ett enklare, bekvämare liv med hög livskvalité och mer tid att göra saker tillsammans. Vara mer delaktiga i allt stan har att erbjuda. Med mera. Det ska väl också tilläggas att det här innebär en ekonomisk vinst för oss.



Så här ser planlösningen ut i vårt nuvarande hus.
Här är källaren. Och ritningen nedan, nya lägenheten!


Vi har en hyfsat tydlig vision av hur vi vill att barnens uppväxt ska se ut. Det ska vara det varma och trygga hemmet, det ska vara närvarande föräldrar som har tid och ork att lyssna på osammanhängande redogörelser av vad som hänt på förskolan, och så ska vi samla på varandra. Det senare genom upplevelser och gott om tid tillsammans. Och så vill vi föräldrar ha tid att vara lediga på riktigt efter jobbet. Utan krav på något annat än att ta hand om oss själva och barnen på bästa sätt. I den visionen passar en lägenhet bättre än ett hus för vår familj.

Så var det det här med att sälja ett hus, då. Vilken jävla pärs. Dysterkvisten Franz Kafka sa en gång så här: ”Man ska inte vara för optimistisk – ljuset i tunneln kan vara ett tåg”. Det ringar in vår husförsäljning ganska bra. Det HAR varit en lång tunnel och när vi väl sett ljus har det oftast varit ett tåg. Vägen från mäklarkontakt till kontraktsskrivning var inte alls så spikrak som vi föreställt oss, och det har varit mentalt krävande. Men nu är vi alltså ute ur tunneln, och det känns så himla skönt att äntligen få slappna av och på riktigt börja se fram emot vad vi har framför oss. Som ni säkert förstår är det på flytten mitt fokus ligger just nu, så räkna mer fler inlägg på samma tema!

Ensidighetsinstinkten och konsumtion

När jag för ett tag sedan läste Hans, Ola och Anna Roslings Factfulness: Tio knep som hjälper dig förstå världen fastnade jag, bland mycket annat, för en text om ensidighetsprincipen. Hör här:

Vi tycker att enkla idéer är tilltalande. Vi njuter av det där ögonblicket av insikt, vi njuter av att känna att vi verkligen förstår något. Det är lätt att tappa fotfästet när en idé förför oss med sin enkelhet. Sakta men säkert, steg för steg, växer en euforisk känsla av att denna enkla förklaring har kraften att besvara en massa svåra frågor och lösa alla hopplösa problem. Världen blir enkel. Alla problem har en enda orsak – som vi alltid måste vara helt emot. Eller alla problem har en enda lösning – som vi alltid måste vara för. Allt är enkelt. Det finns bara en hake. Vi missförstår världen fullständigt. Jag kallar denna förkärlek för enkla orsaker och enkla lösningar för ensidighetsinstinkten […]. Att tänka så här sparar massor av tid. Man kan alltid ha åsikter och svar utan att behöva lära sig om ett problem från grunden, och man kan fortsätta använda hjärnan till andra uppgifter. Men det är inte så användbart om man verkligen vill förstå världen. Att alltid vara för eller emot en viss idé gör en blind för information som inte passar in i ens perspektiv. Det är vanligen ett dåligt tillvägagångssätt om man vill förstå verkligheten. Istället bör du ständigt pröva dina älsklingsidéer för att finna svagheter” (Rosling 2018, s. 222).

Jag vill mena att ensidighetsinstinkten går att applicera på de flesta idéer, även de om konsumtion. Idén om att konsumtion = lycka är både enkel och tilltalande. Det är en trygg och välbekant idé, eftersom det är den sortens budskap vi bombarderas med från att vi vaknar om morgonen tills vi går och lägger oss om kvällen. Som konsumenter är vi ju inte dummare än att vi begriper att reklam påverkar oss. Vi vet att reklam spelar på vår önskan om lycka, kärlek, gemenskap, glädje, framgång. Innerst inne vet vi också att vi inte kommer ha fler bullriga middagsbjudningar för att vi köper nya matsalsmöbler, att vi inte automatiskt blir lika framgångsrika som Zlatan för att vi kör Volvo, eller att vi kommer se ut som Jennifer Lawrence för att vi doftar Dior. Men reklamen finns överallt – i mobilen, på tv:n, i radion, butiker, på stan, på arbetsplatsen – och det kan vara svårt att värja sig. Enligt en studie från 2013 exponeras vi för hela 3 000 – 20 000 kommersiella budskap/övertalningsförsök varje dag. Vi kan väl anta att de siffrorna inte minskat sedan studien gjordes…

När jag började använda Instagram och Pinterest följde jag många inredningskonton. För att jag var intresserad och för att den sortens konton är så trevliga att vila ögonen på och inspireras av. Men efter ett tag så insåg jag att alla perfekta hem mer än någonting annat gjorde mig missnöjd med mitt eget. För även om jag gjorde mitt allra bästa, så fanns det inte en möjlighet för mig att konsumera på det sättet. Vid de tillfällen jag faktiskt skaffade mig det där som Instagram/Pinterest-människan av intresse för stunden hade, som hade ju hon (det är nästan alltid en hon) redan gått vidare till något annat. Känslan av att det alltid behövs en sak till, och en sak till och en sak till för att göra hemmet (livet) komplett är väldigt tröttsam. Även om tanken på att konsumtion skulle vara lösningen på andra problem är tilltalande. Problemet med det är att lyckoruset som infinner sig efter ett köp är så otroligt kort. Så för att lyckan ska bestå måste vi konsumera igen, och igen.

Jag tror inte att jag är ensam om att underskatta hur lättmanipulerad jag är. Det är liksom det som är hela grejen med reklam. Den ska vara oemotståndligt lockande och den ska uppmuntra till köp, men helst så diskret att vi i slutändan upplever köpbeslutet som eget och fristående. Målet med all reklam är att vi ska komma fram till slutsatsen att konsumtion = lycka. Det är så marknadsföring fungerar, och att tro sig vara immun är naivt. Tvärtom så tror jag att de flesta av oss, utan djupare reflektion, har lätt för att ta till oss idén om att konsumtion gör oss lyckliga. Och varför skulle vi inte göra det? Vi har ju under hela våra liv matats med buskapet om att mer är bättre. Det är precis därför det är så svårt att tänka tvärtom. Att börja ifrågasätta tidigare tankemönster, och långsamt förstå att det faktiskt kan vara mindre konsumtion som leder till mer lycka, kärlek, gemenskap, glädje, framgång.

Känner du igen tanken om konsumtion som en universallösning?

Om beslutsfattande

Om du följer mig på Instagram så vet du att jag nyligen läst och uppslukats av Greg McKeowns ”Essentialism – The Disciplined Pursuit of Less” (2014). Det är en av de där böckerna jag känt till länge, men inte har prioriterat att läsa. Hela den här genren (ska vi kalla det självhjälpsböcker?) är förresten något jag helt nyligen tagit till mig. Jag har eventuellt lite snobbig litteratursmak, och föredrar att läsa klassiska romaner. För mig är romanläsningen otroligt viktig för att den breddar mina perspektiv, är allmänbildande och guidar mig genom allt det där som är grundläggande mänskligt. Men, jag tenderar att ställa orimligt höga krav på min läsning och tänker att vissa böcker måste bockas av innan jag tillåter mig att läsa tramsigare grejer. Det låter fånigt, men det är så jag har tänkt. Nu tränar jag på att vara lite mer tillåtande mot mig själv, och jag ska villigt erkänna att jag njuter av att hänge mig åt mer lättsmält läsning.

Hur som helst. Essentialism, var det ju. Boken är uppdelad i fyra delar: Essence, Explore, Eliminate, Execute. Inte helt oväntat uppskattade jag Eliminate mest, framförallt kapitlen ”The Power of a Graceful ‘No'” och ”The freedom of Setting Boundries”. Men det inslag jag allra helst vill lyfta fram för er är det om ”90 procents regeln”. Ni vet hur man ibland läser om något inspirerande, och så säger det plötsligt ”klick” i hjärnan, därför att texten ringar in precis det där man själv behöver hjälp att reda ut? Precis så var det!

90 procents regeln är, enkelt uttryckt, ett sätt att filtrera valmöjligheter vid beslutsfattande – i stort som smått. För tänk vad många beslut vi tar varje dag. Kring vad vi ska ha på oss, vad vi ska äta, vad vi ska göra i helgen, vad vi vill läsa innan vi somnar. Och så de större besluten: Var vi vill bo, vad vi vill studera eller arbeta med, vilken förskola barnen ska gå på. Och så vidare. För att underlätta beslutsfattandet föreslår McKeown att vi ska lista alla valmöjligheter och poängsätta dem mellan 0-100. Valmöjligheter som vi ger ett lägre värde än 90 ska vi direkt sålla bort, och kvar blir förhoppningsvis ett eller ett par klockrena alternativ. På så vis minimerar vi velandet inför ett beslut, och vi undviker att ”nöja oss” med något av de sämre alternativen. Visst är det bra?!

Jag har tagit så många dåliga beslut, inte minst vad gäller konsumtion. Nöjt mig med medelmåttiga alternativ att ”ha så länge”, snålat eller slösat på fel ställen, och i slutändan aldrig blivit riktigt nöjd. Efter många utrensningar, där den sortens grejer naturligtvis alltid åker ut först, har jag lärt mig att jag sällan ångrar de inköp som varit väl genomtänkta. De som jag skrivit upp på nån slags mental önskelista och funderat över länge. De som jag kollat upp ordentligt innan jag handlat, och som jag först behövt spara ihop till för att kunna investera i. Och det där är liksom själva essensen av 90 procents regeln, och något som jag nu har fått ord på. Jag älskar okomplicerade, handfasta metoder av det här slaget, och har redan hunnit använda den flera gånger. Framförallt så har metoden varit användbar nu när vi ska renovera badrum – med alla beslut det innebär.

I övrigt så fokuserar boken mycket på hur man får rätt saker gjorda. Om att sätta upp mål och ta sig dit. Om att ta kontroll över sitt liv och sin tid, istället för att styras av andras planer för oss. Den är väldigt inspirerande och jag är glad att jag skaffat ett eget exemplar för det är en sån där bok man inte kan låta bli att stryka under och skriva små anteckningar i.

Har du läst något inspirerande den senaste tiden?

Sommarplaner

Danska Vejby, sommaren 2017.

Är det bara jag som är frossar i sommarplanering just nu? Jag är så revanschsugen efter förra sommaren – som ärligt talat var ganska hemsk. Att vara höggravid/nyförlöst med en liten bebis att ta hand om var ingen höjdare i den extrema värmen. Lillasyster föddes mitt i varmaste juli, och tiden innan och efter det vågade vi inte mycket annat än att hålla oss hemma. Vi kände oss instängda, isolerade och trötta. Inget kul alls. Innan barnen kom älskade jag att vara hemma på sommaren, min man också. Vi hade ju möjlighet att resa när och hur vi ville året om, så det fanns liksom ingen anledning att klämma in allt under semestern. Men med förra sommaren i bagaget tänker vi annorlunda, och inför den här sommaren upplever vi ett stort behov av att komma iväg i sommar. Allra mest för att uppleva nya, mysiga, roliga saker tillsammans som familj, men också för att få miljöombyte nu när barnen och jag spenderar så mycket tid hemma.

Jag älskar att resa. Gärna till nya platser och gärna med snabb och smidig resväg. Faktum är att vi hade planerat att göra en kortare resa (med flyg) nu under våren. Men med allt jag numera vet om klimatet och flygets effekt på det känns den sortens resa inte försvarbar. Naturskyddsföreningen rekommenderar att vi ska flyga mer sällan och istället stanna borta längre, och det rådet har vi tagit till oss. Vår familj har en långresa inplanerad om några år, men fram till dess håller vi oss (som det ser ut i nuläget) på jorden. Hyllar hemestern!

För att stilla semesterlusten bokade vi redan i höstas in en semestervecka på Gotland i juli. Vi ska hyra en liten stuga vid havet, och det ska bli så himla mysigt. Första familjesemestern som fyra, och allt! Vi har varit på Gotland tidigare, men bara på blixtvisit och den här gången vill vi ha gott om tid. Min pappa har sommarstuga i Västervik, så förhoppningsvis kommer vi vara där några dagar eller någon vecka. Numera går det färja mellan Västervik och Gotland, så kanske slår vi ihop de båda. Jag har spenderat många barndomssomrar i Västervik, och det känns jättekul att mina barn har samma möjlighet.

Vi har också planer på att låna min systers lägenhet i Malmö under en vecka då hon inte är hemma. Medan vi bor där tänkte vi passa på att göra några dagsutflykter, bland annat till Skanör/Falsterbo och till Österlen. Jag drömmer också om att åka över till Danmark ett par dagar, för att insupa den fantastiska miljön på Nordsjälland (visste ni att det kallas Danmarks riviera?). Längs vägen från Helsingör är det som ett pärlband av små charmiga kustbyar och stränderna är helt magiska. Vi hyrde stuga i en av de där små byarna (Vejby) för ett par år sedan, och det var otroligt härligt. En av dagarna när vi var ute och promenerade hittade vi till Helenekilde badehotell, och bestämde oss genast för att vi ville komma tillbaka dit och leva badhotellsliv – ”någon gång”. Och varför inte i år, tänker jag. Bara själva ordet; ”badhotell” – hur härligt låter inte det? Har vi tid och lust tar jag gärna en tur till Sydsjälland också, är nämligen väldigt sugen på att besöka Möns Klint. Någon av er kanske har varit där?

Den här sommaren har jag också för avsikt att utforska mer av södra Sverige genom att göra dagsutflykter. Jag vill uppskatta och lära känna platserna omkring mig, istället för att längta efter något mer exotiskt. För mig är det en viktig del i det här med att leva enklare. Att öva på att hitta äventyr runt knuten (de finns!). Och jag älskar känslan av att ha hela familjen samlad i bilen, en god picknick i väskan och nya upplevelser – stora som små – i sikte. Det är frihet och livskvalité.

Mitt bästa tips inför sommarplaneringen är att tänka just sommarplanering – och inte bara semesterplanering. De där semesterveckorna känns långa på förhand, men vi vet alla att de brukar försvinna i ett nafs. Och sommaren är ju faktiskt mer än bara semestern. Genom att sprida ut det du vill göra får du fler härliga sommaraktiviteter under längre tid, och i bästa fall blir den faktiska semestern lugnare och mer njutbar.

Vad skulle du vilja göra i sommar?

Digital minimalism

Minimalism har egentligen ganska lite med fysiska saker att göra, även om det kanske främst är saker vi tenderar att förknippa med minimalism i dessa Konmari-tider. Men minimalism kan också appliceras på andra, lite mer abstrakta, delar av livet. Vår digitala värld, till exempel. Vi lever ju i en minst sagt teknikcentrerad värld, där tillgången till information, distraktion och inspiration är obegränsad. Och det här tror jag att de flesta av oss har ett ganska kluvet förhållande till.

En minimalistisk approach till teknik innebär att du ifrågasätter allt som utgör ditt digitala liv. Adderar det värde i ditt liv, eller distraherar det dig från det du egentligen vill lägga din tid på? Spenderar du många timmar per vecka framför Netflix, fast du egentligen skulle vilja läsa mer? Eller kikar in på Instagram fem gånger i timmen utan att egentligen få något gjort (samtidigt som du snäser åt barnen när de ska VÄNTA LITE)? Genom att kartlägga ditt digitala liv blir det enklare att rensa bort det digitala brus som inte skapar värde. Vad använder du, hur ofta och på vilket sätt? Vilka digitala verktyg skapar glädje i ditt liv?

Jag blir mer och mer restriktiv med vad jag släpper in i mitt digitala liv. Facebook och YouTube använder jag exempelvis inte längre, eftersom jag upplever att dessa kanaler slukar mer energi än vad de ger. I synnerhet den sistnämnda, jag vet inte hur många gånger jag gått in där för att kolla en liten grej – för att sedan upptäcka att två timmar gått och inget blivit gjort. Jag har också gjort mig av med mina hörlurar, eftersom jag inte ser någon vinst i den ständiga tillgång till underhållning som de medför. Det tar tio minuter för mig att cykla till jobbet, lika lång tid att ta bussen, och jag åker sällan längre sträckor kollektivt. När jag är ute och går på egen hand föredrar jag tystnad, och går jag med barnen eller annat sällskap pratar jag ju med dem.

Överlag så är jag faktiskt ganska bra på att skala av och ”jobba undan” i digitala sammanhang. Det är helt enkelt en väletablerad vana som jag tror kommer av att jag sysslar mycket med dokumentation och mejlkorrespondens i mitt arbete. Det sitter liksom i ryggmärgen och är ingenting jag reflekterar särskilt mycket över. Det hör väl också till saken att jag är känslig för de flesta former av stök, och den digitala världen är inget undantag. Nedan tänkte jag berätta mer om vad jag har för förhållningssätt till de tekniska/digitala områden jag rör mig mest i.

Men innan dess: Den här typen av inlägg tenderar att få en ganska präktig framtoning, och jag vill förekomma det genom att säga att detta är vad som fungerar för mig personligen. Det är självklart upp till var och en att avgöra var gränserna för sunt användande går, och jag dömer absolut inte de som tänker annorlunda. Så. Då var det sagt och vi kan börja!

Dator

Först och främst ser jag till att alltid ha ett rent skrivbord. Alltså inga synliga mappar, bilder eller dokument. Och en enkel bakgrundsbild utan distraktioner. Eftersom vi inte använder vår hemdator till något arbetsrelaterat finns det inte särskilt många textdokument på den. Vi har varsin mapp med några filer var, utan något särskilt system eftersom det inte behövs. Däremot har vi stora mängder bilder. Dessa är sorterade i mappar: Mappar för varje år, varsin mapp för äldre bilder (typ gamla festbilder som är för oanständiga för att platsa i fotoalbum, men ändå är kul att behålla), en mapp för bloggen, en mapp för kort och teckningar vi fotat av, samt en mapp med familjebilder jag fotat av från äldre släktingars album. Bilderna finns också på Dropbox.

Jag har en digital brevlåda via Kivra, och där sparas viktiga dokument som inte kräver en fysisk kopia. Medan jag pluggande hade jag en enkel, bärbär dator (som för något år sedan kasserades efter många års slitage) och alla filer från den tiden har jag sparade på ett usb-minne, eftersom de inte är kompatibla med vår nuvarande dator (sådant kan såklart ordnas, men eftersom jag inte behöver ha dem lättillgängliga ser jag ingen mening med att lägga tid på det just nu).

Mitt bästa tips för att hålla datorn välorganiserad är att se till att alltid ligga i fas: Gör datorns innehåll sökbart genom tydliga namn på bilder och dokument, organisera i mappar, avinstallera program du inte använder, installera uppdateringar, och rensa regelbundet bland dina filer. Genom att kontinuerligt jobba undan den sortens (ganska tråkiga) uppgifter blir det aldrig ett överväldigande stort projekt.

Mobil

Inget digitalt område är väl lika beroendeframkallande som mobilen och därför tycker jag den är extra viktig att ta kontroll över. Det finns många sätt att organisera mobilen rent visuellt. Jag föredrar att ha alla appar samlade på samma ställe, utan mappar, för enkel överblick. De appar du ser på bilden ovan är de jag har, och de får precis plats på en ”sida”. Jag går regelbundet igenom vilka appar jag faktiskt använder och behöver. Och så här ser mina mobilvanor ut:

  • Användning: I genomsnitt 2-3 timmar per dag. Jag försöker tänka på att inte använda mobilen för nöjes skull när barnen ser, utan sparar det till när de sover eller är sysselsatta på egen hand. Det kommer naturligtvis komma en tid då vi introducerar skärmar även för dem, men än så länge ser vi inte att de har något som helst behov av det. Därför blir det oftast ett lite längre mobilpass morgon och kväll, och så en hel del smygkikande under dagen… Hade jag inte haft barn hade jag försökt sätta upp tydligare gränser kring mitt användande, men med barn omkring sig är ju sådan planering knappast att tänka på. Så i nuläget tar jag mig helt enkelt mobiltid där det finns utrymme.
  • Jag använder inte mobilen som förvaring för vare sig bilder, meddelanden eller mejl. Mejl, meddelanden och samtalslista tömmer jag helt och hållet dagligen (viktiga mejl sparas i mappar), och bilderna någon gång/vecka.
  • En av de funktioner jag använder allra mest är anteckningar. Jag har åtminstone 20 olika kategorier där jag har min budget, inköpslista till mig och barnen, en lista på böcker jag har läst och böcker jag vill läsa, en inspirationssida där jag samlar idéer, månadens in- och utlista, och så vidare.
  • Jag sparar enbart de kontakter jag faktiskt HAR kontakt med. Varför behålla de andra?
  • Jag har stängt av alla notiser förutom till meddelanden och Kivra. De där röda cirklarna är mer distraherande än vad vi tror, prova att ta bort dem så får du se.

Mejl och sociala medier

Vad gäller mejl så finns det enligt min mening ingen anledning att kolla av den mer än en gång per dag om den är privat. Så gör jag, och i samband med det tar jag också hand om eventuell post direkt. Raderar, svarar och/eller sparar. Vet jag att det inte finns tid att göra det väntar jag hellre med att öppna mejlen till ett bättre tillfälle. Det är enkelt och tidseffektivt. Sedan jag avregistrerat mig från alla mejllistor jag inte har intresse av har mejlhanteringen minskat rejält, så det kan vara ett tips om du tycker att inkorgen svämmar över.

Och så sociala medier. Vem har inte en hatkärlek till dem? Denna härliga tidstjuv till inspirationskälla. Jag använder Instagram och Pinterest. På Pinterest är jag ganska passiv, och använder det mest som en personlig tidskrift, eftersom plattformen är så bra på att sålla ut vad jag uppskattar att se och läsa. Vad gäller Instagram är jag mer aktiv själv, och så följer jag ganska få konton. Det beror dels på att de flesta konton jag följer uppdaterar ofta och mycket, och dels på att jag blir överväldigad när flödet svämmar över av information och uppdateringar. Instagram kan ju vara en källa till oändligt slöscrollande, och ju fler man följer desto längre tid tar det givetvis att ”bli klar”. Och jag gillar att bli klar. Att avsätta 30-60 minuter till att läsa texter och se bilder av dem som jag valt att följa, och veta att jag hinner ta del av allt. Vilka konton det är varierar och ibland känns det som att jag följer och avföljer stup i kvarten. Men för mig är det en strategi som fungerar, och som gör användandet hanterligt.

Mitt tips, vad gäller sociala medier generellt, är att tänka ett extra varv kring vilken information det faktiskt är du matar din hjärna med dagligen. Avfölj allt som inte är intressant, lärorikt, underhållande eller inspirerande. Och håll ditt flöde positivt! Finns det konton som på ett eller annat sätt får dig att må lite sämre? Ta bort dem direkt – du är inte skyldig någon att följa dem. Och just det: Du behöver inte finnas på alla sociala plattformar. Välj så många du mäktar med och tycker är givande, och ta ordentligt hand om dem istället.

Tv

Tv-tittande är något jag undviker, eftersom jag upplever att det ger så otroligt lite tillbaka. Kännedom om vilka bönder som söker kärlek, vem som bakar bäst eller vem som hamnat i lyxfällan berikar nämligen inte mitt liv det minsta. En bra film, en dokumentär eller en väl utvald serie (och På Spåret!) ser jag däremot gärna, men inte varje dag.

Nu så. Jag tror vi har täckt det mesta kring mitt digitala liv. Det är inte perfekt, men det fungerar och får mig att känna att det är jag som har kontroll – och inte tvärtom.

Är du nöjd med hur din digitala värld och ditt användande av den ser ut?



En minimalistisk matplanering

Ett minimalistiskt synsätt kan appliceras på många livsområden. Exempelvis en förenklad matrutin! För hur många gånger har man inte bestämt sig för att ta tag i matplaneringen? Provat veckoplanering och matkassar, eller planlöst surfat runt på receptsajter i jakt på inspiration? Provat nya rätter under några veckor, men snabbt insett att de var för krångliga att laga, innehöll för dyra ingredienser, eller inte passade att värma i matlådan dagen efter? Själv älskar jag matlagning – eller åtminstone själva måltiden och ätandet – och provar gärna nya recept. När det finns tid. Men vem har egentligen det till vardags?

Måndag till torsdag vill jag inte ägna mer tid och energi än nödvändigt åt matlagning, det får sparas till helgen. Nej, i veckorna vill jag ha snabba, enkla och pålitliga recept som hela familjen tycker om och som passar i matlådan. Därför använder vi ett middagsschema. Det innebär att vår familj alternerar mellan ett begränsat antal maträtter enligt ett rullande schema måndag-torsdag (middag + lunchlådor till dagen efter). Hur lång ”roteringsperiod” vi har varierar. Just nu äter vi faktiskt samma mat, samma dag, varje vecka. Under helgerna provar vi gärna nya recept, och därför känns det aldrig tråkigt att äta samma mat i veckorna. Kanske är det en vanesak?

Genom att automatisera matlagningen på det här viset sparar vi hur som helst otroligt mycket tid och energi som tidigare lagts på planering och inköp. Hämtmat och impulsköp i sista sekund förekommer över huvud taget inte. Veckans handling gör vi på nätet på söndagskvällarna, och ”helghandlingen” i fysisk butik på fredagar.

De fyra rätter vi alternerar mellan just nu uppfyller alla kriterier som är viktiga för oss:

  • De passar hela familjen (kan även mixas till barnmat för lillasyster, 8 månader)
  • De har liknande ingredienser, men olika smaker, vilket gör att alla ingredienser kommer till användning och matsvinnet minskar drastiskt
  • De är goda att värma i matlådan dagen efter
  • De är nyttiga och enkla att laga
  • De innehåller inget kött (vi har bestämt oss för att spara det till helgerna)

Är du nyfiken på hur matplaneringen ser ut just nu? Kika här, där jag förutom veckomeny och recept också lagt upp en inköpslista. Rätterna kanske inte passar dig och din familj, men förhoppningsvis kan planeringen vara en inspiration om du också funderat på att införa någon form av matschema.

Därför behöver småbarnsfamiljer minimalism

”Ursäkta röran, barnen skapar minnen”. Känner du igen den putslustiga meningen? Kanske har du sett den på en sån där träskylt i shabby chic-stil? Den stör mig. Helt enkelt därför att det stör mig när vi köper ”sanningen” om att småbarnslivet måste vara stökigt och kaosartat. Att det bara är leksaker och smutstvätt i hemmets alla vrår, missmatchade strumpor, försvunna vantar och intrampad Semper-mat. Att det alltid finns en milslång att-göra-lista, så överväldigande att det inte finns kraft att ens börja bocka av den. Småbarnsåren ska vara kaotiska och småbarnsföräldrar ska vara slutkörda. De småbarnsföräldrar som säger något annat, de förskönar. Ljuger! Hos dem börjar vi leta fel och bevis på den stora lögnen: ”ingen har det så välstädat”, ”ingen har rutiner som fungerar”, ”ingen lagar all barnmat själv”. Och så vidare.

På sociala medier – och i synnerhet Instagram (där jag ju gillar att hänga) dyker det då och då upp inlägg med budskap av typen ”INGEN har egentligen koll på läget och INGEN vet vad de håller på med!” Jag antar att tanken med dessa budskap är att de ska vara peppiga och överslätande. Och visst föredrar de flesta att visa upp sina bästa sidor i sociala medier, men det är också så här: en del människor HAR koll på läget. De HAR det precis så ordnat för sig som det verkar. Och ditt eget liv blir inte ett dugg bättre för att du misstänker (och surar över) att någon annan lever i lögn. Ägnar du dig åt sådana tankar gör du dig själv en otjänst, eftersom det betyder att du omedvetet intalar dig att förändring inte är möjlig.

Och oavsett vad vi försöker intala oss själva och varandra, så vill de allra flesta ha ett harmoniskt och hyfsat välordnat hem (och liv). Jag vet iallafall att när mitt hem är i ordning och ”under kontroll” så är mina tankar oftast det också. Och då är jag, om inte lycklig, så åtminstone i ett mer positivt mode. Och då är jag en behagligare mamma. Och då får jag behagligare barn som är enklare att hantera. Jag talar inte om Pinterest-perfektion, klinisk renlighet eller inskränkningar på barnens rätt att breda ut sig under lek, utan om att faktiskt ha tid och utrymme för det som är viktigast.

Och på samma sätt som det är enklare att skapa ordning ju mindre saker du har, så är det lättare att skapa utrymme för det du verkligen vill göra när du vågar tacka nej till annat. Det är nämligen det som är gemensamt för många av de som lever ett balanserat liv. De har gjort en medveten ansträngning för att nå dit. De har synat sin livsstil ordentligt, bestämt sig för vad de vill fokusera på och vad som kan prioriteras bort. De inser att de kan göra allt – men inte på en gång. Att allt har sin tid. Och för mig är det själva kärnan av vad minimalism är.

Här är de goda nyheterna: Ett balanserat liv via minimalism är tillgängligt för alla. Eller rättare sagt – alla som verkligen är beredda att göra det förarbete som krävs. Istället för att söka fel och bevis på den stora lögnen – fundera över vad dessa personer gör för livsval och se om du kan göra något liknande. Låt dig inspireras! Inte av de som lever ett liv vitt skilt från ditt eget, men av personer som har det ungefär som du och din familj. Börja med att rensa ut överflödet i hemmet för att skapa mer tid och utrymme. Det går nämligen inte att organisera bort överflödiga tidstjuvar, du måste få ut dem ur hemmet. Varenda sak du äger äter av din tid eftersom de måste underhållas, rengöras, repareras, förvaras etc. Att minimera och enbart behålla det som verkligen ger ett mervärde (eller fyller en praktisk funktion) har många fördelar. Den allra största är att du får mer tid över för det som är viktigt. Är du förälder så är det förhoppningsvis att ha tid och energi att hänga med dina barn – istället för att låta hushållsrelaterade måsten ta merparten av din energi varje dag.

Barn och minimalism

Småbarnshem tycks vara som en magnet för överflöd och något man som förälder kan uppleva att man ständigt måste värja sig emot. Förutom att det är otroligt tidsödande att ta hand om alltihop, fundera på vad ett ständigt inflöde av saker lär dina barn – och våga ifrågasätta allt du sett, läst och hört om vad barn ”behöver” för att bli lyckliga och välanpassade. Barns överflöd av saker är nästan alltid en biprodukt av föräldrarnas val och konsumtionsvanor (även om det många gånger finns utomstående faktorer som också spelar in, läs: släkten). Känn dig aldrig skyldig över att göra dig av med det du och familjen inte längre behöver. Om någon har gett er något i gåva har de ju, egentligen, inte längre något med saken att göra. Förhoppningsvis gjorde gåvan dig eller ditt barn glad när ni tog emot den, men ni behöver ju inte förvalta den för evigt för det.

Jag tror att många föräldrar har ett ganska oreflekterande förhållningssätt till konsumtion, framförallt vad gäller barnen. Vi vill deras bästa och vår konsumtion styrs av vad vi har råd med – snarare än vad barnen faktiskt har behov av. Men barn behöver inte egna iPads, egna sovrum fyllda av alla de där superroliga grejerna, jättegarderober med märkeskläder eller påkostade (men för barnet ofta rätt så trista) inredningsdetaljer. De behöver kärleksfulla och tillgängliga föräldrar som har tid att se dem och hjälpa dem att utvecklas. Och de behöver gått om tid att leka på egen hand. Frihet inom rimliga gränser.

Välj därför hellre få, klassiska och välgjorda leksaker som inte ”gör” någonting på egen hand. Jag har skrivit mer om den sortens öppna leksaker här. Och oroa dig inte över att dina barn har färre materiella ägodelar än grannarnas barn. Att ständigt överstimulera barn med nya leksaker är att göra dem en björntjänst. Barn med enorma mängder leksaker är nämligen mindre kreativa och konstnärliga, oftare överstimulerade, och mer benägna att bli materialistiska som vuxna. Och värst av allt: De är sällan särskilt trevliga att umgås med.

Finns det då inte viktigare saker att lägga sin energi på, än att rensa och vara konsumtionspolis? Jo, det gör det såklart. Och det är just därför som du och resten av familjen vinner på att skapa ett hem som är en lugn, trygg och hyfsat välordnad plats. Det är ju från hemmet som resten av livet utgår. Och det är välkänt att vår yttre miljö påverkar vad som händer inom oss. Om du kämpar för upprätta någon sorts komplicerat system för att navigera i kaoset, ja då har du kanske lite för mycket på gång. Både på in- och utsidan. Kom ihåg: Att leva i röra är inte det enda sättet att skapa minnen.

Jag har tidigare skrivit om mina bästa tips vid rensning, du hittar de inläggen här och här. Det finns också ett tidigare inlägg med 6 nycklar till ett minimalistiskt hem.